Vi har tidigare skrivit om detta foto i Rotbygd under rubriken ”Torhamns första bil?”. Här återges delar av den artikeln vad gäller personerna på bilden. Men först om bilen som Per Pettersson, eller som han kallades ”Pelle slaktare” köpte 1923, en T Ford Touring Car Convertible, tillverkad samma år. Bilen nyregistrerades den 8 maj 1923 med nr. K532 på Slaktarmästare Per Petersson. Och visst anar man en viss stolthet hos personerna på bilden för en sådan lyxbil och en välklädd familj var riktigt fint att ha då! Kanske inte så praktiskt i vårt klimat, men en heltäckande kaross var mycket dyrare!

Personerna på bilden

Bilens ägare på första fotot var ”Pelle slaktare” eller Per Hjalmar Pettersson, son till Petter Svensson i Steneryd. Per var född 1880 och gifte sig 1910 med Kerstin Charlotta ”Lotten” Månsdotter, född 1876. ”Lotten” var barnmorska i hela församlingen så bilen blev ett välkommet hjälpmedel i hennes arbete.

1910, samma år som Per och Charlotta gifte sig, byggde han det hus som fortfarande finns i släktens ägo på Persborgsvägen 3. Per arbetade som slaktare vilket på den tiden i huvudsak innebar att besöka gårdarna i socknen och slakta boskap.

1931 öppnade Per en handelsbod i Steneryd där också dottern Gertrud arbetade som handelsbiträde. 1938 byggde han där den nuvarande affärsfastigheten och året efter övertog John Pettersson butiken och drev den fram till 1946.

Per gick bort 1972 och Charlotta 1955. På bilden finns också deras tre döttrar. Äldst är Gertrud Matilda, född 1912. Hon gifte sig 1941 med Gösta Ferdinand Reimers, predikant i Svenska Missionsförbundet, och följde honom till många olika platser i landet. 1980 flyttade hon tillbaka till Steneryd där hon gick bort 2007. Dottern Kerstin Maria, född 1914 var en tid hembiträde. Hon var ogift och gick bort redan vid 27 års ålder. Dottern Karin Margareta, född 1917 gifte sig 1942 med Edvin König i Sandhamn. De flyttade sedan till Karlskrona men flyttade tillbaka 1990 till fädernehuset på Persborgsvägen. Karin gick bort 2005.

Bilen

Convertible kallades en biltyp som lätt ändras från sedan till cabriolet med en sufflett. Bilen var avsedd för 4-5 personer och skattevikten var 750 kg och tjänstevikten 880 kg. Automobilskatten var 64 kr per år men höjdes 1928 till 75 kr. Bilens längd var 380 cm och bredd 170 cm.

Bromsar saknades på framhjulen. Väghållningen var inte heller den bästa och T-Forden fick snabbt smeknamnet "Fordloppa" då den, eftersom stötdämpare saknades, lätt hoppade på den tidens grusvägar. Henry Ford som inte ville göra några kostsamma ändringar sade vid ett tillfälle: "Passagerarna är de bästa stötdämparna."

Motorn hade nr. 7.277.559 och var på 177 kubik eller 2,9 liter, 4-cylindrar á 95x102 mm och gav 20 hästkrafter (15 kW). Topphastigheten uppgavs vara fantastiska 68 km/h vilket den tidens vägar, i varje fall i Sverige och i synnerhet på landet i Blekinge, på långt när tillät.

Bränsleförbrukning var ca 1,5 liter per mil beroende på bränslesort och körning. Bensin, fotogen eller etanol kunde användas, det senare fanns då bara i Amerika. Pers bil gick på bensin.

Startbatteri och elektriskt ljus fanns, men startvev var standard och behövdes ibland, speciellt vintertid när motorn kunde vara svårstartad och batteriet snabbt förbrukades. Så i de allra flesta fall blev det att ta till veven. Och vintertid fick man först värma de cirka 12 liter vatten som rymdes i T-Fordens kylsystem och fylla på nytt i kylaren.

Bilen saknade växelspak och hade i stället en pedalmanövrerad planetväxellåda med två hastigheter framåt samt backväxel. Det fanns tre pedaler att trampa på. Från vänster till höger: hel- och halvfartpedal, backpedal, bromspedal. Reglagen för hög- och lågtändning samt gaspådrag satt under ratten. Dock var det lätt att förväxla bromspedalen med backpedalen, men det som oftast förvirrar moderna bilister är hel/halvfartspedalen. Bilen frikopplades genom att hålla ner hel/halvfarten halvvägs, eller genom att dra till handbromsen, vilket också höll ned pedalen till frikopplat läge

Hjulen hade träekrar med stålfälg. Hjuldiameter 76 cm men med olika bredd, bakhjul 8,9 cm och framhjul 7,5 cm. Däckens rekommenderade lufttryck var 410 kPa. Just luftfyllda gummidäck, s.k. ballongdäck var ett stort gissel på den tiden. Inte nog med att grusvägarna var gropiga och steniga. Där låg ofta också rester från trasiga hästskor och hästskosömmar, så punkteringar var vanliga.

Färgen var svart på alla Fordbilar fram till 1913. “Any customer can have a car painted any color that he wants so long as it is black”, sa Henry Ford. Men den svarta färgen fanns i 30 olika nyanser! Efter 1913 kom färgerna grå, grön, blå och röd.

Bilen som Per hade var av 1923 års modell T Ford Touring och tillverkades i över 2 miljoner exemplar (2 011 125 st!) och kostade då 364 dollar, då motsvarande ca 1 370 kronor. T-Forden har kallats "Bilen som satte världen på hjul". Bilen producerades totalt i drygt 15 miljoner exemplar mellan åren 1908-1927. En T-Ford lämnade sammansättningsbandet var 24:e sekund, vilket medförde att priset sjönk. År 1908 kostade bilen 850 dollar, men 1927 hade priset sjunkit till 250 dollar, då motsvarande 941 kronor. Det kan jämföras med Volvos första bil 1927, populärt kallad Volvo Jakob, som kostade 4 800 kr.

Enligt registreringshandlingarna så har ”Per Pettersson anmält och styrkt att automobilen nedskrotats 27 dec 1934” vilket bekräftades i registret 20 feb 1935. Det betyder att bilen brukades i tolv och ett halvt år, kanske ändå relativt långt med tanke på vägarnas dåtida beskaffenhet och vårt klimat. Det finns inga uppgifter om hur långt bilen då hade gått, men fotot på bilen och familjen är tagen innan avfärd till Västergötland för att besöka släktingar, så kanske den nyttjades i många mil. Många av T-Fordarna byggdes på 1930-talet om till drivkällor för tröskverk och sågar, andra till släpvagnar. Så vad som egentligen hände med Pers bil vet nog ingen.

Sammanställt av PRO Torhamns studiecirkel Rotbygd 2017.