Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Förening Torhamn

24. Danzigolyckan april 1955

De två fiskebåtarna KA 201 ”Emanuel” av Ungskär och KA 400 ”Vågen” av Svanhalla åkte i mitten av april 1955 till Danzigerbukten vid den polska kusten för att fiska lax. Där fanns också båtar från bland annat Inlängan, Hasslö och Nogersund. ”Emanuel” och ”Vågen” skulle vara hemma igen den 28 april resp. den 30 april, men de återvände aldrig. På ”Emanuel” fanns John Pålsson, Carl Pålsson, Göte Ungfors och Petter August Ungfors. ”Vågens” besättning var Erik Pettersson, Olle Johansson och Edvin Olsson.

Från början var vädret bra, men på söndagskvällen den 24 april blåste det upp till storm i området med kraftigt snöfall och vindstyrkor på över 30 m/s. Stormen varade i 36 timmar och upplevdes som ett rent inferno och var enligt flera av fiskarna bland det värsta de varit med om. På ”Fortuna” av Ungskär spolades en fiskare överbord av en brottsjö, men räddades som genom ett under av sina kamrater på båten. Fönsterrutor slogs sönder, laxgarn för stora värden försvann och fiskebåtar förliste. ”Diana” av Inlängan hade kontakt med ”Emanuel” vid 17-tiden på söndagen, det var sista gången de hade kontakt.

Den 28 april skriver Blekinge Läns Tidning (BLT): ”Fyra Blekingefiskare från Ungskär är sedan söndagseftermiddagen spårlöst borta och man börjar frukta för deras öde. Det försvunna fiskefartyget är KA 201 Emanuel av Ungskär, en 33 fots knubb med fast styrhytt. Ombord befann sig 56-årige ägaren till båten, John Pålsson, vidare Petter Ungfors, som är i 40-årsåldern samt deras söner Carl Pålsson och Göte Ungfors, 25 resp. 20 år gamla. Enda hoppet är att den försvunna båten tagit sig in till någon polsk hamn och där funnit skydd mot det hårda väder som rått de senaste dygnen i Danzigerbukten. Då ”Emanuel” försvann från sina fiskekamrater rådde stark snötjocka och svårt väder.” Det blev ett intensivt spaningspådrag och tyska fiskare meddelade att de hade bärgat laxgarn som ”Emanuel” lagt ut, men ingen såg några spår efter fiskebåten.

Fredagen den 29 april skriver BLT: ”Under det senaste dygnet har de anhöriga till de försvunna blekingefiskarna slitits mellan fruktan och hopp, men ännu sent på torsdagskvällen hade man icke fått minsta livstecken från KA 201 Emanuel av Ungskär, vilken varit försvunnen sedan söndagseftermiddagen. Man klamrar sig fast vid hoppet att fiskebåten lyckats ta sig in till någon polsk hamn. Till ängslan har bidragit att andra fiskebåtar råkat illa ut och att vrakspillror påträffats efter fiskebåten VY16 från Gotland, vilken som bekant gått till botten med två man. Vidare befaras att en dansk fiskekutter förlist. Än anses dock icke att allt hopp vara ute för de fyra männen från Ungskär.” I samma artikel skriver man om ”Vågen”: ”Svanhallabåten Vågen som också rapporteras saknad är ej efterspanad och man hyser ingen större oro för den. Båten ska nämligen inte vara hemma förrän på lördag eller söndag och då den saknar radioutrustning för sändning kan den inte meddela sig med andra båtar eller de hemmavarande.

Den 30 april skulle ”Vågen” kommit hem till Svanhalla, men den 2 maj hade den fortfarande inte kommit hem, så nu var två båtar och deras besättningar försvunna och det fanns inga spår efter någon av de två båtarna. Hoppet att de sju männen var i livet försvann snabbt och BLT skriver den 2 maj: ”De båda senaste dygnen har inte bringat något nytt om de försvunna fiskebåtarna KA400 Vågen av Svanhalla och KA 201 Emanuel av Ungskär och deras besättningar på sammanlagt sju man. De hemmavarandes hopp om att få se sina kära i livet har fått hårda törnar under dessa fyrtioåtta timmar. Ovissheten har blivit en fruktansvärd tortyr, värre än något annat. Även om det fortfarande finns ett litet hopp att de sju tappra männen skall ha klarat sig, försvinner det snabbt med varje timme som går. I lördags eller senast igår skulle Vågen varit hemma, men det för de hemmavarande så välkända motorljudet från båten på ingående hördes aldrig. Ödet synes denna gång ha slagit hårt bland människorna i Östra skärgården. Sorgen vilar tung över många fiskarhem.”

Dramat blev inte mindre av att det rapporterades att fyra fiskebåtar uppbragts av sovjetiska fartyg och tvingats till hamn i Pionersk. Först fick svenska myndigheter inte veta namnen på båtarna, men den 11 maj skriver BLT: ”Ryssarna namnger båtarna, Vågen och Emanuel ej med.” Därmed kunde man konstatera att sannolikheten för att de två båtarna hade gått under med man och allt var stor. De fyra båtarna som tvingats till rysk hamn släpptes efter några dagar och återvände hem.

Hoppet är emellertid det sista som överger en människa och 50 år efter olyckan hade BLT två artiklar om händelsen. Där presenterade efterlevande till besättningarna sin teori om vad som skulle kunna ha hänt. Förhoppningsvis får de så småningom ett klart besked om vad som verkligen hände.

Berättelsen bygger på artiklar i Blekinge Läns Tidning april och maj 1955 och april 2005. De är utlånade av Kjell Pålsson, son till Carl Pålsson. Artikeln är sammanställd av studiecirkeln Rotbygd i PRO Torhamn 2013.