Det är en stor val utropade sportdykaren Karl-Axel Björk från Kallinge då han kom upp till ytan efter den första kontakten med fyndet utanför Hylteskär öster om Inlängan. En valfångstexpedition med fiskebåten "Diana" och Arvid Johansson som skeppare genomförde igår eftermiddag på ett framgångsrikt sätt bärgningen av Jonassons unika fynd.

Den 6 maj 1965 var dagen då man fångade en val på ön Inlängan i Blekinges östra skärgård. Av de tre fiskare som var med då lever Lennart König och han bor kvar på sin ö ännu (1996).

Vid ”valfisket” 1965 var det Lennart och hans fiskekamrater, Arvid och Gustav, som for och fiskade med sin trålare ”Diana”. Följande hände: Arvid hade sett en stor död val liggande på sjöbotten vid den obebodda än Hylteskär. Det var mycket ovanligt att en val skådades i vår östra skärgård – det kan man tro!

Historien om valen har fått en stor spridning. Jag talade då med en Karlskronabo. Denne man sade att han hade hört av en Inlänganfiskare, att ”valen hade precis som ett grisatryne”…. Man trodde i Karlskrona att det var en präktig skepparhistoria, men den var sann!

Förutom många öbor fick åtskilliga nyfika personer, däribland press, radido och TV, själva se när Lennart och hans kamrater vinschade upp valen till sidan av sin trålare. En sportdykare hade varit ner och lagt en snara omkring valens stjärt. Därigenom blev det möjligt att vinscha upp valen.

Dessa tre fiskare fick sedan jobba mycket med att få valen ut till djupare vatten så att det inte blev någon olägenhet efter det stora djuret. Det var en åtta meter lång näbbval som vägde flera ton.

Det var en verkligt unik händelse att en val hamnade i östra Blekinges skärgård. TV filmade, men trots att Inlänganborna träget tittade på TV blev det inget om valen visat i rutan! Det var naturligtvis en gåta för folket därute. Men en rolig man som hette Algot, som levde då och bodde på Inlängan sade: ”Ja, men dom hade nog ingen film i sin kamera!”

Men i lokalradion och läns- och rikspress kom nyheten om valfångsten ut. Om ni inte hört talas om den förut, så vet ni om den nu!

Knut Andersson i tidningen Kvällsstunden fredagen den 18 oktober 1996