Vi har tidigare i vår studiecirkel ”Rotbygd” berättat om ”männen som byggde Utklippans hamn” 1937 till 1941. Se artikel nr 10 nedan. Det var ett hårt arbete i en lika hård miljö och som kryddades med en närgående tysk flygare som återkommande filmade bygget. Slutligen fick man ut en långskjutande kanon som skrämde iväg tysken. Men kanon hade funnits långt tidigare på Utklippan, om än beskedligare och nästan ofarlig!

Utklippan är Sveriges sydostligaste ögrupp och består av två öar, Södraskär och Norraskär. Mellan de två små öarna finns en skyddad hamn som i dag används av fritidsbåtar. Dessa öar har betvingats av inlandsisen och påminner om det Bohuslänska halsbandets öar. Inlandsisen har främst på Södraskär åstadkommit rundhällar, isräfflor och andra fördjupningar i graniten där det samlas regnvatten. I dessa vattensamlingar lever grodor och paddor ett tydligen behagligt liv eftersom de stadigt förökar sig. En annars starkt utrotningshotad groda är den grönfläckiga paddan (se bild) men som trivs därute.

1994 iscensattes en framgångsrik räddningsaktion då ett 10-tal hanar och ett 100-tal ungdjur av grönfläckig padda inplanterades på ön efter det man konstaterat att endast honor fanns kvar. Där finns också stinkpadda, vanlig padda, åkergroda och salamandrar. Det är fortfarande en stor mystik hur de här groddjuren har kommit till Utklippan. På Norraskär finns klapperstensfält och äldre strandvallar. Också ornitologer trivs på öarna och gör observationer och ringmärker fåglar. Utklippan passeras av många flyttfåglar och bland häckfåglarna är en stor trutkoloni den mest framträdande. På ögruppen finns en fågelstation sedan fyren avbemannades 1972 och Karlskrona Ornitologiska Klubb håller till i en av fyrvaktarnas bostäder. Havsmiljön kring öarna är genom sin orördhet av stort marinbiologiskt värde. De exponerade marina områdena har en väl utvecklad vegetation av blås- och sågtång. Stora mängder gråsäl ses ofta vila på Degerhuvudet och klipporna där omkring och ibland även knubbsäl.

Redan på 1690-talet fanns officiella krav och önskemål på att Utklippan skulle märkas ut. Ön hade ett strategiskt läge för trafiken mellan huvudstaden Stockholm och örlogsstaden Karlskrona. Utklippans isolerade läge och de grundfyllda vattnen runtomkring hade redan fått sjöfarare att med stångmärken och orienteringsmärken försöka märka ut öarna. Man hade också enkla kolfyrar som bestod av öppna järnkorgar eller grytor där man använde kol som bränsle. Senare hängde man upp dessa i en s.k. vippfyr som bemannades 1789. Fortsättningsvis blir det mycket årtal, men det finns ju säkert läsare som uppskattar årtal! 1812 uppfördes för flottan två stycken 2,5 m höga stenpelare med vardera en öppen kolfyr för att säkra transport av svenska trupper under Napoleonkriget, men dessa släcktes redan 1814. Men det dröjde ända till 1836 innan ett kungligt direktiv om en fyr på platsen utfärdades. Då ritades en fyrbyggnad med signaltorn, ett i öster och ett i väster, i diagonala hörn till en kvadratisk försvarsbyggnad i sten som byggdes på Södraskär 1840 som en kombinerad fyr och fästning. Där förlades 20 man som till sitt försvar hade fyra kanoner. Någon strid blev det aldrig och 1884 flyttade militären i land. 1850 uppsattes på huvudbyggnadens tak en klockstapel med en mindre mistklocka. 1854, då Krimkriget brutit ut, hade flottan en optisk telegraflinje mellan Kungsholmens fort - Hästholmen - Utlängan - Utklippan. 1866 lades telegrafen ner. 1870 revs spegelfyren på det östra tornet då man på det västra tornet uppförde ett bärande stålskelett ovanpå den gamla fyren, en s.k. Heidenstamfyr, 30,9 m hög och med en ny lanternin och linssystem. Nu syntes fyrljuset ända in till Karlskrona! 1877 utbyttes den gamla mistsignalklockan mot en större, vilken monterades i en provisorisk ställning. 1878 byggdes en ny större stapel till mistklockan. 1887 utbyttes fyrens rovoljelampa mot fotogenlampa med veke. Och så var det kanonen: 1895 utbyttes mistklockan mot mistsignalkanon för att varna sjöfarare vid dimma. 1927 utbyttes mistsignalkanonen mot en tyfon. Kanonen flyttades till fyren på Fårö, belägen på öns östra udde, Holmudden. Där blev den 1934 ersatt av en knallsignalapparat men kanonen finns fortfarande kvar att beskåda på fyrplatsen.

Man kan tänka sig den tidens fyrvaktare stå i dimman, lyssna efter båtar och kontinuerligt ladda och skjuta öronbedövande skott med kanonen. Men det var ändå lindrigare än att bärga nödställda i havet under stormarna där ute vilket under vissa årstider var en näst intill vardaglig sysselsättning. Nästa steg i utvecklingen var elektriciteten som succesivt infördes mellan 1945 och 1948. Tyfonen utbyttes mot en Nautofon som tystnade 1991. Säkert har många läsare hört signalerandet från Utklippan när dimman eller ”tjockan” dragit in.

1899 bodde det tre familjer, totalt 13 personer ute på Utklippan invid fyren på Södraskär. De hade tre egna fyrvaktarbostäder, redskapsbodar och så klart utedass som tömdes i hamnen vid frånlandsvind. Men även på Norraskär fanns några hus för övernattande fiskare. Husen råkade dock brinna ner när fjolårsgräset skulle brännas.

Fyrpersonalen på Utklippan bestod då av fyrmästare, 1:e fyrvaktare samt två fyrbiträden. Man kan tänka sig hur besvärligt det var att ens ta sig mellan husen när höst och vinterstormarna tog i. Därför fanns det interntelefon mellan husen för att man skulle slippa gå ut och de finns kvar att titta på än idag. Där fanns också en vindpinad trädgård fruktträd, bärbuskar, potatis och grönsaker. Trädgården var inhägnad med en stenmur för man hade också kor, får, grisar och höns. Men det var ett arbetsamt och hårt liv, ofta präglat av strapatsrika insatser för att rädda människoliv under stormar och isar. Så var det t.ex. under första världskriget 1914 – 1918 då fyren enligt stränga militära order skulle hållas släckt. Under de åren gjordes många räddningsinsatser när båtar gick på grund, ofta bland bränningarna vid Degerhuvud.

Redan 1935 blev fyren byggnadsminnesförklarad och 1972 blev den helt automatiserad och avbemannad och Utklippan lämnades åter öde förutom viss tillsyn. Det vita ljuset från huvudfyren släcktes ner av Sjöfartsverket 2008, men farledsfyren finns fortfarande kvar. Sedan 1988 är hela Utklippan naturreservat och ingår i EU:s ekologiska nätverk, Natura 2000. Det omfattar 1 717 hektar varav 13 hektar är land.

Idag är de gamla fyrvaktarbostäderna vandrarhem med 26 bäddar. Stugvärdar finns på Utklipporna hela sommaren. Hamnen som byggdes 1937 – 1941 som nödhamn ”till fiskarebefolkningens gagn” under den tyska pilotens uppsikt är en välbesökt gästhamn och numera finns också ett kafé. Hamnens ursprungliga funktion var att vid hårt väder ge en skyddad hamnplats för i första hand hemvändande fiskebåtar i väntan på bättre väder för att kunna ta sig vidare till hemmahamnarna. Då fanns det också sjöhävningsluckor som man idag kan se resterna av.

Alla uppgifter om fyrpersonal från 1845 till 1972 finns på http://fyr.org/fyrpersonal Länk till annan webbplats.

Men följ med just precis i detta nu till Utklippan! Det är bara att titta genom webbkameran som finns i Utklippans fyr med vy över den före detta fyrmästarbostaden och havet utanför: http://webbkameror.se/webbkameror/utklippan/index.php Länk till annan webbplats. Sidan uppdateras varje minut.

Sammanställt av PRO Torhamns studiecirkel Rotbygd 2016