Redan innan hamnen byggdes i Torhamn 1937 fiskades det naturligtvis av byns befolkning – det har gjorts i alla tider. Det fiskades flera olika sorters fisk beroende på årstider, redskap och båtar.

Tillgången på ål var stor på den tiden och fiskades därför mycket och ålen togs då vanligtvis med landkrok. Det betydde att man kunde gå ut och lägga krokarna utan hjälp av båtar. Krokarna måste alltid vittjas strax före soluppgången, annars slet ålen sig.

Vintertid hottade man efter ål. Man använde då ljuster (ett slags spjut med spetsar på). När det var kallt och is hade man speciella vantar, hottavantar eller framdragarvantar som de också kallades. Vantarna hade två tummar så man kunde vända dem när de blev våta på ena sidan. De var stickade av ull med inslag av kohår för att bli starka och varma. Under säsong när isen låg kunde det vara ända upp till 100 personer samtidigt på fjärden som hottade.

Två ortsbor, Ola Månsson och John Pettersson, köpte upp ål av fiskarna och sålde till fiskhandlare Kulin i Karlskrona.

Berättat av före detta yrkesfiskare Arnold Larsson för Lena Hallengren 1999. Den ursprungliga texten har kortats ner av Tommy Andersson 2013. Publicerat av PRO Torhamns studiecirkel Rotbygd 2013.