De fem gårdarna som finns i Truseryds by bedrev även ålfiske som var ett bra tillskott för ekonomin och all matfisk till hushållen. Det fiskades med ryskor som blev större med åren och omkring 1930 börjande de med två stycken pålade bottengarn istället. På 1960-talet utökades med ett till garn så det blev tillsammans 600 meter långt.

Det var ett hårt jobb med cirka 130 pålar som skulle järnskos och sedan pålas ner från en pråm som bönderna byggt. På pråmen fanns en motor och en ”heja” som drev ner pålarna. För att slå ner pålarna skulle det vara så lugnt som möjligt på havet, helst skulle det vara bleke.

När alla förberedelser var gjorda sattes garnen ut i augusti, men septembermörkret gav alltid bäst fångst, särskilt ”kullagarnet” som var längst ut. Det hände att stormar rev sönder nät och pålar och då blev det ett svårt extraarbete för att rätta till allt igen. När fisket var över för året togs nät och pålar upp för att användas nästa år igen.

Blankålarna, som var på sin vandring längs svenska ostkusten till Sargassohavet för att leka och fortplanta sig, minskade kraftigt på 1970-talet och så även lönsamheten för allt arbete med nät och pålar. 1984 avvecklades båtar, pråm, kätting och alla nät på auktion.

Berättat av Arnold Bergkvist som var en av bönderna på 1960-talet. Sammanställt av PRO Torhamns studiecirkel Rotbygd 2014.