Det finns stora omotiverade skillnader i biståndet till äldre i Malmö. Behovet är inte alltid det som avgör vilken hjälp man får. Äldreomsorgen är inte jämlik.

Det visar den analys av biståndsinsatser, som Hälsa-, vård- och omsorgsförvaltningen gjort. Den redovisades på Centrala Pensionärsrådet nyligen.

Analysen bygger på en genomgång av vilka som fått bistånd de senaste åren och visar, att ålder och kön, utbildning, ekonomi, ensam eller par, boendet, var i staden, bakgrund (var man är född) påverkar om man beviljas hemtjänst och vad och att vissa får mer bistånd än andra.

Resultatet är en klar fingervisning på att äldres livsvillkor i dagens Malmö inte är jämlika och socialt hållbara. Det ger sämre livskvalitet och sämre hälsa.

Man eller kvinna

Analysen berör endast hemtjänsten, inte hemsjukvård eller särskilt boende och två saker sticker ut direkt

• kvinnor får trygghetslarm, männen insatser
• de flesta äldre från utanför Norden har inget bistånd alls.

Ålder, man eller kvinna och ensam eller bor med en partner är de starkaste faktorerna för att få bistånd.

Men mäns och kvinnors livsvillkor skiljer sig. Av alla 65+ i Malmö är 44 procent män och 56 procent kvinnor. Och kvinnor lever längre, är oftast ensamstående de sista åren, männen bor med frun. Redan där finns det omotiverade skillnader i insatser. Gubben får hemtjänst direkt, gumman får nöja sig med ett trygghetslarm.

Indirekt visar det på stor insats av anhöriga.

Utbildning

En människas utbildningsnivå påverkar hälsa och livslängd. Forskning visar ett tydligt samband mellan lägre utbildning och sämre hälsa och utpekande för Malmö är att många i hög ålder har låg utbildning men stort behov av omsorg.

Frågan är om äldre med högre utbildning får fler och bättre insatser just för att de har utbildning och den starkare ekonomi det oftast innebär? Är det skillnad mellan en äldre med låg utbildning och en med högre, även om de har samma ålder, kön, bor i samma stadsdel, födda i samma del av världen, bor ensamma eller tillsammans med någon? I så fall en orättvisa.

Samtidigt – äldre med stadig kassa köper tjänster privat, skattefinansierat med RUT, vilket ökar ojämlikheten.

Boendet

Är man ensamstående eller lever tillsammans med någon påverkar biståndet.

55 procent av alla äldre är sammanboende och män lever oftast tillsammans med kvinnor hela livet, medan kvinnor lever ensamma de sista åren. En förklaring till att så många som över 80 procent, fyra av fem, av alla kvinnor med insats av hemtjänsten är ensamma.

Men – sammanboende får mindre hjälp. Även där syns anhörigas stora insats.

Plånboken

Malmös äldre är inte rika! Över hälften har sk disponibel inkomst på under 15.000 kr i månaden, 65 procent av dem kvinnor.

Behovet ska ge dig insats, inte ekonomin, men att oron att pengarna inte ska räcka till skapar stress och otrygghet även för äldre och påverkar hälsan. Tydligt är att äldre med låg inkomst har mer bistånd än äldre med över 30.000 kr i månaden.

Men – den med snäv plånbok väljer ofta bort beviljade insatser eller söker inte ens hjälp just före att de är rädda att det blir för dyrt! Så risken är att äldre med smal kassa har ett större behov än vad som framstår. Det kan vara en förklaring till ojämlika levnadsvillkor på ålderns höst. Särskilt äldre med låg inkomst och utan anhöriga.

Var du är född

Analysen pekar inte ut födelseland, men regioner: Sverige, resten av Norden, resten av Europa, Asien, Afrika. Majoriteten, 71 procent av äldre är födda i Sverige, fyra procent i övriga Norden, 17 procent i övriga Europa och sex procent i Asien.

Sett till äldre med insats är siffrorna något annorlunda: 79 procent i Sverige, 12 procent Europa, fyra procent Norden, tre procent Asien.

Vad som sticker i ögonen är att äldre från Asien och Afrika inte ens fått trygghetslarm och att det är svårare för äldre födda utanför Norden. Varför?

Att det i många kulturer är familjen, inte samhället, som ansvarar för äldreomsorgen är inget svar. Gruppen äldre från utanför Europa ökar, så här har politiken en allvarlig läxa i Malmö.

Var i staden

Biståndet är ojämnt fördelat även mellan stadsdelarna. Mest insatser får äldre i Hyllie, Södra Innerstaden och Limhamn-Bunkeflo, så hemadress påverkar din hemtjänst.

Äldre i villa eller radhus har färre insatser än i lägenhet.

På Rosengård får fler bistånd än i t ex Centrum, men väldigt få får särskilt boende.

Politisk utmaning

Varför finns det skillnader i biståndet! T ex att en ensamboende kvinna med låg utbildning och låg pension får mindre bistånd. Är hon född utanför Norden är chansen ännu mindre?

Idag har runt 10.000 äldre har bistånd, medan över 45.000 äldre i Malmö inte har det, men behovet ökar. Men bara 17 procent av äldre med bistånd kommer från utanför Norden och den gruppen ökar också. Så analysen är ett bra redskap framåt för att minska omotiverade skillnader i biståndet.

Det är en utmaning för politiken - att utjämna klyftor i samhället och verka för jämlikhet i människors livsvillkor. Äldreomsorgen ska ges enligt behov oavsett allt annat! Det kräver resurser och kompetent personal.

Samtidigt minskar resurserna till äldreomsorgen.

Digitalisering

CPR fick även en lägesbild av digitaliseringen i äldreomsorgen. När äldre ska bo kvar hemma är mer teknik i hemmet en framtidsfråga. Därför är digital välfärdsteknik och e-hälsa en del av att utveckla den ordinarie verksamheten, men utifrån behov, inte bara att införa ny teknik. Frågan är vad man vill lösa med digitaliseringen, robotar osv.

Då blir det ett hjälpmedel för att underlätta vardagen för äldre.

Malmö har kameraövervakning på natten och digital läkemedelshantering (mobilen piper till). Nu fokuserar man på tre saker: digital signering och journalföring, informationssäkerhet och utbyte av trygghetslarm. Det sista för att gå över till 4G-nätet.

Mycket kräver utbildning av personalen, att säkerställa att allt funkar och inte ersätta besök, där det föredras. Inte en platta/padda i stället för hembesök. Och främst – inget ska tvingas på den äldre.

För undersköterskor och vårdbiträden blir arbetsplatsen allt mer mobil och den springande punkten är säkerhet, sekretess och utbildning. Där är systemet ännu inte vattentätt. Och det kostar stora pengar, så viktigt att det stärker omsorgen.

Text: Susanne Björkenheim
Foto: Ingrid Mardell