Från sjukvården och husbyggnad till "Konstsafari i Söderort"

2018-01-11

Marianne och Clas-Folke, byggde själva sitt hus i Farsta
Text: Gunnar Nygren. Bild: Lena Wahlstedt.

Marianne och Claes-Folke Ljunggren, leg sjuksköterska respektive tidigare kriminalinspektör, har bott på Rottnerosbacken, Farsta i över femtio år.

PRO medlemmen Marianne Ljunggren, är urstockholmare, och föddes för åttio år sedan i den del av Vasastaden som kallades ”Sibirien". Området som bebyggdes med hyreskaserner i slutet av 1800-talet för stadens växande befolkning fick sitt smeknamn på grund av att det kunde kännas som om man blev förvisad om man fick en bostad där.

• År 1933 bodde min morfar och hans fru i en hyreslägenhet som bestod av ett rum och kök.

På det utrymmet levde förutom föräldrarna, tre barn och två inneboende, ett nödvändigt ekonomiskt tillskott, som behövdes för familjens försörjning, berättar Marianne Ljunggren

Idag bor Marianne och hennes man Claes-Folke i ett av de vackra vita radhusen, på Rottnerosbacken , i Farsta, där samtliga radhus har byggts genom självbyggeri. Det innebar att de som skulle flytta in fick med egna händer göra allt arbete förutom, elinstallationer och VVS-arbeten. För projektet ansvarade Stockholms stads småstugebyrå (SMÅA). Familjen Ljunggren var en av många som 1963 fick erbjudande om att bygga sitt eget hus. Arbetet med husbyggandet och intervjuer med de som flyttade in finns dokumenterat i boken ”Vi byggde våra Hus, Självbyggarna på Rottnerosbacken i Farsta 1963-64.” Marianne Ljunggren, som är en av bokens två redaktörer, visar oss skriften , med en blyertsteckning på omslaget, som återger en detalj av området. Förutom text och bilder, medföljer en CD- med fyra filmer, som skildrar byggprocessen.

Makarna Ljunggren, fick sin andra son 1964, och Marianne började senare att jobba inom sjukvården.

-Då jag inte hade någon sjukvårdsutbildning, att tala om fick jag arbeta som extravak. Kände efter ett tag att jag ville gå vidare inom hälso- och sjukvården. Startade med undersköterskekursen, efter den fortsatte jag med sjuksköterskeutbildningen på Röda Korsets Högskola, plus att jag byggde på med kurser i pedagogik och arbetade som vårdlärare på Ersta Högskola. Karriärens sista anhalt var ”Hemmet för gamla” på Tyresövägen. Där trivdes jag bra och stannade tills jag gick i pension.

Marianne hann även med att under flera perioder vikariera som distriktssköterska i Föllinge, Jämtland, det landskap där Marianne och Claes-Folke har ett sommartorp.

För medlemmarna i PRO-Farsta Centrum, är Marianne känd som en energisk och kunnig organisatör av ”Konstsafari i Söderort”, där deltagarna vandrar och ser på konst och arkitektur i de södra förorterna.

Förutom konst är vävning ett av Mariannes intressen, och hon hinner även med att släktforska, och upptäckte att hon har rötter i Tyskland, varifrån en av hennes tidigare släktingar kom till Sverige, som klensmed.

Marianne har ett långt förflutet som föreningsmänniska, och före PRO var hon kårledare för scouterna i FARSTA, och fick med sina medlemmar resa till en världsjamboree (scoutmöte) i England.

-När det gäller vår PRO-förening här i Farsta, hör jag ofta från andra pensionärsföreningar att vi är en av de bästa i Stockholmsområdet, säger Marianne avslutningsvis, och fyller på våra kaffekoppar, som samsas med ett välfyllt kak och bullfat i köket på huset som hon och Claes-Folke byggde för femtiofyra år sedan, och alltjämt bor kvar i.

-Ja, vi trivs här säger båda, som också har firat guldbröllop, 2009.