Cecilia Liewen - ett händelserikt liv som rymmer tragik såväl som glädje och lycka

Cecilia bor i ett K-märkt höghus i Farsta.

2017-11-08

Text: Gunnar Nygren Bild: Lena Wahlstedt

Cecilia Liewen 87 år.

Vi träffar PRO-medlemmen Cecilia Liewen på Farstavägen, där hon sedan tjugo år bor i ett av av de tre K-märkta höghusen som stod färdiga 1961. Cecilia följer oss upp till sjunde våningen, där hon har en välplanerad trerummare på 64 kvm. Våningen är smakfullt möblerad, och på väggarna syns det att Cecilia har ett stort konstintresse.

- - -

Cecilia var bara tio år när tyskarna invaderade Norge, där hon bodde med sina föräldrar och tre syskon. Cecilias far med rötter i Lettland, flyttade redan 1913 till Oslo, där han träffade Cecilias mor, även hon ursprungligen från Lettland. 1942 kände Cecilias föräldrar, som var medlemmar i den Mosaiska församlingen i Oslo, en allt större oro inför framtiden, och tog beslutet att försöka fly till Sverige med sina barn. Tragiskt nog lyckades endast syskonen nå Sverige. Cecilias föräldrar deporterades till ett förintelseläger i Tyskland. I Oslo fanns vid den här tiden ett barnhem med flickor och pojkar från främst Österrike och Tjeckoslovakien. Barnen evakuerades till Sverige, och placerades i en villa i den lilla staden Alingsås, inte långt från Göteborg. Cecilia tillbringade nu tillsammans med de här barnen tre skolår i Alingsås, tills kriget var slut 1945, och färden åter ställdes till hemstaden Oslo. Skolgången avslutades med realexamen, därefter väntade arbetslivet, med kontorsarbete. I Oslo träffade Cecilia en trevlig man ursprungligen från Polen, och som på slingriga vägar lyckats ta sig till Norge efter en tids deportering till Sibirien. Paret gifte sig och fick en son, som nu bor i Israel med egna barn. Tyvärr drabbades Cecilia av sjukdom efter förlossningen och fick rådet att flytta till Sverige för vård. När hon blev frisk, arbetade Cecilia först på Sporrongs och därefter på Esselte i Stockholm. Nästa arbete var som bokhandelsmedhjälpare i en bokhandel i Klarakvarteren.

-Där träffade jag många av dåtidens kända författare, norrlandsskildraren Birger Viksten, friade till och med till mig, tillägger Cecilia och ler vid minnet.

Bokhandeln lades ned, och Cecilia fick nu en ny arbetsplats,nämligen Fastighetsanställdas Förbund, där hon jobbade som sekreterare. År 1962 började Cecilia på LO, vid Norra Bantorget.

-Där stannade jag till pensionen vid sextiotvå års ålder, säger Cecilia och berättar att hon under den här tiden fann kärleken, och gifte sig med författaren och copywritern Ebert Wiklund, kanske mest känd för boken ”Kisarna, krubbet och klyket”. Cecilias andra äktenskap blev långt, hela 50 år. Tråkigt nog drabbades Ebert av sjukdom, och avled 2008.

Cecilia som i samband med pensioneringen gick med i PRO, trivs verkligen i det K-märkta höghuset.

-Ja, vi har en fin gemenskap här, och driver bland annat en egen läsecirkel där vi träffas, läser och diskuterar flitigt.

Cecilia som aldrig missar en av PRO:s månadsträffar i Tuben, hinner även med att gå en skrivarkurs som Farsta bibliotek anordnar. Kanske blir det en text om Farsta med omgivningar så småningom.