Jazzhändelser och annat

Jazzrecensioner

Onsdag den 28 oktober

bjöd på klassiskt höstväder med regndis, drivor av fallna löv och 10-talet plusgrader. Men det hindrade inte trogna jazzvänner från att samlas i jazzLadan för att lyssna till en kvintett trogna jazzmusiker och Monica Söderberg, sång. Det blev en timme med ett flertal melodier som inte spelas så ofta trots att de är väl etablerade. Monica började med ”Tangerine” som ytterst sällan framförs vokalt. Hon sjöng också ett par svenska texter samt bl a ”Undecided” och ”Baby won’t you please come home” innan timmen avrundades med ”The song is ended but the melody lingers on” som passade bra i sammanhanget.

Kvintetten bestod av John Högman (tenorsax), Hampus Adami (trombon), Peter Carlsson (piano och valthorn), Mankan Marcks (bas) och Bosse Söderberg (trummor). Musiker som alltid finner varandra oavsett vilken repertoar de tar sig an.

Kastanjegårdens vänner fortsätter att varje säsong ge sina jazzkatter stunder av musikalisk vardagsflykt som de så gärna vill ha.

Nils-Ivar Lindström

2020-10-21

Kastanjegårdens vänner

tar nya grepp för att ge publiken variation i spisandet. Onsdagen den 21 oktober med en spännande grupp, Camilla Johnson med Brittas trio. Trion består av Britta Virves (piano), Jon Henriksson (kontrabas) och Jonas Bäckman (trummor). Eftersom pianot är det mest utpräglade soloinstrumentet fick Virves många tillfällen till att briljera med både teknik och idéer. Men både Henriksson och Bäckman kompletterade alldeles utmärkt. Camilla Johnsons fantasirika frasering förde tankarna till Sarah Vaughan och Elle Fitzgerald. Sammantaget blev jazztimmen i Ladan ett bevis för hur jazzen kan bevaras evigt ung fast den nu är mer än hundra år gammal.

Repertoaren innehöll många klassiker, från inledande ”Softly as in a morning sunrise” till extranumret, Ellingtons ”In a mellow tone”. Applåderna för soloprestationerna skvallrade om att det här gänget vill vi höra om och om igen.

Nils-Ivar Lindström

2020-10-14

Trivsam musik

sprider sextetten Skärgårdspojkarna varje gång de underhåller i JazzLadan. Fast egentligen är det bara fem pojkar, den felande länken är skärgårdsflickan Plingis Högman, tenorsaxofon. Övriga musiker är Thomas Driving, trumpet; Erik Persson, altsaxofon; Kjell Nillson, dragspel; Bo Juhlin, tuba och Batte von Schoenberg, banjo.

Längtar du efter att få höra gamla favoriter så är det här gänget precis vad du behöver. De har också förmågan att tillfredsställa alla smakriktningar. Några exempel: Lazy River, The Sheik of Araby (med Povel Ramels text), Du kan ingenting ta med dig när du går, Novelty accordion, Den glade bagaren, En månskenspromenad, Funicoli funicola, I see you in my dreams o s v.

Coronapandemins restriktioner påverkar givetvis stämningen hos den utglesade publiken när det gäller den sociala biten. Men applåderna var lika frekventa som vanligt denna kulna 14 oktober. Nästa onsdag får jazzkatterna lyssna på Jacks katter när de tar ut svängarna. Välkomna.

Nils-Ivar Lindström

2020-10-07

JazzLadan

Den 7 oktober blev det äntligen dags för Kastanjegårdens vänner att hälsa sina jazzkatter välkomna igen efter det långa uppehåll som corona-pandemin orsakat. Men eftersom stränga restriktioner fortfarande gäller så blev det under annorlunda förhållanden. Inga bord, glest mellan stolarna och därmed starkt reducerad publikkapacitet. I stället har man nu två entimmeskonserter, och man måste anmäla vilken av dem man kommer till.

Det enda som erinrade om ”den gamla goda tiden” var Hasse Sporre Swing Quartet med sin Goodman-inspirerade sväng, för dagen förstärkt med Staffan Mårtensson på klarinett. Övriga musiker är Hasse Sporre (klarinett), Pelle Larsson (piano), Magnus Marks (bas) och Ferdinand Carlsson (trummor).

Repertoaren är givetvis swingbaserad. Vi fick bland annat höra ”Ain’t misbehaving”, ”Tangerine”, ”Avalon” (där svängde det bra) och ”If I had you”. Att publiken blir utspridd påverkar i viss mån stämningen men det märktes inte på musikerna som väl är. Det var ”raka rör”, flinka fingrar och rapp rytmik. Nästa onsdag kommer Skärgårdspojkarna med sin variant av glädjespridande.

Nils-Ivar Lindström

2020-08-26

Kastanjegårdens vänner

har p g a den ständigt pågående corona-pandemin tvingats svika sin trogna publik i jazzLadan. Men i den ännu somriga månaden augusti kom chansen. Inte i Ladan. men väl i parken mellan Farsta gård och sjön Magelungen. Där, med publik under skuggande åldrade äppelträd eller på solbelyst gräsmatta, framträdde på friluftsestraden Marcks Brothers. ”Brödraskaran” – John Högman (tenorsax), Mats Larsson (gitarr), Magnus Marcks (kontrabas) och Bosse Söderberg (trummor) var för dagen förstärkt med gitarristen Anders Färdal.

Sommarjazzen blev bebopinfluerad, vilket accentuerades när man hedrade Charlie Parker med en av hans låtar med anledning av att han i år skulle ha fyllt 100 år. Tongångarna fräschade också upp t ex gamla standards som ”Night and day” och ”September in the rain”. Jazzkatterna satt på medhavda stolar, direkt i gräset eller på lite avsides belägna bänkar. Bekvämligheten på bänkarna skedde på bekostnad av att musiken blev aningen ”sordinerad”.

En jämförelse mellan bröderna Marcks och bröderna Marx är knappast möjlig. De först nämnda är ju klart bättre musiker även om Harpo Marx uppvisade viss talang för harpospel. Men båda grupperna svarar/svarade, på var sitt sätt, för kvalificerad underhållning.

Nils-Ivar Lindström