Lysekils PRO på hemlig resa.

Klockan 07.30 den 8 juni stod ett stort antal pensionärer vid Rosvikstorg och väntade på bussen som skulle köra dem på den hemliga resan. När alla hade tagit plats for vi vidare till Götes där fler personer väntade. Den sista resenären steg på vid färjan. Totalt 50 stycken deltog på resan. Bussen styrde söderut och det spekulerades vilt i bussen om vart den var på väg. Vädret var väl inte det bästa, det regnade ganska kraftigt men när vi hade passerat Göteborg upphörde regnet.

Första anhalten var i Slöinge och Berta museum. Där fick vi kaffe/te och en jättegod smörgås. En kvinna från hembygdsföreningen berättade om Berte Kvarn och museet. Kvarnen har anor från 1569. Berte Kvarn är idag Sveriges äldsta familjeföretag och en av landets modernaste kvarnar. Kvarnen är en del av Bertekoncernen, liksom SIA Glass, Berte Gård och Bertebos Stiftelse och Berte museum. Museet tillkomst startade 1992 när dåvarande kvarnmästare Anders Stenström gjorde en inspektion på bygden. Hos en lantbrukare såg han gamla maskiner som skulle lämnas till skrot. Han frågade om han kunde få dem och bevara dem för framtiden. Efterhand var det fler lantbrukare som lämnade in sina redskap. Sedan 2004 ingår även Slöinge lanthandelsmuseums samlingar i Berte Museum, vilket innebär att de visar en stor lanthandelsmiljö. Sedan fick vi gå omkring och titta på alla gamla saker. Det fanns allt från stora traktorer till tablettaskar. Vi kände igen saker från vår barndom, speciellt det som fanns i ”affären”, Persil tvättmedel, Rumfort bakpulver med mera. Det fanns även en utställning där de visade ”guldgubbar”. De hade hittat små fragment av guld, c:a 1 x 1 cm, där det var tryckt figurer. De hade med teknikens hjälp kunnat förstora bilderna så att man såg vad de föreställde. Det var olika figurer som är gjorde av en tunn guldfolie och avbildar människor, djur, andeväsen eller mytologisk figurer. Det vanliga är att bilderna präglas in i folien med hjälp av en stämpel och kvalitén på guldfoliearbetena är av absolut högsta klass. Det är närmast ofattbart hur man på en 1 x 1 cm stor yta kunnat göra en detaljeras bild av människor där man tydligt kan se vilken sorts kläder och smycken de burit och vilken frisyr de haft.

När alla var nöjda åkte vi till Kvibille gästgiveri, inte långt därifrån, och där var det framdukat så vi fick sätta oss till bords och sedan serverades en god middag. Det var en kille som berättade om gästgiveriet och bygden. Gästgiveriet har anor från 1600-talet. Kvibille är känd för sina ostar. 2016 invigdes en ostbod på gästgiveriet för försäljning av Kvibilles ostar. Vi fick möjlighet att köpa med oss av bygdens läckerheter.

Nästa resmål var Derome trä & nostalgimuseum. Vi startade med ett fika. En kvinna berättade om vad som fanns att se där. I en del av museet fanns nostalgidelen med bland annat en gammal skolsal med bänkar och planscher som vi använde när vi var barn. Det var gamla kläder, möbler och allt man kunde tänka sig. I en annan del fanns det små sniderier i form av människor från landet, som sår och skördar, kör hästar med timmerlass, tunnbindare, mjölkutkörare, snickare, smeder med mera. Jag tror alla yrkeskategorier var representerade. I den sista delen fanns det snidade/snickrade träsaker i olika storlekar. Vi såg även en av medarbetarna som skapade ett huvud i trä.

Dagen började lida mot sitt slut och det var dags att bege sig hemåt. Strax före klockan 20 anlände bussen till Rosvikstorg efter att vi släppt av folk på andra platser Lysekil.

Text: KåGe Mattsson
Bilder: Tommy Axelsson