Äntligen kan PRO i Kungälv träffas på Kvarnkullen för sina medlemsträffar.

Det var mulet idag men visst är det vår i luften för fåglarna både i skogen och på älven har börjat sjunga sina vårsånger och just denna dag så var det då äntligen dags för PRO att anordna ett medlemsmöte på Kvarnkullen igen! Efter att ha varit tvungna att stänga ner i nästan två år var det så dags att träffa varandra igen men det var med lite blandade känslor som vi nu träffas på grund av situationen i Ukraina som sätter sina spår hos oss alla.

Vår vice ordförande Mona-Britt hälsade alla välkomna till Kvarnkullen idag och hon började med att berätta lite vad som händer inom Regionen, det handlade om vårdval, regionskort och lite annat. Hon berättade också att vi planerar en bussresa runt Kungälvs Kommun, vi återkommer.

Men nu var det dags för Mona-Britt att välkomna dagens underhållare och det var Tonsteget som bestod av Mia som sjunger, Lennart på gitarr och Lasse på dragspel.

Mia startade upp deras program med att läsa en tankvärd dikt som handlade om den situation som världen hamnat i idag på grund av att högt uppsatta män vill visa sin makt över andra människor, därefter stämde vi upp i sången ”I natt jag drömde”.

Deras program innehöll en variation av melodier från förr såsom ” Det skall va gamla låtar” och ”En sång om kärleken” och då måste Evert Taube finnas med så det blev visor om Fritjof Andersson och hans Carmencita och även melodier av Sven Ingvars har ju plats bland gamla låtar . Vi fick lyssna till bl.a. ”Börja om från början och ”Två mörka ögon”. Vi sjöng med så gott vi kunde. När dom framförde ”Drömmen om Elin” bjöd Mia upp Berndt och det blev några danssteg.

Mellan varven fick vi lyssna till några härliga barnhistorier som Mia framförde.

Det var härlig musik som spelades upp för oss idag och vi njöt i fulla drag och det syntes på vara musikanter att dom tyckte det var roligt att underhålla oss.

Programmet närmade sig slutet men några låtar till blev det, såsom Stickan Anderssons ”Det rår inte åren på”, Roland Cedermarks ”Fem röda rosor” och så till sist ”Vi möts igen”

Mona-Britt tackade dem varmt, vi hade verkligen njutit av deras musik och underbara historier så det blev stående ovationer och vi önskade dem varmt välkomna tillbaka till oss.

Det blev ett ex. nummer, en Joddlarvisa innan vi fick njuta av kaffe och härliga bullar.

Tänk vad skönt det var att kunna träffas igen, verkligen underbart.

Nu skulle alla dansanta pensionärer ta över Stora salen för att svänga runt till Stefans toner.