Vårtallrik med underhållning av Allan Willny

Cirka 35 medlemmar hade samlats för att njuta av vårtallriken. Istället för sill och ägg bjöds i år på skinka, rökt fläskfilé, korv, två sorters röror, tomat, gurka och picklad rödlök. Kex med god ost rundade av och till kaffet serverades rulltårtsbakelse. Det smakade gott av var väldigt mättande.

Vår kassör Gunnel Svennberg tog emot betalning.

Ordförande Inga-Britt hälsade alla välkomna och bjöd sedan till bords.

När vi ätit inledde dagens gäst, Allan Willny, underhållningen med sång till ackompanjemang av gitarr. Han började med en visa tillägnad sin mor – ja, visst gör det ont när droppar brista.

Allan verkar som komminister i Ösmo-Torö församling. År 1984 prästvigdes han i Växjö domkyrka. Han är från Småland och verkade sedan i många år på Öland. I vår församling har han arbetat sedan 2012. Den 1 oktober i år planerar han att gå i pension.

Han fortsatte med låten ”Lys og varme”, en visa skriven av norrmannen Åge Aleksandersen. Willy sjöng den på norska. Hans första hustru var från Norge och han tycker att den norska texten är vackrare än den svenska översättningen.

Lillebill, som bott i Norge, lyssnade med blicken långt bort i fjärran. Kanske var tankarna i Norge, kanske i Swaziland. Hon är född i Afrika där hennes föräldrar verkade som missionärer.

I sin ungdom var Allan förälskad i en flicka men de blev aldrig ett par. Han sjöng en dikt av Hjalmar Gullberg, som han skrivit musik till med tanke på denna flicka – Jag vill att du ska komma hit.

Som ung hade han siktet inställt på att bli musiker. I dag är han medlem i ett band som sångare och gitarrist, rockbandet SPUNK, som för tillfället har tagit en paus. Att han är professionell gitarrist avspeglar sig i hans skickliga gitarrspel.

När rockbandet bildades var han präst i Åker. Han är även författare och en av hans böcker, Tidens stygn, börjar ”Åkers prästgård den 23 september 2011”. Där föddes min (Sekreterar-Ullas) farfar 1891, så jag skaffade boken och läste den för att kanske hitta något till min släktforskning.

Allan bodde i Norra Möckleby prästgård på Öland tillsammans med sin första hustru. Vid en promenad såg de ett träd, som en taggtråd vuxit genom stammen på. De adopterade detta träd, ett vildapelträd. Tolv år senare dog hustrun i cancer. Allan har tillägnat henne en sång som han framförde – Min älskades träd.

Han berättade om den spruckna kyrkklockan gjuten 1643 som flyttats från kyrkan och nu hänger tyst i en klockstapel uppförd på 1960-talet på kyrkogården. Församlingen ville bevara den för att den hade en vacker dekor. Allan berättade att Peder Michelsson Hammarskiöld var utkommenderad i krig i slutet av 1500-talet och klarade sig med livet i behåll. Han adlades och fick namnet Hammarskiöld och han donerade klockan till kyrkan. Den ringde under 300 år, morgon och kväll, för freden. Mitt under andra världskriget sprack den.

Allan säger att jag kallar mig numera för ”smölänning” och kanske kommer jag någon gång att flytta tillbaka. Jag älskar verkligen Öland och särskilt de trakterna där jag bodde.

När Allan stämde upp Leonard Cohens ”Hallelujah” sjöng medlemmarna med. Låten börjar: ”Now I've heard there was a secret chord, That David played, and it pleased the Lord”. Enkelt översatt ”Nu har jag hört att det var ett hemligt ackord som David spelade, och det behagade Herren”. Så passande för Allans profession. Vi fick höra många fler vackra sånger, en del på dialekt … och historier om sekreterare, statyer och annat som var rasande roliga.

Inga-Britt tackade Allan för den trevliga underhållningen och räckte över en blombukett.

Därefter informerade hon om planerade aktiviteter, närmast tipspromenad 3/6, samling mellan husen Nyblevägen 19-21, allsång på Yxlö 16/6 se separat info på hemsidan. I höst kommer tre nya cirklar att startas, bokcirkel, makramécirkel och herr-cirkel. Vi planerar att ha höstloppis i lokalen. Surströmmingskalas alt. annan sill hålls i augusti. Adventskaffet inställs pga att förra året kom för få medlemmar.

Text och foto Ulla Laiho