Det här brevet fick jag Agneta Darberg, Bälinge den 26 nov Rapport från ett halvmörkt Bälinge. DET HAR VARIT SKÅPSTÄD I DAG, men jag slog ned rumpan och då kom den här dikten upp på skärmen och den är bara några dagar gammal. Då ville jag dela med mig, kostar inget, så håll till godo. Höstrusket har kommit till oss och det är mörka kuliga dagar. Jag skulle väl tro att det är bra med er och mamma Essy. Dela med till henne av dikten kanske hon drar på läppen, jag skickar med en pepparkaka också när jag ändå är i farten och det närmar sig jul. Varma hälsningar från Sven och Gunhild.

De långa skuggornas morgon.

Höstdikt av Nergårds Sven PRO Bälinges Ålderman 95 år.

De långa svepande skuggorna vandrar i morgonen ny
går genom trädens kronor där frosten löven har bränt.
Solen sakta stiger över längorna i Bälinge by
hösten är här och vi närmar oss första advent.

Det glittrar i gräset medan solen den nya tavlan målar.
Konstnären år naturen själv som ingen kan slå.
Träden bli blommor på jorden när de beskuggar solens strålar
och jorden blir den vackraste matta på vilken vi gå.

Himlen har släkt sina stjärnor i morgonsolens ljus
och målar sin himmel i blått.
Strålarna söker sig in i de sömndrucknas hus
och tackar för dagen de fått.

Kyrkan i mitten som i sin storhet anden bevingar
klockorna kallar till gudstjänst ty julen är nära
föder och gemenskap som tillförsikten frambringar
och kärlekens budskap skall på sina vingar dem bära.

Kyrkans hus i sin vita rektangel, samlingspunkten av rang
inbäddad i björkarnas rimfrost-kristaller.
Står upp för andlig fostran och för budskapet fram
höstens konstnär som målar höstens akvareller.

Jag knäpper mina händer och tackar för solen som lyran
För livet jag tackar som blivit vårt arv och vår lag
Fostran i livet, kristendomens lära och hederlig dyrkan
Och till andra mäniskors glädje och behag.

Strålarna lyfter och glittret smälter till vatten för jorden
gå in genom rutan och målar en tavla på väggen.
Av lampan en ring och blomman på bordet
och gör andakten till skaparen benägen.

Domherren sitter på pinnen för att något matnyttig söka.
och solen speglar hans röda bröst
Han maka kommer efter för att äta de goda solrosfröna
talar om att snart kommer snön för nu är det höst.

Höjer mina händer som ett lov och pris uti anden
löftet är större än gåvan han gav.
Det vore som om man höll den högste i handen
och jag vill inte släppa, nej ha honom kvar.

Sven skrivit den 21 nov- 2015