“Idrottsminnen. Lokala idrottsprofiler berättar" Så löd inbjudan till medlemsmötet i PRO Dalstorp Grimsås. Vilka idrottsprofiler som de sextiotalet förväntansfulla medlemmarna räknade med att möta, det förtäljer inte historien. Men få hade nog tippat att det var tre medlemmar från styrelsen, med långa idrottskarriärer bakom sig, som var skulle dela med sig av minnen från sin tid som aktiva.

Först ut var Christer Björk. Hans första idrottsminne var från 1958, då han fick åka med sin far till Tranemo, för att se division två matchen mellan Tranemo och Örgryte. På planen fanns två namn, som skulle gå till svenska fotbollshistoria; Gunnar Gren och Agne Simonsson.

1963 gick Grimsås IF upp i division två. Samma år vann pojklaget sin serie. Fem av spelarna i det laget kom senare att spela i A-laget.

Kvalet till allsvenskan, 1965, det är den mest minnesvärda matchen för kabellaget. Christer åkte hemåt med det överfulla tåget, från Borås till Grimsås. Då han berättade att han var från Grimsås, och hade två morbröder med i laget, blev han snabbt medelpunkten i kupén.

Christers första match i A-laget, kom att bli ett år senare, då han fick spela 12 minuter i matchen mot Sifhälla från Säffle. Under många år var han ordinarie i A-laget, och är en av dem som lyckats göra mål på självaste IFK Göteborg.

Efter fika tog Bosse Hollander över mikrofonen. Bosse har haft en karriär som bandyspelare och som fotbollsdomare. Under sin tjugo år långa karriär som domare, har Bosse fått höra många öknamn. Ett minne är när en av hans döttrar var med på en match, och då en man skällde oförtrutet på honom för hans domslut. Dottern, i fyraårsåldern, gick fram till mannen, drog honom i rocken och sa “Du får inte vara så arg på min pappa!”

Bandymatcher spelades förr ofta på sjöar. Vid ett tillfälle, så hade arrangörerna gjort klart isbanan dagen före match.Vad man inte hade räknat med var att det sedan kommit pimpelfiskare, som borrat upp ett antal hål i isen. Matchen spelades, trots hålen.

Sist ut var Kjell Bygård. Han har spelat 546 matcher för sitt lag, Torsbo IF. Han var aktiv mellan 1958 och 1980. Han funderade på att lägga fotbollsskorna på hyllan under flera år, men hans hustru uppmanade honom att fortsätta.”Vad ska du göra här hemma, sa hon. Det är bättre att du åker till Torsbo och tränar”. Kjell fortsatte med fotboll, även efter sin tid i Torsbo. Men då för skojs skull, med “gubbafotboll”.

Det blev en gemytlig eftermiddag, där flera av medlemmarna kommenterade de tre herrarnas berättelser med egna minnen och iakttagelser.

Anna-Lena Larsson