– Det är jätteroligt att vara gift när man är en kär pensionär. Det säger Kerstin Lundberg och Anders Öberg som fann varandra på en logdans. Men hur gick det till när de möttes och vad behöver man egentligen tänka på när man gifter sig på äldre dar?

Det började på en logdans i Täfteå 2014.

­ – Jag hade varit änka i ett år och alla mina tre vuxna barn gaddade ihop sig och tjatade ”Nu åker du ut och dansar!” berättar Kerstin Lundberg.

Nej, hon fick inte sitta barnvakt istället… nu skulle hon ut.

– Jag tänkte att jag åker väl då, jag kan väl stå på parkeringen.

Men det var väldigt fullt på parkeringen och hon fick ställa sin bil väldigt nära en brant slänt. Så när hon gick in på logen och genast blev uppbjuden berättade hon för sin långe kavaljer om sina bekymmer – hur skulle hon kunna backa ut bilen utan att den rullade nerför grässlänten.

– ”Då hjälp’ jag dig”, sa han, berättar Kerstin.

– Ja, jag hade väl också velat bju’ dig på kaffe men det vågade jag nog inte då, säger Anders som var den som bjöd upp den där kvällen.

Varför bjöd du upp just Kerstin?

– Ja men det är väl klart att man bjuder upp den som är vackrast av alla på dansen, säger han.

Hon fnissar och lägger kärleksfullt sitt huvud mot hans axel och replikerar.

– Jag tror att du inte hade glasögonen på dig den där kvällen.

För det var då de började. Nu sitter de tillsammans, faller varandra i talet, småretas och dubbeltindrar med ögonen när de berättar sin kärlekshistoria. Som faktiskt kunde gått om intet om det inte varit för Kerstins vuxna barn som skällde ut mamma och sa att om hon nu inte tog chansen när hon faktiskt hittat den bästa mannen i världen näst efter deras pappa vore hon ju otroligt dum.

– Det är lätt att tänka ”Vad ska andra säga?” men det ska man faktiskt ge blanka fasen i, säger Kerstin.

Och på frågan hur det är att vara gift svarar Anders blixtsnabbt.

– Det är jätteroligt.

Och hans fru stämmer in:

– Det är jätteroligt.

De skrattar ofta, men kan också prata allvar. Och den här feelgood-storyn fick utvecklas långsamt. De träffades på danser ibland. Lärde känna varandra. Gillade varandra.

Ändå kom det helt oväntat när telefonen ringde på midsommarafton 2015 hemma hos Kerstin och det var Anders som frågade vad hon skulle göra i helgen och om han kunde få komma och hälsa på.

– Jag hade väl lite tråkigt, säger han och skrattar.

– Jag hade inte väntat mig det, säger hon och skrattar hon också. Men jag sa ”Visst, kom! Jag gör middag”. Och jag tror att jag imponerade på honom för jag hade egen färskpotatis. Det brukar man inte ha så här långt norrut men jag hade odlat den i pallkrage med glaskupa över.

Och där någonstans med egen färskpotatis och sill så började de ana att det här kunde nog bli något mer än någon logdans emellanåt.

Omgivningens tankar skapade oro

Men framåt hösten började Kerstin ramla ner i ”Vad ska andra säga?”-hålet. Skulle de tycka att det gått för fort, hon hade ju blivit änka bara ett par år tidigare…

– Men en granne som var över 80 år och som varit änka sedan hon var 40 sa till mig ”Om du hittar någon bra man Kerstin, så ta chansen. Det gjorde inte jag och det har jag ångrat”.

Och med hejarop och utskällningar från de vuxna barnen kom Kerstin på bättre tankar. Och nyårsdagen 2016 satt hon och Anders hemma i hans gård i Öre och sa ”Ska vi inte åka på en resa tillsammans?” och bokade 14 dagar på Gran Canaria i mars.

– En bekant blev helt förskräckt ”Ska ni vara där två veckor? Tänk om det inte fungerar?!”. Och jag sa ”Ja, då får ni läsa om det i tidningarna: ’Två svenskar har slagit ihjäl varandra på Gran Canaria’”, säger Kerstin och så skrattar de.

Bra tillsammans

För de slog inte ihjäl varandra, resan blev en fullträff – det var då de insåg hur otroligt väl de passar ihop, hur de kompletterar varandra och hur roligt de har tillsammans. Och det har blivit flera resor sedan dess.

Nu var de ett par och omgivningen började ana vad som var på gång. Som grannen som kom in när Kerstin var hemma hos Anders och de tillsammans tapetserade om köket – och kommenterade: ”Ni tapetserar tillsammans, funkar det så går nog resten bra också”.

Men barnen var inte nöjda! Kerstins äldste son och Anders äldsta dotter tyckte att nog kunde de väl flytta ihop istället för att hela tiden köra de tio milen de hade mellan sig. Fram och tillbaka. Hela tiden. Ibland på isiga vägar.

Och då blev det så.

Påsken 2018 flyttade Kerstin in i Anders hus nära Öreälven. De pusslade ihop sina möbler.

– Men vi hade två kökssoffor och nu står min soffa i uterummet och din står i köket, retas Anders.

Ja, hur kunde nu det gå till…

De ler mot varandra, hans hand söker sig till hennes rygg. De berättar om allt roligt de gör tillsammans.

Om Kerstin som tycker det är så rogivande att fiska och Anders som säger ”tänk på att alla abborrarna ska rensas och fileas också.”

Om hur duktig Kerstin är på att laga mat och hur duktig Anders är på att hålla vikten – även om bägge lagt på sig några kärlekskilon sedan de blev ihop.

Om hans barnbarn som bor 300 meter bort och som före corona gärna hoppade av skolbussen och gick till morfar och Kerstin ”för det är godare fika hos er”. Om hennes yngsta barnbarn som varken har morfar eller farfar och som alltid vill vara nära ”Annisch” och gnussa sig mot hans ben och få sitta i knät. Och som beordrar honom att åka rutschkana tillsammans med henne ”Kom Annisch! Sitt!”

Förlovning vid havet

Våren 2019 förlovade de sig vid båthuset. Och barnen sa… Ja, ni kan nog gissa det… ”Varför gifter ni er inte?”

Jo, Anders hade friat. En gång, två gånger och fler. Men bara fått lite kärleksfullt retsamma svar: ”Jag ska tänka på saken” eller ”Nu får du ta det lite lugnt”.

Men nu blev det av. Bröllopet stod den 28 september 2019. En ovanligt solig höstdag, barnbarnen kunde springa omkring barfota. Och på verandan vigdes Anders Öberg och Kerstin Lundberg till man och hustru.

Vigselförrättare var Carin Conradsson som Kerstin träffat på en kurs på Gysinge när de bägge satt i PRO:s distriktsstyrelse. Och alla barnen, deras respektive och alla barnbarnen var med.

”Tänk att jag fick se pappa gift”, utbrast Anders dotter, (han hade tidigare levt i ett samboförhållande). Och själv smakar han fortfarande med njutning på orden när han får säga ”min fru”.

Hade ni tänkt på om det skulle påverka pensionerna att ni gifte er?

– Nej, det kom som en chock efteråt. Jag förlorade nog uppåt tusen kronor per månad. Det är ju väldigt konstigt i dagsläget att kvinnans pension sänks när hon gifter sig, säger Kerstin.

Skulle ni avstått från att gifta er om ni vetat det.?

– Nej, säger de två som tycker det är jätteroligt att vara gifta.

Och de skrev testamente och äktenskapsförord.

– Jag tyckte inte att vi behövde skriva något äktenskapsförord, säger Anders.

– Men jag tyckte det, Det är huset har Anders byggt och det är hans, inte mitt, säger Kerstin.

Men nu bor de bägge i huset som Anders byggt, nära Öreälven och de vet vad de ska göra när pandemin är över:

– Då ska vi ha hem alla barn och barnbarn, avslutar Anders.

Att tänka på innan ni säger ja

Kolla pensionen

Om en eller bådas pension delvis utgörs av garantipension kommer den delen att sänkas när ni gifter er. Det gäller alla oavsett ålder.

Om en eller bägge är födda 1953 eller tidigare kan även den allmänna pensionsdelen komma att påverkas av att ni gifter er. Ju äldre ni är desto större blir påverkan (störst för den som är född 1937 eller tidigare) –eftersom den del av den allmänna pensionen som kommer från det gamla pensionssystemet är större.

Kontakta Pensionsmyndigheten för att få hjälp att räkna på effekterna.

Testamente

Det är bra att ha ett skrivet inbördes testamente mellan makar. Särskilt viktigt när en eller bägge har barn. För att till exempel undvika situationer som att en dör, dennes barn kräver att få ut hela arvet direkt och den efterlevande maken tvingas sälja det gemensamma hemmet.

Äktenskapsförord

Inte det första man tänker på när man är kär och lycklig, men tänk över om något ska vara enskild egendom.

Bostadstillägg

När du gifter dig kan bostadstillägget försvinna. Det är ett inkomstprövat ekonomiskt tillägg och om du är gift läggs bådas inkomster ihop vid beslutsprövningen.

Underhållsskyldighet

Ett gift par har enligt lag skyldigheter mot varandra att bidra till det gemensamma hushållet. Det innebär att om den ena partens inkomst inte räcker för att täcka sin andel av de gemensamma (till exempel mat, hyra, värme, el) och personliga (kläder och hygienartiklar) kostnaderna är den andra parten skyldig att skjuta till pengar.