Ösmo Pensionärsförening bildades den 12 november 1960 i Ösmo kommunalkontor. Ösmo var då fortfarande en egen kommun och ungefär 30 personer hade samlats. Mötet öppnades av Johan Alström, som också var kvällens ordförande.

Ordföranden både från Södertäljes och Nynäshamns pensionärsföreningar var inbjudna gäster.

Till första styrelse valdes Anders Svensson, Viktor Idh, Hilmer Wallin, Karl-Johan johansson och som enda dam i styrelsen, Elsa Bergström sekreterare.

Föreningen fick namnet Ösmo pensionärsförening och avgiften var 5 kronor per år. Mötet avslutades med att man sjöng och hurrade för den nya föreningen.

Det första årsmötet hölls i januari 1961 och redan i maj samma år var det utflykt, till Mariefred och Strängnäs.

Anders Svensson blev kvar som ordförande till 1964, då Otto Johansson tog över och följdes av Gustav Andersson 1969. Sven Andersson kom 1976. Efter honom följde den första kvinnliga ordföranden Alice Söderberg 1978. Kassörerna växlade under åren, men föreningen hade länge en ständig sekreterare, nämligen Ebba Fransson. Hon tillträdde 1965 och blev kvar på posten ända till 1993, alltså i 28 år.

Det var högt tryck i föreningen redan från början. Bara ett halvår efter start, i april 1961 såldes hemslöjd för 1077 kronor, vilket var mycket på den tiden, som alla minns. (Som jämförelse var 1000 kronor en bra månadslön 1960, och 10 kr/mån en rimlig hyra för en etta.)

År 1965 på hösten köptes en ny fana som invigdes 1966. Under sextiotalets kalla vintrar var medlemmarna aktiva även utomhus. Man sålde julgranar på torget och gick runt i husen och sålde medlemstidningar. Margit Gottfriedz sålde 200 ex av julnumret 1970!

Till att börja med fick föreningen disponera en lokal i simhallen med skåp att förvara material i. Naturligtvis önskade man en egen lokal, och fick 1975 en sådan på Torgvägen.

Våren 1966 började pensionärsgymnastiken i Ösmo, som fortsätter än med många glada deltagare. Även bad i simhallen lockar, och vissa tider har pensionärer gratis inträde. Att hålla sig fysiskt aktiv hjälper till att hålla både kroppen och själen ung.

Föreningen har också haft filmvisningar. På 60-talet kunde det vara ”Krutgubbar” för under-hållningens skull, men också ”Pensionärer i dag och i morgon”. 1975 bildades en besöksgrupp för att hälsa på sjuka som behövde hjälp. Vid årets slut var föreningens kassa 8.414 kronor, och medlemsavgiften 15 kr.

1970 bildade Vega Eriksson och några andra sångfåglar en sånggrupp som spelade på föreningsmöten och vid andra tillfällen, Den besökte också Tallåsen med sång och spel till stor glädje för de boende där.

Ett problem som vår förening delar med många andra är att få medlemmar att ställa upp som organisatörer och funktionärer. Ingen av medlemmarna är ju direkt ung och så småningom sviktar orken. Det är därför viktigt att det hela tiden finns nya yngre medlemmar, som är villiga att hoppa in.

Hittills har det alltid löst sig, och kommer förhoppningsvis att göra det i framtiden också. Tioårsjubileet 1970 firades å Torö. Då hade man också börjat sälja lotter för Pensionärslotteriet. Under 70-talet förekom också uppskattade utflykter till Landberga, Hammersta och Ådala, till Julita Vaxholm och Gustavsberg och till Årsta slott. Medlemsantalet började redan närma sig 200.

1976 visade den nystartade teatergruppen en föreställning för allmänheten i biograflokalen. Samma år anhöll Alice Li-Andersson om begränsning av rökningen på föreningsmötena. Otroligt att tänka sig att någon skulle komma på den idé nu!

Redan på 80-talet började föreningen med studiecirklar i olika ämnen, som ofta avslutades med studieresor. Det har varit litteraturcirklar och landskapscirklar, som följs upp med en femdagars resa till det aktuella landskapet. Fram till 25-årsjubileet hade föreningens landskapscirklar rest till Dalarna, Gotland, Småland, Hälsingland, Höga Kusten och Skåne. Flera har det blivit under senaste år.

Dessutom ordnades endagsresor, både studiebesök och hemliga resor till exempel till Musköbasen och Televerket.

I januari 1980 välkomnades den 200:de medlemmen, Rolf Larsson, med en chokladask. Sedan dess har medlemsantalet varit ganska konstant kring eller litet över 200. Samtidigt höjdes medlemsavgiften till 25 kr, varav 15 till PRO centralt. 1980 valdes Sten Wiklund till ordförande.

Gysinge i Gästrikland blev pensionärernas egen folkhögskola år 1981 och dit blev det möjligt att åka på intressanta kurser. 1984 valdes Sixten Åström till ordförande.

Återkommande evenemang är Grötfesten i januari, luciafesten i december och de regelrätta medlemsmötena varje månad. Då har också ofta bjudits på intressanta föredrag, till exempel av läkare eller sjuksköterskor som ger råd och tips, information om hjälpmedel, eller någon från kommunen som informerar. Därtill kommer modevisningar med mera samt förstås de populära musikaliska underhållningsträffarna. 1983 kände Vega att det var dags att runda av, och det var svårt att få tag i någon ny som kunde leda sånggruppen. Efter mycket sökande både lokalt och på annat håll fick föreningen kontakt med Ernst Olsson, som just hade flyttat till Ösmo. Under hans ledning fortsatte gruppen sjunga ännu många år.

Vi jubileumstillfället för 25 år sedan hade föreningen 220 medlemmar. Representanter fanns med i Kommunens samarbetskommitté och i Pensionärsrådet, så att pensionärernas synpunkter kunde föras fram till den politiska ledningen.

År 1984 såldes varor både genom lotteri och auktion för ca 29.000 kronor. Inkomsterna från försäljning plus det kommunala bidraget gjorde det möjligt för föreningen att ordna trevliga aktiviteter för sina medlemmar. Det blev underhållning och förtäring på sammankomsterna samt subvention av vissa resor. Föreningen har också uppvaktat medlemmar som fyllt jämna år.

Till jubileet 1985 var Ove Engström och Ulla Roxby inbjudna att underhålla med sång och musik. Samma år deltog en medlem i Svenska Flaggans Dag (som numera heter Nationaldagen). I kortegen på Ösmofestivalen deltog flera medlemmar klädda i kläder från anno dazumal.

1985 års styrelse framförde sin önskan och förhoppning om att Ösmo Pensionärsförening även i fortsättningen skulle vara ett ställe där bygdens dåvarande och blivande pensionärer skulle träffas och trivas och finna äldreåren meningsfulla.

Avgiften höjdes 1987 till 70 kronor, och då ingick också, liksom nu, den förträffliga tidningen PRO-pensionären. I mars detta år gjorde 254 medlemmar i föreningen en gemensam resa till Hamburg.

Sångkören sjöng i kyrkan den 25 oktober på inbjudan av populäre kyrkoherden Mikael Klefbeck. Tyvärr började kören därefter tappa medlemmar,liksom teatergruppen, men nu mer än 20 år senare är det tal om att starta på nytt. De goda relationerna till kyrkan fortsatte med mässa på missionsdagen 1988 med biskop Simonsson närvarande.

1989 startade en litteraturcirkel om Moa Martinson och en landskapscirkel om Dalsland. Moa var mycket aktuell denna tid, och Spelet om Moa gick upp på Lövhagen. Andra aktiviteter som föreningen hade var Hälsolyftet och studier om minnet på äldre dar, en teatercirkel och konsumentupplysning.

Medlemsavgiften ökade år 1990 till 100 kronor, och föreningen demonstrerade den 8 april för att uppmärksamma att pensionen borde öka likväl som lönerna. En del blir billigare när man blir pensionär, men långt ifrån allt, till exempel inte mat och hyra.

1992 infördes den så kallade Äldrereformen, då kommunerna tog över hemtjänsten från landstinget. Det var både på gott och ont. Tyvärr var det en del tidigare landstingsfinansierad verksamhet på äldreboenden som helt enkelt lades ner. 1992 valdes Hans Schuldheis till föreningens ordförande.

År 1994 fick föreningens medlemmar som så önskade uppleva trandansen vid Hornborgasjön. Teatergruppen var fortfarande livaktig och uppträdde på Grusåsens PRO och på Rosengården i Nynäshamn.

Georg Nilsson blev ordförande 1995 genom ett fyllnadsval. Samma år gick Panterloppet på Skansen med deltagare från Ösmo, och året efter fick föreningen besök av lettiska pensionärer från kommunens vänort Liepaja.

1996 omvaldes George Nilsson, en van organisationsmänniska som hade bra kontakter med kommunen och kännedom om Ösmo. Mycket tack vare hans insatser fick föreningen en ny lokal 1996, som vi kunde nyttja på heltid.

Nu inleddes en ny era för PRO Ösmo. Lokalen på Mejerivägen hade tidigare hyst kommunens terapiverksamhet, men när nu kommunen skulle lägga om verksamheten fick PRO erbjudande om att ta över. Det betydde mycket för föreningen, som nu kunde ha all verksamhet på ett ställe. Tidigare måste allting plockas undan efter varje möte och det gick inte att ha vävstol. Nu finns ett helt rum på Mejerivägen fullt med vävstolar, åtta stycken, som används flitigt. Där finns också borrmaskin, slipmaskin, bandsåg och svarv för den som vill arbeta med träslöjd.

Hanny Öhlund fick uppdraget att sköta ”hobbyn” och ta hand om medlemmar som tittade in på en kopp kaffe tisdagar och torsdagar, vilket också blev våra expeditionsdagar. De första åren var det mycket folk i hobbyn, trettio till fyrtio varje gång som gjorde olika konsthantverk till försäljning. Andra spelade kort eller litet bingo. För alla betydde det en stor gemenskap bara att få träffas. Med åren har det blivit mindre antal deltagare, de gamla har lämnat oss, men fortfarande finns kunskap kvar på konsthantverkssidan. Nya medlemmar som kommer kanske kan föra traditionerna vidare?

I september 1998 åt man surströmming tillsammans för första,men inte sista gången. Både 1997 och 1998 sändes kläder till vänföreningen i Liepaja, hela 65 kartonger, samt en penninggåva på 6000 kronor till julen 97.

År 2000 var det dags för 40-årsjubileum med dans och underhållning. Medlemsantalet var då närmare 150. Året efter började stavgången, fortfarande mycket populär, med en grupp damer och några enstaka herrar ute i ur och skur varje måndag. Vi började med månadsmöten i lokalen på Mejerivägen, vilket blev en fullträff. I december brukar vi nu fira Lucia med julgröt och i februari varje år blir det ärtsoppa med punsch. Semlor serveras på fettisdagen och våfflor på våffeldagen. Och vid säsongens sista möte i maj bjuds på vårtallrik.

Eftersom det nu inte blev någon extra kostnad för själva lokalen kunde vi också bjuda på andra inslag. Det har varit auktioner under åren, som utvecklats till en julmarknad där vi säljer hantverk och hembakat samt har lotterier, kaffeservering och underhållning.

Har då deras önskan besannats? Ja, sannerligen!