Första delen av "Värmland i Farsta"

Värmland i Farsta

En exposé över ”värmlandsgator” i Farsta av Nils-Ivar Lindström

Ack Värmeland du sköna... Ja, bor man i Farsta så blir man ju ständigt påmind om anknytningen till Värmland Länk till annan webbplats.. Det framgår av namn på gator och torg framför allt. Liksom i t ex Vällingby som på samma sätt speglar Lappland. Men för många av oss är det dåligt bevänt med kunskapen om vad som kännetecknar de orter som vi ”tilldelats” här i Farsta. Låt oss titta lite närmare på en del av dem och se vad de har att erbjuda en besökare. Den som så vill får gärna komplettera med fakta kring övriga anknytningar till Värmland som här saknas...

Vi börjar med den lilla gatstump som bär namnet Arvikagatan (en tvärgata till Larsbodavägen).

En i Arvika centralt placerad skulptur föreställer Elis i Tasere (Taserud) med sin cykel. Han var bror till skulptören Christian Eriksson, som alltså förevigat sin bror bygdeoriginalet. Till stadens attraktioner hör också Rackstadmuseet, Klässbols linneväveri och Gammelvalaveckan (man träffas och umgås som förr i världen).

Väster om Arvika ligger Bergs klätt, som erbjuder en utmärkt vy över Glafsfjorden. Där finns en 3,5 kilometer lång naturstig med skyltar som informerar om natur- och kulturvärden och slingrar sig över den vackra halvön, genom gammelskog och hassellundar, förbi spännande fornlämningar och fågelrika strandängar. Bergs Klätt är ett naturreservat som också har 12 gravrösen från bronsåldern samt en hällkista, troligen från yngre stenåldern.

I Mangskog som tillhör Arvika kommun bodde Gustaf Fröding på sin tid. Närmare bestämt i Mangskogs prästgård under långa perioder på 1880- och 1890-talen, och här skrev han flera av sina mest kända dikter. En minnessten vid ett vägskäl i Grytterud markerar platsen där ”Det var dans bort i vägen”. Här finns också en rasgrotta med gångar och salar, som är bildad i skärningspunkten mellan två sprickdalssystem. Enligt sägnen är grottan ingången till jättarnas borg där Bergdösen och Bergkullan bodde. Granngården till grottan är Tomta, och när de lånade ut sin kittel till Bergkullan fick de tillbaka den full av jättarnas kraftdryck. Tack vare den klarade man av slåttern på tre dagar i stället för tre veckor! Alla i Gylterud sägs vara i släkt med Bergdösen - och lika starka!

Vid Skålsjökatastrofen 1782, då Skålsjön på en natt tömdes genom ett nytt utlopp, dämdes den gamla älvfåran upp av jordmassor som flodvågen spolade med sig. Då bildades den säregna långsmala sjön Bakälven. I närheten, vid Nolbytallen, finns en före detta hammarsmedja som upphörde med sin verksamhet i samband med katastrofen. Nolbytallen är en mäktig torrfura och boträd för många fåglar. Albergsgruvan, Bockgruvan och Jägmästargruvan är några av många koppargruvor i området beläget mellan sjöarna Stor-Treen och Storeken. Gruvorna har utnyttjats av och till under de senaste århundradena. Runstenen Skramlestenen vid Hembygdsgården i Gunnarskog är från ca 500 e Kr. Det är en av tjugotalet stenar med urnordiska runor som har hittats i vårt land, det andra fyndet i Värmland.

Boforsgatan ligger inkilad i korsningen av Magelugnsvägen och Ågesta Broväg.

Vattenhjulen vid Dammbron i Bofors har stått på samma plats sedan år 1646 då borgaren Paul Hossman erhöll privilegium att upprätta två smideshammare vid frälsegodset Boo. Smedjan med vattenhjul placerades vid en fors vid Timsälven. Det var denna smedja med vattenhjul, som blev starten för företaget Bofors. På 1600-talet fanns det ett 10-tal större smedjor i Karlskoga bergslag. Den största av dem alla var den som låg i Bofors. Under mitten av 1800-talet beskrivs smältsmedjan (lancashiresmedjan) som en av de största i landet med tio dubbla lancashirehärdar, mumblingshammare, vällugn samt göt- och smältstyckevalsverk. Smedjan, som hjulen tillhörde, revs i januari 1918. Man var inte längre i behov av vattenkraften för att driva anläggningarna och för deras placering. Smedjan flyttades till Nya Fältverkstaden. Hjulen och marken som de står på har ägts av företaget Bofors fram till år 2003. Numera ägs marken av Karlskoga kommun.

Sedan starten för snart 100 år sedan har Bofors Musikkår efter 1950-talet utvecklats till en modern symfonisk blåsorkester. Årligen framförs 2 -3 egna konserter. Kåren har under årtionden gjort ett stort antal konserter på nationella och internationella arenor.

Forskarskolan hålls på Alfred Nobels herrgård Björkborn i Karlskoga. Alfred Nobel köpte Bofors Bruk i Värmland två år före sin död. Där hade han sin sommarbostad men han byggde även ett laboratorium på Björkborns herrgård där han jobbade med utveckling av ballistit. Efter Alfred Nobels död uppstod det tvister om testamentet. Han önskade att det skulle upprättas ett Nobelpris, men det var långt ifrån alla som tyckte att det var en bra ide. Alfred Nobel hade länge varit bosatt utomlands och många ville därför att hans testamente skulle hanteras i Frankrike – då hade det säkerligen inte blivit något nobelpris i Sverige. Men, Nobelprisets räddning blev en bestämmelse inom svensk lag att man skulle anses skriven där man hade sina hästar. Alfred Nobel hade tursamt nog tre hästar installade på Björkborns herrgård och därmed kom testamentet att behandlas i Sverige och Nobelpriset var ett faktum. dag är Alfred Nobels Björkborn ett museum.

Brattforsgatan heter en liten avkrok till Ågesta broväg.

De som bor i värmländska Brattfors omhuldar en sägen om varför en av tornluckorna i kyrkan står alltid öppen. Kyrkan är byggd i liggande timmer och brädfodrad. Takbeklädnad av spån. Invigningen ägde rum 1669. Några bevis för riktigheten i denna sägen finns inte, men helt säkert har den en verklig bakgrund. Den kung som avses skall förmodligen vara Oscar 1 som dog den 8 juli 1859. Uppgiften om att det var mitt i skördetiden stämmer då in. Sägnen om den öppna tornluckan:
Landets konung var död och kungsringningen anbefalld. Det var patronen på Brattforsgård som hade att svara för ringningen i Brattfors kyrka. Ringningen, som sköttes av gårdens dagsverkare, skulle enligt sedvänja ske med kyrkans alla tre klockor. Man var nu mitt uppe i den brådaste skördetiden, varför patron ej ansåg sig kunna avvara så många karlar som behövdes för ringningen i alla klockorna. Han gav därför order om ringning i endast två av klockorna. Under det kungsringningen pågick kom en herreman ridande genom kyrkbyn och fick höra att ringningen företogs med användandet av endast två klockor. Herremannen i fråga hade som liten varit upptagen som fosterbarn på Brattfors Herrgård. Under denna tid hade han rönt en mycket dålig behandling. Som en hämnd härför anmälde han fusket med kungsringningen till myndigheterna. Som straff för sin försummelse blev patronen dömd att i böter betala 50 öre om dagen så länge han levde. Vidare blev han av myndigheterna kallad till Stockholm, där en tagelring sattes om hans hals. Denna tagelring ådömdes han att bära under sin återstående levnad. En gång årligen skulle patronen infinna sig hos myndigheterna för kontroll av tagelringen och samtidigt erlägga bötesbeloppet.
Till varning och en påminnelse om fusket med den anbefallda kungsringningen dömdes församlingen att för alltid hålla en av kyrkans västra tornluckor öppen. Tro't den som vill.

Nu ska vi ägna oss åt bakgrunden till namnet Brunskogsbacken en stund. Den där slingan som finns på höjden mellan Magelungen och Nordmarksvägen.

Vid sidan om det stora kyrkobygget i Brunskog på 1870-talet uppfördes ytterligare en kyrka, Stenkyrkan i Skog, där traktens barn stod för bygget. Denna märkligt välbevarade kyrka med manshögt torn finns kvar än idag. Troligen enastående i sitt slag.

På Skutboudden i Brunskog strax utanför Arvika finns ett 40-tal gamla byggnader varav de äldsta från 1700 talet. Det ligger naturskönt intill vatten. Under sommaren arrangeras flera stora evenemang, bland annat en stor hantverksmässa samt Gammelvala (se Arvika ovan), då man under åtta dagar återupplivar gamla hantverk och arbetsmetoder. I den hundraåriga handelsboden säljs gamla saker och ting.

Dejegatan finner vi som en tvärgata till Larsbodavägen.

Orten Deje har en spektakulär industribyggnad från tidigt 1900-tal som numera är en kulturell mötesplats för teater, konst, musik eller bara en fikastund i annorlunda miljö. Där finns förutom scenen nu även ett konstgalleri! I caféet serveras bara produkter som är närproducerade, ekologiska och rättvisemärkta. I den gamla verkstaden ryms Barnens Kraftverkstad där skaparglädjen står i centrum. I Lilla Handelsboden kan du köpa produkter från konstnärer och samarbetspartner. Allt detta trängs och trivs med varandra i den Gamla Kraftstationen vid Dejeforsen. Banvakt Karls kabyss är ett minnesmärke över järnvägen och fungerade en gång i tiden som banvakten Karl Anderssons raststuga. Numera mysig rastplats för dig som färdas på Klarälvsbanan. Nu är den ett utmärkt och framför allt annorlunda ställe för trötta cyklister och andra som färdas utmed Klarälvsbanan att vila på. Inne i den lilla raststugan finns en gästbok och man kan också köpa spikar från den gamla järnvägsrälsen. På väggarna finns fotografier från förr.

Ekshäradsgatan löper parallellt med Magelungsvägen innanför Magelungen.

Ekshärads stavkyrka, Sankta Annas Kapell, har byggts till minne av medeltidens pilgrimsled.
Den gick längs Klarälvsdalen genom Ekshärad till St. Olofs grav i Nidaros, nuvarande Trondheim Norge. Kyrkan, uppförd i traditionell stil och invigdes 2002. Den fungerar idag som en ekumenisk kyrka och används för gudstjänster, andaktsstunder, dop och bröllop och drivs helt ideellt. Nedanför tunet finns en örtagård med medeltida växter. Ekshärads hembygdsgård invigdes 23 september 1928, vilket gör den till en av de äldsta i Värmland. En levande centralt belägen hembygdsgård. Där finns många gamla byggnader, såsom en gammal gästgivaregård, säterstuga, Halgå brukskontor, Rättarbacken med Nils Ols rummet och klädutställning, Tinglöfsmuseét med tornuret och Nygårdsrummet. Flera festligheter under året. Traditionellt valborgs- och midsommarfirande.

Brattfallet är ett 10 m högt vattenfall med en djup kanjon. Vid höga vattenflöden är fallet mäktigt. På sommaren då vattenföringen är låg kan man klättra i fallet. Efter Brattfallet rinner Halgån genom en 80 meter lång kanjon. Den vackra stenbron är från 1923 då väg byggdes med handkraft över bergen i tidigare väglöst land. Arbetet, ett AK-arbete för att motverka fattigdomen under 20-talets arbetslöshet, är uppmärksammat med enminnessten. Flottning förekom utför Brattfallet ner till Klarälven ända fram till slutet av 70-talet. Då Klarälven efter istiden eroderade sig ner i fjord- och älvsediment skapades en stor höjdskillnad – Halgån grävde sig då ner i en lätteroderad sprickzon och Brattfallet med sin kanjon skapades.