Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Distrikt Stockholms län
Kategorier:
Publicerad:

Pandemin avslöjade fördomsfull syn
på äldre i Sverige

Pandemin blottlade den omfattande ålderismen i Sverige. Samhället signalerade till oss: håll er undan, ni behövs inte. Men nu ser vi ett ljus i tunneln, konkreta förändringar är på väg. Det skriver riksdagsledamöterna Elsemarie Bjellqvist (S), även vice ordförande i PRO Stockholms län, och Barbro Westerholm (L) i följande debattartikel som är publicerad i Dagens Samhälle.

Ålderism, den fördomsfulla synen på årsrika människor, grundad på deras kronologiska ålder, är enligt Världshälsoorganisationen, WHO, den svåraste diskrimineringsgrunden att göra något åt. WHO grundar detta på mängder av forskningsrapporter från samhällets alla sektorer. 

Vi två seniora riksdagsledamöter, 78 respektive 88 levnadsår bakom oss, håller med, inte minst med de erfarenheter från den pandemi vi just gått igenom. Och viruset har inte givit upp än även om dess härjande nu ska kallas epidemi. Under pandemin visade sig den ålderism som finns i vårt svenska samhälle på olika sätt. Det började med att alla 70+ uppmanades isolera sig, inte träffa andra, helst inte gå och handla utan be andra göra det.

Det var nog ett beslut i all välmening eftersom risken att bli allvarligt sjuk och avlida visats vara större bland årsrika människor än yngre. Om vi gick ut fick vi höra av yngre personer att vi hade inte ute att göra, vi skulle hålla oss hemma. Det samhället signalerade var: håll er undan, ni behövs inte, bli inte smittade, smitta inte andra och ta inte upp sjukhusplatser.

Det tog ett halvår innan vi fick bukt med denna syn på vår generation. Först då hade Folkhälsomyndigheten förstått hur den isolering som vi utsattes för påverkade hälsan hos många 70+. Man betraktade 70+ som ett kollektiv, inte som de individer vi är och olika varandra. Det går inte att jämföra en frisk 70-åring med en multisjuk 95-åring. Samtidigt gick AGE Platform Europe, EU:s stora äldreorganisation, ut och tackade alla årsrika för de insatser de gjort för samhället under pandemin. Vi i Sverige fick inte chansen att visa vilken tillgång vi är i samhället eftersom vi skulle hålla oss undan.

Det som också infördes för att ”värna våra gamla” var besöksförbudet på äldreboendena. Att därmed inte kunna träffa make/maka eller vuxna barn, att inte få möta nyfödda barnbarn och barnbarnsbarn var svårt. Förbudet gällde även om man som närstående hade isolerat sig och inte kunde betraktas som smittrisk. Nu är också detta undanröjt, men det finns fortfarande äldreboenden som har besöksförbud samtidigt som man låter personal gå mellan smittade och osmittade och röra sig fritt i samhället.

Annat som visat sig under pandemin är bristen på skyddsmaterial och på kompetens och personal i äldreomsorgen, vilket i början resulterade i att många på boendena avled. De här bristerna har inte minst pensionärsorganisationerna påtalat alltsedan införandet av Ädel-reformen. Samtidigt har beslutsfattare inom äldreomsorgen talat vackert om satsningar, men de har stannat på det papper de skrivits ner på.

Nu ser vi dock ett ljus i tunneln. Corona-kommissionen kommer med sitt huvudbetänkande i dag, men redan delrapporterna kom med tydliga budskap om vad som behöver göras. Det borde ta skruv. Riksdagen har tagit beslut om skyddad yrkestitel för undersköterskorna vilket kommer att påverka kvaliteten på deras utbildning. Senare i vår får riksdagen ett förslag om fast omsorgskontakt i äldreomsorgen. En äldreomsorgslag utreds. Årsrika har prioriterats i vaccinationsprogrammet för Covid-19. Klara steg framåt.

Globalt driver WHO sin tioåriga kampanj mot ålderismen. FN:s generalsekreterare har uttalat: Det finns ett behov att erkänna de multipla roller årsrika människor har i samhället, att värdera deras insatser och försäkra sig om deras deltagande i beslutsfattande. Vår regering bör ta till sig detta.

Vi årsrika utgör en liten minoritet i riksdagen men vi hoppas vår andel ökar i det kommande valet. Vi är överens om att vi behövs och vi vet att våra respektive pensionärsorganisationer – där vi varit aktiva – har förslag till vad som behöver göras politiskt för att vi ska kunna leva med trygghet och livskvalitet ända tills slutet på livsresan.

Elsemarie Bjellqvist
Riksdagsledamot (S), vice ordförande PRO Stockholm

Barbro Westerholm
Riksdagsledamot (L), f d förbundsordförande i SPF

Text: Ragnvi Svärd