Så här började det 1944

2:a världskriget pågick för fullt. Sverige stod utanför kriget men var ändå starkt berört. Det mesta var ransonerat och husmödrarna måste ha en hel kortlek med ransonerigskort när de gick för att handla. På Kungsfors i Skene arbetade 1000 personer med, för landet, livsviktig industri. För pensionärerna var livet inte lätt. Pensionen var liten, endast 388 kr/år, och man fick spara och gneta för att få ekonomin att gå ihop. Många fick vända sig till fattigvårdsstyrelsen för att be om pengar. Inom textilarbetarnas fackförening oroade man sig förpensionärernas levnadsvillkor och tog därför initiativ till en sammankomst för att undersöka intresset för att bilda en pensionärsförening.

Den 11 juni träffades man i Skene Folkets hus. Vid sammankomsten deltog flera pensionerade fackföreningsledare. Förre fackföreningsordöranden, Hjalmar Petterson, hälsade välkommen. PRO-distriktets ordförande Gustav Eliasson, Mölndal var särskilt inbjuden och han häll ett anförande om PRO och kampen för bättre villkor för pensionärer. Avdelning 50, Textilarbetarnas fackförening, representerades av Oskar Nilsson och Sven Larsson. Från tidningen Västgötademokraten fanns Arne Andersson på plats. Mötet beslöt att bilda Skene Pensionärsförening. Elva medlemmar antecknades och en interimstyrelse utsågs med Hjalmar Petterson som ordförande, Bernard Johansson som sekreterare och Claes Berglund som kassör. Vid andra sammankomsten kompletterades styrelsen med Herden Karlsson, David Hermansson och August Johansson. Medlemsavgiften fastställdes till 25 öre i månaden.

Föreningen arbetade energiskt på att förbättra pensionärernas levnadsvillkor. Bland annat lyckades man få igenom att pensionärer, som fått kontant socialbidrag, slapp att betala tillbaka det. Pensionärerna på Örbyhemmet beviljades fem kronor i fickpengar. Föreningens arbete uppskattades och medlemsantalet ökade. Vid 1946 års slut hade föreningen 183 medlemmar.

Text: Britt-Marie Knutsson