Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Förening Mellerud

Vår historia

PRO Melleruds historia

Karl Johansson från Kungälv och ordförande i dåvarande Folkpensionärernas distrikt kom den 22 oktober 1958 till Mellerud för att se om man kunde starta en förening här. I och med detta bildades Melleruds Folkpensionärsförening och dess förste ordförande blev den 70årige
Rickard Karlsson, möjligen mer känd som hovslagare Karlsson.Till kassör valdes Sigurd Larsson och föreningens första sekreterade var Otto Jansson. Några fler som var aktiva vid föreningens tillblivelse är Dennnis Hagman, Svante Nordgren, Hulda Törnqvist, Einar Johannesson, Otto Jansson och Sigurd Larsson med flera.
Många fler Mellerudspensionärer anslöt sig till föreningen. Styrelsemöten och mindre sammankomster hölls hemme hos någon av styreleledamöterna. Någon expedition med vad där tillhör hade man inte. Medlemsmötena höls i nuvarande Templargården.
Rickard Karlsson paserade så smånigom 72 år och lämnade då över ordförandeklubban till Svante Nordgren. Detta var år 1960. Med Svante Nordgren ökade verksamheten och antalet medlemmar steg i takt med detta.
Riksorganisationen ändrade 1964 namn till Pensionärernas Riksorganisation PRO och då ändrade också vår förening namn till PRO Mellerud.
År 1965 fick föreningen åter ny ordförande, han hette Einar Johannesson och var kvar som ordförande till 1978.
Under Einars tid som ordförande ökade medlemsantalet så att föreningen hade mer än 500 medlemmar. På den tiden anordnades många riktiga långresor, man for ut och stannade borta i en vecka. För att stärka ekonomin anordades lotterier och auktioner samt andra aktiviteter, detta gav avkastning så att man kunde hålla verksamheten igång men det blev inget överskott.
1978 tog Sigrid Karlsson hand om ordförandeposten. Hon var en mycket mångsidig dam, hon tecknade, skrev dikter och annat därtill. Sigrid höll i föreningen möten på ett utomordentligt sätt, hon var också en drivande kraft när det gällde studieverksamheten, hon var därtill en entusiastisk cirkelledare och alltid lika glad och pigg.
Sveriges Pensionärers Förbund SPF, hade nu inlett sin verksamhet i Mellerud och många medlemmar lämnade då PRO för att prova den nya föreningen. Då sjönk naturligtvis medlemsantalet men å andra sidan blev det mer plats i möteslokalen. 1989 lämnade Sigrid Karlsson ordförandeposten.
Därefter blev Stig Andersson ordförande och han stannade till 1991 då
Gösta Haldeus tog över. Under Göstas tid firade föreningen 35 års jubiléum och Gösta dokumenterade händelser inom föreningen fram till till och med Sigrid Karlssons tid. Därefter har ingen egentligen dokumentation gjorts vilket kanske borde repareras medan tid är och medlemmar ännu minns hur det var.
Bertil Andersson tog vid år 1993. Bertils hem blev i stort sett expedition för PRO Mellerud. Verksamheten var livlig och föreningen hade representation inom många områden. Bertil var även reseledare och skötte det så bra att han också hade det uppdraget inom PRO:s distrikt.
Bertil Andersson lämnade 2001 över klubban till Marja Jansson som innehade uppdraget fram till 2003 då John-Erik Ryhr tog över. Johan-Erik startade PRO kören som idag har 18 medlemmar och Gun-Britt Gustavsson som härlig ledare och inspiratör. Kören uppträder på olika vårhem inom kommunen samt på en del av de interna sammankomsterna som PRO Mellerud anordnar. 2008 hade vår förening 50 -års jubileum, den var förlagd till Kulturbruket på Dal i Mellerud, 8 olika grannföreningar och PRO Distriktet uppvaktade, ca: 130 personer bjöds på på mat och underhållning, där medverkade vår egen PRO kör med många medryckande sånger. John-Erik såg även till att föreningen började sälja bingolotter. (se repotage nedan)
2008 lämnade John-Erik över stafettpinnen till vår nuvarande ordförande Barbro Olsen.

Jaha ja, vad har hänt under mina år i PRO Mellerud?
En sak är dock ganska tydlig när man tittar bakåt. Engagemanget och modet att ta på sig uppdrag och t ex att roa de övriga medlemmarna var större förr. Kunskaperna om föreningsliv och föreningar vad också större. Dagens medlemmar verkar inte så benägna att göra sig synliga för de andra. Bekvämlighet eller ovana och blyghet. Vem vet?

Hur det än är har jag träffat många gamla medlemmar som i dag är borta. Den första uppgiften jag hade i föreningen var att delta i Veteranvetarlaget för Mellerud. Det var ett framgångsrikt lag. Under ledning av John Erik Ryhr tävlade Anna Eklöf, John Hagman och jag. Vi hade lite olika saker i kunskapsförrådet men vi var framgångsrika och tillsammans med våra hejande supporters for vi till tävlingar på olika platser. Den som ledde och även författade de olika hejaramsorna var Stig Karlsson. Supportrarna både sjöng och skanderade olika ramsor. Det hela var mycket populärt.

Både Anna och John har slutat sina karriärer som lagmedlemmar men vi minns dem. Vi minns också Georg Larsson och hans hustru Birgit som var framgångsrika veteranvetare och under flera år frågeformulerare.

När jag nu sitter försöker komma på vad jag som ordförande uträttat så måste jag tillstå att det finns inget som jag minns särskilt väl. Vi har haft våra medlemsmöten i IOGT lokalen. Expeditionen och vår lokal låg i källaren på Österrådagatan. Trappan dit ner var en prövning för månget värkande knä och mången sliten och ond höft.

Kanske är en av de viktigaste sakerna som hänt att vi har fått hyra en lokal i gatuplan. Vi kan gå ut och in utan att klänga på ledstänger. Lokalen kan också i stor utsträckning användas som samlingspunkt och för arrangemang av olika slag. Filmkvällar och studiecirklar.

Medlemsantalet har sjunkit i PRO. Detta påverkar naturligtvis både ekonomin och möjligheterna att bedriva verksamhet. Medlemsvärvning pågår och man försöker genom många olika verksamheter och sammankomster att få människor att inse vilken betydelse PRO har och har haft.

En av uppgifterna är att vi ska hjälpa till att bryta isolering och ensamhet som drabbar många äldre. PRO arbetar med att engagera medlemmarna på olika sätt, men det finns kanske ännu något som vi inte har prövat.

Låt oss inte glömma dem som inte kan och förmår ta del i olika aktiviteter. Med åren kan ohälsa drabba oss och det bör inte betyda att vi förlorar kontakten med omvärlden och PRO.

Kontentan av detta resonemang är att de aktiviteter föreningar har på programmet bör vara av flera karaktärer. Studier, promenader, bad och bollsporter av allehanda slag får man blanda frikostigt med kulturella aktiviteter av alla slag. PRO är en intresseförening. Det innebär att vid sidan av trevliga sammankomster och olika slags aktiviteter bedrivs intensiv propaganda för att åstadkomma förbättringar och förändringar när det gäller pensioner, skatt, hälsovård, tandvård och inte minst äldrevård. Detta har pågått under de år jag varit ordförande och före det, kommer också att pågå allt framgent.

Inget av de ben som PRO vilar på kan försummas. Det viktigaste enligt mig är i alla fall intressefrågorna. Det gäller att inte släppa taget utan fortsätta arbetet även om det känns trevligare att ordna olika aktiviteter av nöjeskaraktär. Det kan vara besvärligt att ständigt inse att till framgång när det gäller intressefrågorna kan vägen vara lång och ibland förefalla oändligt lång.

Vi ska inte sticka under stol med att PRO har påverkat de styrande i samhället. Jag har haft förmånen att få delta i två kongresser. De handlingsprogram som togs fram till kongressen 2015 och likaså till kongressen 2013 innehåller mycket som alla i föreningarna ska bära med sig och arbeta för. Det gäller att vara många och att lägga fram önskemål på ett bra sätt. PRO är inte en organisation som bestämmer saker och ting men genom remissverksamhet och övrigt arbete i kommunala pensionärsråd, sjukvårdspensionärsråd och framställningar till regeringen på riksplanet har PRO påverkat många frågor. Vi ska inte glömma att vi är ca 400 000 medlemmar. Det är en maktfaktor även om vi inte har beslut och ansvar på vår lott.

Så vad har då hänt under mina år? Ett mera påtagligt resultat är ju att skatten, den särskilda pensionärsskatten, har sänkts. Det återstår ännu en bit innan vi uppnått samma beskattning som löntagare med motsvarande månadslön. Arbetet kvarstår.

Kvinnors pensioner är också en besvärlig fråga. Man kan förstå den som tycker sig ha offrat tid och intresse på samhällsfrågor. Andra har sysslat med annat och kanske inte engagerat sig i samma frågor. Detta bäddar naturligtvis för olika uppfattningar om hur mycket och varför pensionerna är olika stora för de olika grupperna.

Alltså arbetet kvarstår! Med förtröstan lämnar jag över till andra krafter.

Vid PRO Melleruds årsmöte 170215 valdes Lennart Israelsson till ny ordförande.
Lennart sammanfattar sina 2 år som Ordförande för PRO Mellerud.
Det följande året präglades av att hösten 2018 skulle föreningen fira
60 års jubileum. Verksamheten i övrigt följde det vanliga mönstret
med studiecirklar och lokala utflykter enl. invant mönster. Men
förberedelserna inför jubileet började tidigt under 2017.

När det var dags för den 27 oktober 2018 var det väl förberett med tal
och uppvaktningar i Kulturbruket på Dal. En jubileumsmiddag intogs i
Rådaskolans matsal. Ett hundratal deltagare, varav fyra fick emottaga
förtjänsttecken för förtjänstfullt arbete i föreningen.
Vi uppvaktades av PRO distriktet N:a Älvsborg, PRO föreningarna i
Dalsland och av Melleruds Kommun med tal och gåvor.
Underhållning under festen av PRO-kören och Jimsons orkester.

Vid årsmötet den 13 februari 2019 valdes Börje Skoogh till ny ordförande.

Många medlemmar har lagt ned arbete för verksamheten inom PRO. Ekonomin har alltid varit en svår fråga. På 60 och 70-talet var tombola en inkomstkälla och idag har vi Bingolotto som lönar sig bättre än tombola.
Stort tack är vi skyldiga dem som säljer Bingolotter dag ut och dag in, de gör en stor insats för föreningen.