Vart är vi på väg?
Frågade sig 42 förväntansfulla PRO-are den 18:e maj när bussen lämnade Nynäshamn för årets ”hemliga resa”. När bussen
svängde av 73:an vid Ösmo så började vi så smått
undra….aha.. mot E4:an. När vi nådde fram till rondellen i
Vårsta så trodde vi nog att vi skulle passera Bremora men…
inte.
Vår chaufför svängde upp mot Tumba…??? Så förbi Tumba
centrum?? När bussen svängde ner under järnvägen var alla
förbryllade men snart så kunde vi konstatera att Tumba Bruk
var målet. Va bra då kan vi fylla på reskassan!!!!
Men inte. Bussen fortsatte förbi sedelbruket och stannade vid
Bruksmuseet.
Vi inbjöds till ”Oxhuset” som uppförs 1825, troligen efter ritningar av arkitekt Carl Christoffer Gjörwell. Där vankades det
kaffe med dopp. (En kraftigt tilltagen kladdkaka.)
Efter kaffet delade vi upp oss i två grupper som fick var sin
guide.
Vår guide berättade om Tumba Bruk och dess tillkomst.
Under åren 1661-1668 börjar köpmän betala med sedlar när de
handlar med varor i Sverige. Sedlarna är enklare att hantera
men de är också ganska lätta att förfalska. Därför behöver man
ett bättre papper att trycka dem på. ”Sveriges Rikes Ständers
Bank” beslutar att bygga ett nytt pappersbruk för att tillverka
särskilt ”sedelpapper”. Frågan är bara var pappersbruket ska
ligga?
Vid Tumba å, i Botkyrka socken, i Södermanland fanns en
lämplig plats. Tumba ligger också lagom långt borta från
Stockholm och lite avsides. Tillverkningen av sedelpapper kan
på så sätt hållas hemlig. Pappersbruket vid Tumba börjar bygggas 1755.
Men kunskapen om sedelpapperstillverkning fanns inte i Sverige. Man lyckades engagera en duktig holländsk pappersarbetare och fick denne att flytta till Sverige? Han hette Erasmus
Mulder.
Men det är inte riskfritt att flytta till Sverige, yrkeshemligheter
får inte spridas hur som helst, det var till och med straffbart.
Efter en dramatisk flykt från Holland, utklädd till bonde, kommer Erasmus till Tumba den 10 juni 1758.
NYNÄSHAMN
Efter Erasmus instruktioner tillverkas snart bättre papper. Ett
år efter att Erasmus anlänt kommer också hans yngre bror,
Casper, med familj, till Tumba för att hjälpa till. Samma år
(1759) kan de visa upp det första provet på sedelpapper.
Vår grupp travade iväg mot första stoppet som var ”Kölnan”.
Kölnan är en av de äldsta byggnaderna i Tumba Bruk.
Här fick vi se hur arbetarnas timlöner var under gången tid och
hur de unga fick gå i skola.
På övre våningen var en pigkammare och en skolsal inredd.
Där fanns även en sal med montrar där man kunde se en av
brukets yngre män var inkallad som trumslagare.
Efter Kölnan vandrade vi vidare till ”Röda Magasinet” som
byggdes omkring år 1800, där man i dag visar hur man gjorde
papper av lump och tyg.
Det vi kallar papper kännetecknas av att fibrerna i till exempel
bomull, först skiljs från varandra och sedan filtas ihop igen.
Enligt den definitionen har papper tillverkats i ungefär 2000 år.
Detta papper var det som användes till sedel- och värdepapperstillverkning. Det handgjorda pappret tillverkas av ett antal
arbetare med olika arbetsbenämningar.
”Formaren” doppade ner en ”form” med en ”däckel” i pappersmassan och skakade den lätt för att fibrerna ska jämna ut sig
över silduken. Han tog sedan av däckeln och överlämnade formen till ”Guskaren”.
Guskaren tog emot formen och tryckte av, ”guskar”, det våta
pappersarket mot en fuktig filt på ”guskbrädan”. Därefter lades
en ny våt filt över arket.
När högen av filtar och papper innehöll 150-200 ark är posten
klar för pressning. Hela högen lades då i en kraftfull press.
När vattnet pressats ut, skiljde ”Läggaren” pappersarken från
filtarna. Arken lades ovanpå varandra, noggrant travade i högar. Sedan pressades arken igen, nu utan filtar. Arken torkades
därefter hängande på stänger.
Den sista behandlingen av papperet var glättningen, som bland annat ökade papperets tryckbarhet. Det gjordes ursprungligen manuellt med en glättsten, senare maskinellt med en glättmaskin.
Efter Röda Magasinet vandrade vi tillbaka till Oxhuset där vi på övre våningen kunde ta del av
gamla mynt och sedlar. Under 1600- och 1700-talen betalade man med plåtmynt av koppar. Ett
enda plåtmynt kunde väga flera kilo. Eftersom mynten var så otympliga att hantera kunde man
lämna in dem för förvaring på Stockholms Banco, Sveriges första bank. Som bevis för insättningen lämnades ett kvitto som var gjort av papper. Kvittona börjar så småningom byta ägare,
och på så sätt uppstog de första sedlarna. Stockholm Bancos sedlar var världens första banksedlar.
När vi alla hade sett museets begivenheter var det dags för
lunch. Vi äntrade vår gula buss som förde oss ut på nya okända
vägar. Var bar det hän??
Det tog ganska lång tid innan det uppdagades att vi var på väg
till Årsta slott där vi skulle bli förplägade.
Årsta slott är beläget innanför Blistafjärden.
Det är byggt av sten i två våningar med en stor vind. Trapphusets utskjutande porttorn är försedd med en cirka 350 år gammal urtavla.
Portalen från 1600-talet har vapensköldar för ätterna
Bielkenstierna och Natt och Dag.
Slottssalarna används idag som servering till gäster på Årsta
golfklubb.
Efter en tids väntan i solskenet så släpptes vi in och kunde
bänka oss vid borden i de ljusa salarna.
Här serverades en buffé med husmanskost som bestod av köttfärslimpa med tillbehör. Det var en god måltid och alla blev
mätta.
Kaffe kunde avnjutas utomhus där man även kunde beskåda
lite historik från Fredrika Bremers tid på slottet.
Efter lunchen, när alla var mätta och belåtna så äntrade vi åter
vår gula buss för hemfärd.
Tack Marianne för ännu en minnesvärd resa. Vi ser fram emot
nästa års ”Hemliga resa”
Text av Tord Börjesson med inslag från Tumba Bruksmuseums
brukshistoria och Wikipedia om Årsta slott.