När corona bröt ut i Sverige förra våren blev brister inom vården synliga. Nu råder det politisk enighet om att kvaliteten måste höjas. Men många bedömare är pessimistiska och tror inte att det kommer att ske.

Pandemin har lett till febril politisk aktivitet för att höja kvaliteten i äldreomsorgen. Coronakommissionen pekade i slutet av förra året bland annat ut splittrad organisation, bristfällig bemanning, låg kompetensnivå och dåliga arbetsvillkor som bidragande orsaker till att smittan fick fäste på äldreboenden i hela landet. Från vänster till höger formuleras därför idéer och löften om hur dessa brister nu ska åtgärdas.

Regeringen anslog fyra miljarder extra. Oppositionen dubblade budet. Alla talar om mer personal med bättre villkor och höjd medicinsk kompetens Hos bedömare som PROpensionären talat med väcker det politiska engagemanget dock inte särskilt stora förhoppningar.

– För mig som har forskat om äldreomsorgen i 30 år så var det som Coronakommissionen tog fram inte nytt på något vis. Vi sammanfattade i princip det vi vet genom forskning och Socialstyrelsens rapporter, säger Mats Thorslund som är professor emeritus i socialgerontologi vid Karolinska institutet och själv ingår i kommissionen. Han tycker att det är bra att frågorna uppmärksammas men är ändå tveksam till att något verkligen kommer att förändras nu.

– Jag och många andra har redan tidigare sagt allt det här till politiker och myndigheter och de har lyssnat artigt, men i praktiken har inget hänt. Förhoppningsvis står vi ändå nu inför någon sorts vändpunkt.

Lars-Erik Holm, som var Socialstyrelsens generaldirektör 2008–2015 och under den tiden ägnade äldreomsorgen särskilt mycket uppmärksamhet, är inte heller övertygad om att det finns garantier för att höjd kvalitet blir följden av att frågan nu är på politikernas agenda.

– Jag är pessimist, det är bara läpparnas bekännelse, de har ännu aldrig visat att de på allvar vill förbättra äldreomsorgen. Det kommer att tillsättas några utredningar och några rutiner kommer att ses över, och så är frågan löst. Det ändrar inte livsvillkoren för våra gamla, säger Lars-Erik Holm.

Ingen vidare tilltro till förändring

Inte heller Ingmar Skoog, överläkare och professor i psykiatri vid Göteborgs universitet och föreståndare för forskningscentret AgeCap, hyser särskilt stark tro om att något avgörande kommer att ske.

– Jag har varit med i 40 år och politiker har alltid sagt att man satsar på äldreomsorgen.

Han understryker dock att det är viktigt frågorna diskuteras och att det skulle vara ett betydelsefullt steg om samhället satte upp tydliga kriterier för hur äldreomsorg av god kvalitet egentligen ska se ut.

– Det är en sak att pytsa ut pengar, men vi har 290 kommuner och fler än 2000 äldreboenden. Det vi märkt i pandemin är att bilden är fragmenterad, att kvaliteten ser olika ut från kommun till kommun och från äldreboende till äldreboende.

Satsning behövs

Det finns två tunga skäl till att det behövs en verklig satsning på äldreomsorgen, menar Ingmar Skoog. Det ena skälet handlar om det självklara behovet av en mer värdig och stimulerande tillvaro för de som tar emot äldreomsorgen. Det andra skälet hänger ihop med demografiska förändringar och förbättrad folkhälsa: gruppen svenskar som är 80 och äldre och idag består av cirka en halv miljon personer, kommer om tio år att vara runt 800 000, en ökning med sextio procent.

Detta är förstås inte heller en överraskning för landets politiker. Under flera år har det beskrivits och diskuterats att framtidens äldreomsorg kommer att kosta mycket mer pengar om den ska hålla samma kvalitet som idag. Om ambitionerna dessutom höjs kommer priset att bli ännu högre.

I höstas kom regeringen överens med Liberalerna och Centerpartiet om ett statligt tillskott till äldreomsorgen på fyra miljarder kronor per år. En ”sjujäkla satsning”, enligt statsminister Stefan Löfven.

Den oväntade alliansen mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet har senare dubblat regeringens bud och har tack vare stöd från Sverigedemokraterna en stor riksdagsmajoritet bakom sig. KI-professorn Mats Thorslund är dock inte imponerad.

– Om man sätter det i perspektivet att den årliga budgeten för svensk äldreomsorg ligger på 130–140 miljarder per år, så innebär regeringens budgetökning en höjning med 3 procent. Det är svårt att säga att det skulle vara en sjujäkla satsning.

Att övriga partier vill få in ännu mer statliga pengar i systemet förändrar inte hans syn på saken.

– Det är ingen revolution vi står inför.

Tidigare brister inom äldreomsorgen

Även för drygt tio år sedan ledde brister i äldreomsorgen till intensiv politisk aktivitet. Utgångspunkten den gången var inte en pandemi utan ett reportage sänt av Sveriges Televisions Uppdrag granskning. Programmet handlade om ett kommunalt äldreboende i Piteå där demenssjuka låstes in och irrade ensamma under natten.

Kort efter tv-reportaget genomfördes den så kallade gryningsräden då personal från Socialstyrelsen på ett givet klockslag besökte ett hundratal demensavdelningar över hela landet. Slutsatsen blev att bemanningen var för låg på långt fler än hälften av dessa boenden. Följden blev ett riksdagsbeslut där den dåvarande oppositionen – S, MP, V – med stöd av SD drev igenom ett beslut som fick följden att alliansregeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjer för bemanning på demensboenden.

Resultatet blev ett förslag på föreskrifter som det enligt Socialstyrelsens analys skulle kommunerna mellan fyra och tio miljarder kronor att efterleva. En stor del av summan var dock knutet till kravet på att leva upp till socialtjänstlagen vilken Socialstyrelsen hävdade att många kommuner bröt mot.

Efter ännu ett riksdagsbeslut – den gången fattat av en helt enig riksdag – tog Socialstyrelsen fram motsvarande föreskrifter för alla äldreboenden och en långdragen ordstrid med intresseorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner bröt ut.

Det blev slutligen den Löfven-ledda regeringen som fick avgöra föreskrifternas öde. Våren 2016 förpassades de till papperskorgen.

Bättre rustade om regler fått träda i kraft

Lars-Erik Holm, som var Socialstyrelsens generaldirektör vid gryningsräden och när föreskrifterna utarbetades, är övertygad om att pandemin inte hade drabbat äldre på äldreboenden lika hårt, om reglerna fått träda i kraft.

– Då hade man haft en annan bemanning och föreskrifterna hade säkert också lett till att det hade varit färre timanställda. Man hade helt enkelt varit bättre rustade att hantera det här..

Hans efterträdare Olivia Wigzell vill inte kommentera att Socialstyrelsen tidigare, när myndigheten fortfarande hade ansvar för tillsynen av äldreomsorgen, hävdade att många kommuner inte lever upp till lagens formuleringar om samhällets ansvar för äldre (bland annat stöd för ”värdigt liv”, ”välbefinnande” och ”skälig levnadsnivå”). Hon håller dock med om Coronakommissionens beskrivning av att pandemin har blottlagt brister som borde ha varit åtgärdade. Detta, menar hon, betyder dock inte att inget alls händer. Hon framhåller bland annat den årliga enkät som skickas till personer som har hemtjänst eller bor på särskilt boende, där nöjdheten med bemötandet ligger på en konstant hög nivå.

– Och vi har siffor på att fler får en demensutredning än tidigare och att fler därmed får stöd, vård och insatser. Vi har kvalitetsregister som upprättats där man kan följa att det har varit en utveckling. Så jag vill inte beskriva det som att ingenting har hänt.

Däremot pekar även Olivia Wigzell på risken att äldreomsorgen trillar ner från agendan utan att alla nödvändiga förbättringar har genomförts.

– Det är jätteviktigt att alla parter bevakar att vi behåller medvetenheten om vikten av förbättrad äldreomsorg, säger hon och framhåller att myndigheter såväl som organisationer som PRO och övriga pensionärsförbund, måste hålla ögonen på situationen.

– Annars är det risk att äldreomsorgen hamnar i skymundan för andra frågor på agendan och att vi inte kommer så långt som vi vill, säger Olivia Wigzell.

Även Lars-Erik Holm, Mats Thorslund och Ingmar Skoog framhåller pensionärerna och deras företrädare som särskilt viktiga – och befarar samtidigt att de inte tillmäts nog stor betydelse av landets politiker.

– Om PRO och SPF verkligen korsfäste politikerna och avkrävde löften så skulle vi få se förändring, säger Lars-Erik Holm.

Även Mats Thorslund har en bild av att pensionärerna inte tillmäts tillräcklig respekt.

– Det känns inte som att regeringen och de politiska partierna är rädda för dem, säger han.

PRO:s ordförande Christina Tallberg delar bilden av att många i politiken inte inser att landets pensionärer faktiskt utgör en fjärdedel av Sveriges väljare. Hon framhåller samtidigt att PRO i många frågor samarbetar med de övriga rikstäckande pensionärsorganisationerna SPF Seniorerna, SKPF Pensionärerna och RPG och att de tillsammans har runt 800 000 medlemmar.

– Om vi alla säger samma sak, så har det betydelse. Vi märker att man vill ha med oss att göra, man vill ha vår medverkan. Vi kommer att vässa vår ton ytterligare om äldrevården, säger hon.

Bland det PRO driver finns kravet på en äldreomsorgslag (något Socialstyrelsens Olivia Wigzell har fått i uppdrag att utreda och lämna förslag om senast vid halvårsskiftet 2022). En annan viktig fråga handlar om den nuvarande formuleringen i socialtjänstlagen som slår fast att äldre ska garanteras en ”skälig levnadsnivå”.

– Vi tycker inte att någon ska ha en skälig nivå, utan vi tycker att man ska goda livsvillkor. Något annat accepterar vi inte, säger Christina Tallberg.

Det här vill partierna med äldreomsorgen

S +MP + C + L

Tillsammans med Januariöverenskommelsens samarbetspartier Liberalerna och Centern presenterade regeringen det så kallade äldreomsorgslyftet strax efter coronautbrottet förra våren. Satsningen innebär att anställda ska erbjudas betald utbildning på arbetstid vilket ska göra det möjligt med fler fasta anställningar.

Satsningen förstärktes i höstas då ytterligare 1,7 miljarder kronor tillfördes i budgeten för 2021. Där fanns även ett tillskott på 4 miljarder kronor till kommunerna – en sjujäkla satsning, enligt statminister Stefan Löfven.

I december tillsatte regeringen en utredning om en äldreomsorgslag som senast i juni nästa år ska föreslå åtgärder för att bland annat stärka den medicinska kompetensen i kommunerna.

M+KD+V (+SD)

I början av året presenterade denna oheliga allians sin överenskommelse om att börja åtgärda de brister som Coronakommissionen pekat ut samt de strukturella brister inom äldreomsorgen som varit kända länge.

Deras förslag innebär att 4,35 miljarder kronor tillförs äldreomsorgen utöver de fyra miljarder som finns i den satsning som regeringen och Januaripartierna lades fram i höstas. Konkret ska detta leda till ökad medicinsk kompetens, färre timanställningar, ökad personalkontinuitet samt ökade möjligheter till tryggt boende.

Sverigedemokraterna har ställt sig bakom M/KD/V-förslaget som därmed stöttas av en majoritet i riksdagen.

Coronakommissionens kritik

Strax före jul lade Coronakommissionen, som har i uppdrag från regeringen att granska den svenska pandemihanteringen, fram en första delrapport om äldreomsorgen. Som förklaringar till att corona fick så starkt fäste på landets äldreboenden utpekades bland annat äldreomsorgens splittrade organisation, brister i bemanning och kompetens, dåliga arbetsvillkor, brist på medicinsk kompetens och utrustning. Ur kommissionens rapport:

”Vi har bland annat funnit att äldreomsorgen stor oförberedd och illa rustad när pandemin slog till och att det bottnade i strukturella som varit kända långt före virusutbrottet. För dessa brister bär den sittande regeringen – liksom de tidigare regeringar som också haft denna kunskap – det yttersta ansvaret.”