Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Förening Köping

Landskapsresa Dalarna

S;t Mikael och draken. Mora folkhögskolas emblem. Statyn är gjord av Anders Zorn och finns i Mora centrum.

S;t Mikael och draken. Mora folkhögskolas emblem. Statyn är gjord av Anders Zorn och finns i Mora centrum.

Innan resan har vi läst om Dalarna i en studiecirkel under våren.

Resan till Dalarna 12-16 juni 2016 – PRO-ABF

Vi startade från Köping tidigt på morgonen den 12/6. Första stoppet blev Carl Larsson gården på Sundborn, med guidning.
På Mora folkhögskola tog läraren/guiden Anita Morell emot oss berättade om Mora Folkhögskola som startade 1907 och som Anders Zorn var initiativtagare till. Han hade även skänkt pengar till köp av tomt och uppförande av byggnader.

Efter middag på skolan bar det iväg till Orsa för att närvara vid inspelningen av Moraeus m m. Denna gång var det artisterna Malena Ernman, BAO Benny Andersson, Tommy Körberg och Helen Körberg. The Fooo Conspiracy och Billy Opel. Det blev en del omtagningar och artisterna uppträdde med en och två låtar var.

Kalle Moraeus

Kalle Moraeus

Reseledarna: Monica Eriksson & Marianne Lindgren efter avslutning.

Reseledarna: Monica Eriksson & Marianne Lindgren efter avslutning.

Roligt att se en inspelning med kanske litet avhugget med omtagningarna. En ny artist vi ej hört talas om hette Billy Opel. Det var en lokal förmåga från Orsa. Han framförde en rolig text som anspelade på Kalle Moreaus. Vår guide berättade att inspelningarna hade fortgått hela veckan med en ny inspelning/program varje kväll för att senare visas på TV. Så snart som vi lämnade Orsa började de riva tältet där inspelningarna gjorts.

Alcazar

Alcazar

Dag 2 På väg till Våmhus gammelgård berättade vår guide om Dalarna. Siljans ringen bildades för 360 milj år sedan av ett meteoritnedslag och sjön Siljan är 128 m på dess djupaste ställe.

Berggrunden, efter meterorit-nerslaget.

Berggrunden, efter meterorit-nerslaget.

Dalarna besöks av 3,6 milj turister årligen och är till ytan lika stort som Belgien. Dalarnas jord var ej så bördig så det var många gånger svårt att försörja sig. Det har funnits mycket kreativitet för att klara sig som t ex hårarbeten, korgtillverkning, hemslöjd, urtillverkning, symaskinsfabrik och senare knivtillverkning då symaskinstillverkningen konkurrerades ut av USA:s billigare maskiner.

Vi blev väl mottagna på Våmhus gammelgård och fick se en film som visade korgmakarnas och hårkullornas arbete. En man visade oss på gården hur man satte ihop en spånkorg. Hur viktigt furan var som skulle användas och vilken del av furan som skulle användas. Han kollade trädet hur det växte, var det vridet (han visade hur han konstaterade detta) gick det inte att använda. Han täljde tunna skenor som han sedan trädde i ett rutmönster. Skickligt hantverk och roligt att se hur en korg blev till.

Hårkullans arbete visades inne i ett av husen. På 1800 talet när dalfolket gick på Herrarbeten till bl a Stockholm och arbetade hösten och vintern och kom tillbaka hem till våren för att ombesörja gården. Det tog 3 veckor att gå till Stockholm.

Hårkullorna som gjorde smycken gick lågt bort till Skottland och Ryssland m m. De tjänade bra på sina arbeten och allrahelst om de fick sälja till rikt folk. De var prydligt klädda och kunde nå ut med annonser och rykten om sina fina arbeten. Drottning Viktoria av Stor Britannien och Tsarfamiljen i Ryssland hade köpt smycken och det var fin reklam.

Nils Olssons Trähästtillverkning i Nusnäs. Där såg vi många dalahästar i olika färger. Efter det att hästarna doppats i röd färg och torkas skulle de målas. En kulla kunde måla 80 st/ dag.

På Sollerön och blev guidade av Astrid Gustafsson om Vikingafälten där. Vid utgrävningar hade man funnit olika fynd bl a praktsvärd, yxor, smycken m m. Vi fick höra en mycket intressant historia hur vikingarna levde och att några pojkar på 1970-talet hittat en stor silverskatt som nu finns på Nationalmuseet i Stockholm.

Efter en god middag på skolan var det dags för en båttur med ångbåten Gustav Wasa på Siljan. En solig kväll och ett vackert landskap.

Dag 3 Åkte vi först till Jobs handtryck i Västanvik. Det är ett familjeföretag som startade 1944. En sorts screentryck. En lokalguide berättade om arbetet och sedan fick vi se hur det gick till. Det var ett långt rum där två c;a 20 meter bord stod uppställda. På borden var tyget uppspänt. En ram för varje färg, ( c;a 14 ramar för det trycket vi såg) som placerades på bordet, färg ströks på ramen och en rakel användes för att stryka färgen jämt. I ramarna var en sorts film där det var utskuret så att färgen skulle gå igenom.

Fortfarande användes gamla mönster av Gocken och Lisbet Jobs. Numera hade de också nya konstnärer och nya mönster. Mycket intressant att se hur mönstret växte fram.

Besök hos smederna Käck och Hedbys. Intressant att se när de tillverkade fina ljusstakar i smedjan, och vidare till Tällberg som är vackert beläget med fin utsikt över Siljan.

Kyrk stallarna i Rättvik var nästa stopp. Det fanns 87 stallar kvar, de flesta från 1800-talet och 3 st från 1700-talet. I Kyrkbåtarna som och användes fanns 8 årpar och 80 personer fick rum i respektive båt. 1716 daterats den äldsta båten.

På kvällen fick vi en intressant föreläsning om Emma Zorn av Anita Holknekt-Andersson. Emma som träffade Anders Zorn när han skulle måla av en liten släkting till henne. Det blev kärlek vid första ögonkastet.

Men Anders var fattig och Emmas familj ville att han skulle ha förtjänat pengar innan de fick bli ett par. De var hemligt förlovade i fyra år, sedan hade Anders målat ihop en liten förmögenhet så att de fick familjens välsignelse att ingå

Dag 4 ägnade vi åt Anders Zorn och staden Mora. Anders Zorn som föddes 1860 och växte upp tillsammans med mamman och morföräldrarna. Pappan och mamman blev aldrig något par. Anders visade i tidig ålder sin konstnärsliga ådra. Vi fick berättat att han inte bara målade, utan etsade, gjorde träsniderier, skulpterade, fotograferade, designade kläder, ritade husen där de senare bosatte sig m m. Han var också musikintresserad och kunde spela flöjt. Vilken allsidig och mångsidig konstnär.

Anders Diös, som kom från trakten, beskostade Anders Zorns utbildning. Anders Diös hade en kusin som for till USA och startade Greyhounds bussarna.

På museet visades många av hans fina målningar, etsningar och en del skulpturer samt några träsniderier. Hans verk var noggrant förberedda och gjordes noggrant. Färger, ljus och komposition. Vi stod länge vid tavlorna och beundrade dem.

På Zorngården, som var Zorns bostad med 17 rum varav 14 visades i guidade turen. Huset var från början litet och byggdes till efterhand. Han hade ritat huset och möblerna som fanns. Guiden berättade att paret hade en stor personalstyrka då det jämt var mycket folk på besök.

Anders Zorn har gjort statyn Gustaf Wasa som står vid Wasaloppsspåret. Det fanns också en liten staty han gjort som står utanför Zorngården.

Gustav Ankarcrona bestämde devisen på äreporten i målet på Vasaloppet ”I fädrens spår för framtids segrar”. 1922 var första loppet och sedan dess har 100 tusen tals deltagit.

Det fanns också ett Vasalopps museum inte långt från målgången. 30 anställda och 3.000 frivilliga arbetar med Vasaloppet i Mora.

På kvällen fick vi besök av PRO Mora. Vi hade en trevlig kväll med historier och sång. Anita Morell hade ”läxförhör” 21 tipsfrågor på det hon gått igenom under resan. Viveca hade flest rätt, 18. Hon blev belönad med en ljusstake från Morells Gjuteri.

Dag 5 Leksand och knäckebrödsfabriken. Dalarna äter 1kg knäckebröd/person och år. Hela Sverige åter 9 kg Knäckebröd/person och år. Det blev en del inköp för vår del både här och på de ställen vi besökt.

Därefter besökte vi Ottilia Adelborg museet i Gagnef där det fanns en utställning med folkdräkter och hennes teckningar, böcker och samlingar. Ottilia hade en samling fina spetsar som var knypplade. Ottilia var konstnär, illustratör och författare som tidigt blev faderslös och hade svårt med försörjningen. Anders och Emma Zorn hjälpte henne och hennes systrar.

Resan avslutades med besök på Salins strutsfarm strax söder om Borlänge där vi åt lunch som bestod av strutspaj.

Lisbet Ferngren