"Protokoll fört vid upptaktsmöte den 21 februari 1935"

Oscar Fredrik Levin hade tagit initiativet till atyt sammankalla till ett möte med pensionärrna vid Grängsbergs Gemensamma Förvaltning.
Mötet hölls i Folkets Hus B-sal torsdagen de 21 februari 1935 kl 15.00
Som ordförande tjänstegjorde samme Levin, vilken framhöll sina åsikter och förklarade att pensionärerna borde ansluta sig i en förening för att bättre kunna tillvara sina intressen, huvudsakligen inom det ekonomiska läget. Sedan flera yttrat sig beslöt mötet bildandet av föreningen. Inträdet bestämdes till 50 öre per medlem. Styrelsen skulle bestå av tre personer. Val av styrelse företogs och valda blevo O.F. Levin ordförande samt
E Eriksson och F.E. Stålberg.

Mötesdeltagarna fick anteckna sina namn och det visade sig att ett 35-tal antecknade sig.

Så gick det tydligen till då Sverige förmodligen första pensionärsförening bildades. Det anförda protokollet är ordagrant återgivet och är det första i föreningens historia. De välskrivna protokollet är alla välbevarade.

Vid närmast förekommande mötena diskuterades stadgarna frör föreningen. Det beslöts att namnet skulle bli Grängesbergs pensionerade arbetares förening. Rätt till medlemskap i föreningen gällde endast för pensionerade från Grängesbergs förvaltning. Det var således uteslutet för andra pensionärer att få medlemskap i föreningen. Inte ens medlemmarnas hustrue fick medlemskap. Framst¨llning gjordes senare kvinnliga folkpensionärer, men först 1944 tillstyrktes detta och den första kvinnliga medlemmen blev Lydia Blomberg.

Vid fastställande av medlemsavgift föreslog styrelsen 10 öre per månad, men mötet beslutade 15 öre per månad. Det blev ändå en mager inkomst för att föreningen skulle kunna finansiera någon omfattade verksamhet. Därförbeslöt man att ställa en vädjan till samhällets affärsmän och övriga organisationer om bidrag fill föreningens kassa. Den första insamlingen inbringade 505 kronor. Av denna summa fanns ett protokollbeslut på att 31 medlemmar skulle tilldelas 10 kronor var. Detta gällde dem som ansågs vara behövande medlemmar. En senare insamling inbringade 600 kronor att fördela. Detta skedde under samma år som föreningen bildades.

När riFöreningens verksamhet får betraktas som livlig redan från början. Den första perioden av pensionärsföreningens verksamhet var mycket betydelsefull. Som ensam pesionärsförening blev uppgifterna helt lokalt betonade. Inhget stöd utifrån fanns utan man måste bygga verksamheten på de egna initiativen. Men den primitiva organisationsformen tycktes dock ha tilltalat medlemmarna. När riksförbundet bildades 1942 berhandlades frågan om anslutning vid flera möten, men det kom att dröja ända fram till 1946 innan Pensionerae Arbetares Förening beslutade att ansluta till Riksorganisationen och detta genom en omröstning i vilken 38 medlemmar deltog varvid röstresultatet blev 30 röster för och 8 en en anslutning.

Den 19 oktober 1950 invigde vi vår förenings fana. Den hade tillkommit genom frivillig insamling och kostade 485 kronor. Invigningen skedde under mycket högtidliga former. Högtidstalet hölls av rektor Malmsjö från Ludvika och fanan mottogs av mötetsdeltagarna stående i bänkraderna under tiden den framfördes av medlemmen Nils Persson.
Vid kungabesöket i Grängesberg 1953 fanns fanan med vid den kungliga uppvaktningen.