Text Gun Johansson. Bilder Bo Einarsson.

BRASTADS PRO:s VÅRRESA.

Nu är äntligen våren här,
och ut på vägarna det åter bär.
Våra 3 duktiga tjejer på Brastads PRO,
ordnar så trevliga resor skall ni tro.
Idag vi lämnar Bohusläns strand,
för ett besök i Västgöta land.
Halv åtta vi stod vid Stångenäsvallen och vänta
på att bussen oss skulle hämta,
med honom som bussen styr,
och tar oss med på nya äventyr.
Färden går genom nyvaknad vår,
utanför bussfönstret skira björkar och utslagna frukträd står,
är så oändligt tacksam att jag uppleva detta än en gång får.
I Falköping vi gjorde vårt första stopp,
där blev det kaffe och fralla åt alla,
och Jörgen fick en liten stunds vila,
innan vi vidare på resan skall ila.
Till Ulricehamn vi nu skall fara,
för att hämta en tjej som guide skall vara,
och förhoppningsvis för oss skall berätta vad vi skall se.
Vi följer Åsundens strand i Sparres land,
och hamnar på Källtorpa Gård,
där Lisbeth och Sven-Erik tog oss i sin vård.
En mycket gammal gård det var,
och mycket av sakerna fanns kvar,
även hemlighuset (dasset) fick besök,
där förr man satt och löste livets problem.
Guiden berättar längs vägen vi åker,
om en blomma som inte var bra (kattskrå)
att plocka  om man barn ville ha,
men munkarna dessa koka och man skulle
bladens ånga under kjolen fånga.
Även mycket om Birgit Sparre han berätta.
På Torpa gård där skall vi äta,
vi fick köttgrotta, svampsås, sallad och ”potäta”.
När ute på gården jag står, då jag skåda får,
sommarens första svala, tack gode Gud för livet.
Till Torpa Stenhus vi skall gå opp,
som ligger på kullens topp,
vi kämpar och går och till slut vi toppen når.
Dess historia långt tillbaka går,
till 1400 – 1500-talet det är ett antal år.
När vi utanför dörren går,
kylan emot oss slår, där mycket fanns att se.
Vidare in i kapellet vi går och där får vi se
träsnideri av hög konst, bl.a. herrskapsbänkarna,
annat var det för allmogen.
Något som hette Borgarstugan fanns,
med kullerstens golv att gå på detta var ingen dans.
Höga branta trappor som till fjärde våningen bar,
är något som på krafterna tar.
I Riddarsalen vi nu står,
och historiens vingslag emot oss slår,
här bland människor och djur,
i fantasin man tar en tur.
Mycket mer kunde skrivas om huset,
men nu går vi ut i ”värmen” och ljuset.
Passerar trappan till fängelsehålan ner,
och där man ser bojade fångar till fot och hand,
som säkert önskade sig till ett annat land.
Enligt vår guide så skall här spöka,
men vi vill inte ens försöka,
att dessa träffa på.
Till bussen vi oss nu beger,
för vidare färd i vår underbara värld,
där grönskan ut sig brer.
Här och där står slån i blom,
som Evert skriver en snövit rikedom.
På smala slingrande vägar Jörgen bussen skickligt styr,
rätt som det är står ett träd ut i vägen,
ja detta är ett äventyr.
Vi följer Åsundens strand,
här ligger gårdarna i Sparres land.
En vacker tur det är,
när naturen i färger sig klär.
Utanför Vårgårda vi bussfika skall få,
nu får man i matkö stå.
Sen är det bara resten kvar,
och vi många intryck i huvudet har.
Rigmor, Gunnel, Gunilla och Jörgen,
tack vare er har vi haft en järttefin  dá,
stor applåd och tack skall ni ha.

Tack gode Gud att jag får,
uppleva ännu en underbar vår.