Det blåser upp till strid om pensionerna. Mycket tack vare PRO som med sitt påverkansarbete bidragit till att föra upp ämnet på den politiska agendan. Vissa tror att frågan kan rita om den politiska kartan efter valet i höst.

Sedan Sverige fick ett nytt pensionssystem på 90-talet har partierna
bakom reformen vakat över den. Det har skett i den så kallade pensionsgruppen där varje ledamot har veto och besluten därför måste fattas i full enighet.

Konsensuskulturen har skapat lugn och förutsägbarhet, menar pensionsgruppens försvarare. Kritikerna ifrågasätter däremot att en så betydelsefull fråga skärmats av från den allmänna politiska debatten. ”Lika demokratiskt som en sockenstämma på 1600-talet”, som PRO:s tidigare pensionsexpert Anders Thoré uttryckte det häromåret. NÄR PROPENSIONÄREN intervjuade Ardalan Shekarabi efter att han tillträtt som socialförsäkringsminister i oktober 2019, signalerade han att Socialdemokraterna strävade efter att höja temperaturen kring pensionerna.

– Vi är tillbaka där debatten var 1955, vi befinner oss i precis samma skede som innan Socialdemokraterna valde att ta ATP-striden eftersom pensionerna var för låga för breda lönegrupper, sa han under intervjun. Shekarabi hävdade att det var ”dags för ett politiskt klimat där vi diskuterar pensionerna och partierna presenterar sina tankar”.

Och så har det blivit. Idag talar alla riksdagspartier om pensioner och tre av dem har gjort det till en profilfråga. Socialdemokraterna driver att pensionsavgiften, alltså det som en löntagare tjänar som går in i pensionssystemet, ska höjas. Förra året tillsattes en utredning om saken utan att det var förankrat i pensionsgruppen, vilket väckte irritation hos gruppens övriga partier.

Frågan om pensionerna ligger även högt på agendan hos de två partier som inte har plats i pensionsgruppen, alltså Vänsterpartiet (som inte vill vara med) och Sverigedemokraterna (som inte får). I höstens förhandlingar med Socialdemokraterna inför riksdagens votering om Magdalena Anderssons statsministerpost, krävde Vänsterpartiet att bostadstillägget skulle stärkas för de pensionärer som har det sämst ställt – tekniskt sett ingen pensionshöjning, men med den effekten. Och innan dess ställde partiet den så kallade Arne-pensionen (alltså en möjlighet till förtida pension för den som är fysiskt sliten) som villkor för att stötta regeringens budget. (Budgeten röstades senare ner av riksdagsmajoriteten och S-regeringen styr därför med en M-KD-SD-budget.)

Det tredje partiet som offensivt driver pensionsfrågan är Sverigedemokraterna. I partiets budgetmotion i höstas fanns ett förslag om en generell pensionsförstärkning på en tusenlapp per pensionär (motionen innehöll också kraftiga nedskärningar av Sveriges bistånd, vilket av SD framhållits som ett sätt att finansiera pensionerna).

I ett läge när missnöjet med pensionerna växer är det naturligt att politiska partier försöker kapitalisera på detta missnöje, resonerar Urban Lundberg som är lektor i historia vid högskolan i Dalarna och för 15 år sedan skrev sin avhandling om Socialdemokraterna och 90-talets pensionsreform.

– Problemet man får nu är att det uppstår valfläsk istället för en diskussion om hur systemet fungerar. Partierna börjar skapa en massa lösningar utanför systemet, med sänkta skatter, nya bidrag. Om det är totalt låst i pensionsgruppen söker sig politiken nya vägar.

Urban Lundberg tror att pensionerna blir en av de största frågorna i valrörelsen, kanske till och med den största om det visar sig att frågan ger Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna luft under vingarna.

– Då blir det svårare för de andra partierna att sitta stilla i
båten. Men hur lyckad är egentligen kombinationen pensioner och
valrörelse? Inte alls lyckad, anser Urban Lundberg.

– Systemet är så komplext att det är svårt att debattera på ett vettigt sätt och det är inte alls självklart vad som är bäst. Men det jag tycker är dåligt
med pensionsgruppen är att man har slagit sig till ro med det man skapat, säger han.

Karl Loxbo, docent i statsvetenskap vid Stockholms universitet som har
forskat om pensioner och i synnerhet om uppgörelsen på 90-talet, menar att frågan just nu kan vara en valvinnare.

– Det är onekligen så, många pensionärer har det knapert. Men att föra en politisk debatt om pensionssystemet är inte så lätt. Samtidigt bedömer Karl Loxbo att Socialdemokraterna, trots sina retoriska utspel, inte kommer att lämna stabiliteten i pensionsarbetsgruppen för att på allvar politisera pensionsfrågan.

– De saknar den politiska styrkan för det i nuläget. De lär dock välkomna allt som splittrar alliansen SD+M+KD.

Att det har börjat talas högt och brett om pensioner är inte minst en följd av påverkansarbete, hävdar Ingemar Hamskär. Han är sakkunnig hos PRO i frågor som rör pensionärers ekonomi, fram till sista januari då han själv går i pension.

– Det har varit en aktiv målsättning från PRO:s sida att se till att de låga pensionerna kommer upp på den politiska dagordningen och vi är stolta över att ha bidragit till det. Det behövs en bred debatt om pensionssystemet, och där är vi nu.

Enligt Ingemar Hamskär jobbar PRO för att riksdagen efter valet i höst ska bestå av en majoritet som vill stärka pensionerna genom att mer pengar tillförs pensionssystemet.

Denna majoritet finns inte bland partierna i pensionsgruppen idag och därför hävdar röster inom S-sfären att Socialdemokraterna bör släppa sitt principiella motstånd mot att ta hjälp av Sverigedemokraterna på grund av partiets rötter i nazismen.

I en intervju med Dagens Nyheter i höstas sa LO-basen Susanna Gideonsson att hon vill att S ska driva igenom en höjning av pensionerna och att det inte spelar någon roll om det sker med stöd av SD.

– Vi kan inte börja backa för varenda fråga där vi ser en risk för att något parti röstar med oss, sa hon till DN.

Även SSU har förespråkat att moderpartiet ska lämna pensionsgruppen för att kunna få stöd av andra partier, inklusive SD, om höjda pensioner. Ingemar Hamskär anser att det är positivt att bland annat SD har uppmärksammat de låga pensionerna.

– I sin budgetmotion i höstas förespråkade de en höjd allmän pension, men att de finansierade det genom att dra in biståndet och därmed ställa en svag grupp mot en annan svag grupp, det tycker vi genuint illa om. Vi inom folkrörelserna driver vår politik och om SD eller andra partier vill ansluta sig till den och stärka pensionärernas ekonomi, så finns det inga hinder. Till syvende och sist är det valsedlarna och riksdagens kommande majoritet som bestämmer om de allmänna pensionerna, säger Ingemar Hamskär.

Om pensionerna blir bryggan som får S och SD att närma sig varandra skulle reaktionerna bli starka i S-lägret. Samtidigt har frågan också en stark laddning i den motsatta änden av det politiska spektret där SD och M/KD står välfärdspolitiskt långt ifrån varandra. Karl Loxbo bedömer att skillnaderna är så stora att det skulle försvaga patiernas eventuella regeringsbildning.

– Det öppnar upp för stora kompromisser och svekdebatter. Både SD och M står här inför mycket svåra avvägningar. Det är bara när det handlar om lag och ordning och invandring som de tre högerpartierna har en gemensam grund att stå på, menar Loxbo.

– Men det krävs också något som har med människors välfärd att göra och där är de här partierna inte eniga. Om pensionerna skapar denna splittring så lär inte det parlamentariska läget vara mer okomplicerat efter årets val än efter valet 2018. Inte ens en valseger skulle garantera det nationalkonservativa blockets förutsättningar att bilda regering.

– Så jag hade nog haft lite is i magen om jag varit Magdalena Andersson, säger Karl Loxbo. Valet till Sveriges riksdag äger rum söndagen den 11 september.

Det här vill partierna

CENTERN
Höjd nivå för pensionärer med enbart
garantipension eller låg inkomstpension.
Skattesänkningar för äldre samt höjd pensionsålder.

KRISTDEMOKRATERNA
Eget ansvar för tjänstepensioner och privat
pensionssparande måste uppvärderas. Sänkt
skatt och förbättrat bostadstillägg.

LIBERALERNA
Åldersgränsen för hur länge man har rätt att
vara kvar på jobbet ska höjas från 67 till 71 år.
Den som arbetar efter 65 bör betala lägre skatt. Höjt
bostadstillägg för de med låga pensioner.

MILJÖPARTIET
Höjd garantipension. Verkar för att pensionskapitalet
placeras så att det bidrar till hållbar
utveckling.

MODERATERNA
Förlängt arbetsliv genom höjd åldersgräns för
rätten att vara kvar i arbetslivet. Sänkt skatt
för pensionärer. Vårda pensionsöverenskommelsen.
”Pensioner är helt enkelt ett område som inte lämpar
sig väl för kortsiktighet, istället måste förändringar
göras varsamt.”

SOCIALDEMOKRATERNA
Höjning av pensionsavgiften från 17,21 till 18,5
procent. Den samlade pensionen för vanliga
löntagare ska vara 70 procent av slutlönen. Förbättrad
garantipension och bostadstillägg.

SVERIGEDEMOKRATERNA
Höjd pensionsavgift motsvarande den höjning
som Socialdemokraterna förespråkar.
Höjning av bostadstillägg och garantipension.

VÄNSTERPARTIET
Ett nytt pensionssystem är ett långsiktigt mål.
Vill att garantipensionen stärks och sedan
höjs i relation till inkomstindex och inte som nu i
relation till prisindex.

Källor: partiernas webbplatser, Dagens Industri.