Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Förening Frösön

80-årsresan den 3 augusti

Intresset var stort och Kalle Lindberg (i svart jacka i mitten) fick svara på en hel del frågor. Foto:S.Berg

80-års resan till Yxskaftkälen i Strömsunds kommun den 3 augusti

En något kylslagen tisdagsmorgon i augusti åkte vi på första 80-års resan på ett par år. Vi blev 50 personer i bussen som chauffören Lars styrde mot Strömsund och Yxskaftkälen.Det är ett stort område som fyllts med en kilometerlång minitågbana som slingrar sig mellan tågstationer i miniformat. Initiativtagaren och eldsjälen bakom allt detta är Kalle Lindberg som visade oss runt och berättade om sina vedermödor att få allt på plats. Han startade sitt bygge redan på 90-talet men då var det mest dammarna och trädgården som gällde. För att utveckla idén så började han i liten skala att placera några tåg och tunnlar här och var och när det blev succé byggdes det ut till vad det är i dag.
Det har varit många bakslag på vägen och hela anläggningen tvingades stängas 2014 efter en kraftig hagelstorm som ödelade hela anläggningen. Sedan låg det nere p.g.a olika anledningar, de sista åren bl.a Corona, så öppningen i år är efter nästan 7 års avstängning.
Innan vi åkte bjöds vi på gott fika och därefter fortsatte vår färd till Gåxsjö kyrka som ligger bara någon mil därifrån.

Kyrkan i Gåxsjö är känd för bland annat sina konserter och körsångare och ligger mycket vackert belägen vid Gåxsjön. Vi hade Karin Stierna som guide och vi fick då en levande beskrivning av historien om den stora träkyrkan och dess tillkomst i slutet på 1800-talet.
Så blev det dags att dra vidare till Hammerdal där vi skulle äta lunch på den lilla Restaurangen Utrikes. Det är ju OS-tider nu och vi hade turen att under middagen få följa Duplantis kamp för OS-guld på den stora TV.n som satt på väggen. Det var oerhört spännande och jublet steg till skyn i den lilla restaurangen när det blev svenskt guld. Bättre avslutning på resan kan man väl knappast tänka sig!
Mätta och belåtna steg vi på bussen igen för hemfärd. Nu hoppas vi bara att inte Corona ställer till det så att vi inte behöver vänta så länge på nästa resa.