Den 3 mars 2023, en kall vårvinterdag samlades i Lindome tjugofyra pensionärer för att besöka Barnsjön och vägen dit. Först stannade vi vid Lindome kyrka för att minnas Klockaregården och dom tre bröderna som vi alla kände på olika sätt. Den vackra gamla kringbyggda gården är riven sen många år men boningshuset flyttades ett par hundra meter in mot skogen. Så där kunde höras berättelser om bröderna. Så många minnen som vi kunde dela med varandra.
Nästa anhalt var Småland, en liten samling hus som någon berättade hette Småland för att en smålänning köpt stället nån gång på artonhundratalet. Där stod vi också länge och mindes alla som vi hade känt och så många berättelser som vi kunde byta med varandra.
Nästa och sista anhalten var Barnsjön. Först tittade vi på båtsmanstorpet där indelte sjösoldaten Sten bodde. Huset var nu renoverat men hade stannat inom släkten så nu kunde nya generationer njuta av sjöutsikten.
Därifrån gick vi förstås ner till badplatsen som väckte såna minnen för hela gruppen. Många hade lärt sig simma där och andra mindes när korna som i vår ungdom gick lösa i skogen kom och ställde sig i vattnet för att undvika flugorna.
Från badplatsen gick vi söderut mot Barnsjöback, gården dit soldaten Stens familj flyttade. Sen stod vi där länge och pratade, om Göteborgsstolens mästare Axel Andersson, hans fru Augusta och deras åtta barn som nästan alla i gruppen kände till, om Lindome bågskytteklubb som startades på Barnsjöback. Och om många andra berättelser om livet i Lindome som har skapat den fond av erfarenheter av samarbete och glädje som hör livet till.

Petter Larsson, f.d. Lindomebo nu Göteborgarerätta mer om föreningens verksamhet.