Ingress

PRO Lysekil bjöd in till söndagscafé

Söndag 4 februari samlades ett 40 tal förväntansfulla PRO are i Laurins lokaler för att lyssna till Leif Ahl som skulle berätta o visa bilder från tillkomsten av LFF`s och Slättens IK´s klubbhus. Vi skulle även få höra om hur arbetet gick till för att få till Slättevallen och Revolverrinken.

Vi fick till oss vilket slit dessa entusiaster utsatte sig förnär man skulle genomföra dessa, på sin tid, stora projekt.

LFF´s klubbus är sprunget ur ett gammalt hus som man plockade ner, stock för stock, och märkte nogsamt för att veta hur allt skulle byggas upp igen. Sedan fraktades dessa till infarten vid Gullmarsvallen. Därifrån bars allt för hand upp till där huset ligger idag. Leif kunde visa ett digert bildarkiv som han skannat in från gamla foton han fått ta del av. Där visades många kända medlemmar som var med om att färdigställa denna samlingspunkt för föreningens medlemmar.

Slättens IK kunde ju inte vara sämre än LFF utan man tillsatte en arbetsgrupp skulle dra upp riktlinjerna för hur deras klubbhus skulle se ut och var det kunde placeras. Man fick tillslut tilldelad mark vid Fredsgatans slut mot Trötemyren.

Till skillnad mot LFF´s klubbhus skulle detta byggas i ett plan, men bastu skulle det finnas plats till, för det hade LFF i sitt källarplan.

Även här var det ett stort antal kunniga entusiaster som tog sig an denna arbetskrävande uppgift. Man måste komma ihåg att tillgängligheten till båda dessa byggnader var på den tiden inte så bra som det är idag.

Även här kunde Leif visa gamla foton som visade vilka som var drivande i projektet.

Byggandet av Slättevallen blev en spännande berättelse. Man fick kalla in en bergsprängare för att få bort en del berg. Sedan skulle allt planas ut och ytan skulle täckas av jord. Detta fanns inte precis i närheten utan fick fraktas för hand med hjälp att skottkärra. Alla kallades in för att få detta till stånd. Under senare år skrapades jord bort och man la på grus. Detta gjorde att man under vintertid kunde spola upp planen så det kunde spelas bandy.

Revolver´n fick förmodligen sitt namn för att den lilla dammen såg ut som en sådan. Även här innebar arbetet stora umbäranden för de som tog på sig detta projekt. Man upptäckte att planen inte skulle hålla måtten för seriespel som man fick återigen kalla in sprängar´n. Tyvärr innebar detta att vattnet i dammen till stora delar rann ut. Man fick mura upp för att kunna hålla vattnet på plats. Vatttnet togs sedan från den högre liggande Tötemyren genom en hävertmetod.

Sargen byggdes upp men den höll inte riktigt måttet så när man i Uddevalla skulle bygga ny rink kunde man få köpa deras gamla.

Slutsatsen man drar av denna redogjörelse är vilken kraft det fanns i dessa föreningar i slutet av 50-talet. Imponerande.

Sedan var det dags för fika och då bjöd Annica, Eva och Karin på gott hembakt.

När detta var intaget och småpratet avstannat var det dags för lysekilssonen Kalle Berlin att avsluta eftermiddagen med sång o musik. Det blev en repertoar med låtar av Tage Danielsson, Povel Ramel, Allan Edwall samt Ruben Nilsson. O säkert någon som jag glömt! Det var visor som åtminstone inte jag hört förut. Ordvitsar, klurigheter präglade låtvalet.

Till sist var det dags för lottdragning och flera glada vinnare fick med sig ett pris hem.

Vi tackar alla inblandade för en trevlig eftermiddag.