Kinnekulleresa 2026-05-27

Enströms buss hämtade upp oss kl 08.15 för färd mot Källby där våra fantastiska guider från PRO Skara – Lena Brolin och Freddie Wendin klev på.

Under hela dagen fick vi information om de olika platserna vi passerade och deras historia. Blomberg och vikingaskeppet Sigrid Storråda, Hjelmsäter med Guckuskon, Trolmens Egendom som tidigare hade eget kalkbruk och gruva samt fartyg. Råbäck som är från 1400-talet och Kinnekulles enda slott. Slottet ägdes först av Vadstena kloster. Här huserade under många år tidigare friherre Carl Klingspor som gjorde mycket för att sätta Kinnekulle på turistkartan. Han var pappa till bland annat Munkängarna, Turisthotellet, Utsiktstornet och järnvägen förbi Råbäck.

Många av de större gårdarna hade både grindstugor och järnvägsstation. Flera av järnvägsstationerna är fortfarande i bruk, så man kan lätt ta sig med tåg till olika ställen på Kinnekulle.

Första stoppet blev Munkängarna som en gång ägdes av Vadstena kloster, därav namnet. I början av 1880-talet uppfördes två hotell här, men de revs 1962. Här på Munkängarna var det dags för bussfika och efteråt tog en del av oss en liten tur in i den lummiga grönskan för att se på den blommande ramslöken.

Färden gjorde en avstickare in mot Rödstensbrottet som idag är ett uppskattat rekreationsområde och vidare till Hällekis och Falkängens hantverksby, som vi fick utforska på egen hand. Under sekelskiftet 1800-1900-talet bodde 500 personer i de åtta husen. Man kan knappast föreställa sig hur trångbott det måste ha varit. Den sista boende flyttade ut 1988 och hennes hem finns kvar helt orört och kan beskådas i ett av husen.

Vi fortsatte resan till en utsiktsplats där vi kunde se ut över Kinneviken och även se Läckö slott långt borta på andra sidan. Därefter var det dags för lunch på Kinnekullegården, där det bjöds på mycket god mat. Det var säkert ingen i sällskapet som gick hungrig därifrån. Nej, mätta och nöjda fortsatte vi färden till Medelplana där vi besökte ett litet stenmuseum. Under vägen till Västerplana fick vi höra om Tredingsstenarna och Trestenslöftet.

Vi passerade Västerplana, en radby där bebyggelsen ligger utmed vägen genom byn. Här fick vi höra om Garbostugan, det enda soldattopet i Västerplana som är i ursprungligt skick. I Västerplana tillverkades ca 800 milstenar på 1700-talet.

Husaby blev vårt nästa stopp. Här fick vi på egen hand besöka källan där Olof Skötkonung sägs ha blivit döpt, kyrkan och Borgruinen. Det blev också en liten stund över att sitta ner, prata och njuta av solen.

På vägen mot Källby passerade vi en bit från Lasses grotta. Vi har väl alla hört talas om Lasse som bodde tillsammans med sin hustru Inga i denna grotta i 30 år. Vi fick höra den fascinerande historien om deras liv. Det låter som en evighet sedan men det är faktiskt närmre i tiden än man kan tro. Inga dog 1908 och Lasse 1910 och de bodde i grottan nästan ända fram till slutet av sina liv.

Vi fick också höra om Höge Hall – en drygt två meter hög och bred sten med ett knytnävsstort hål genom stenen. Stenen tros vara ett forntida monument kopplat till solens rörelser.

Framme i Källby var det dags för våra guider Lena och Freddie att lämna oss och vi tackade för att de delat med sig av sin stora kunskap om Kinnekulle och dess historia både i nutid och dåtid. Efter en kort shoppingrunda på Dafgårds ställde vi nöjda och belåtna kosan hemåt.