Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

Förening Smycket

Vår historia

Här kan ni skriva om föreningens historia och hur allt började.

 

Smyckegården Foto Erna Kristensson

Ett historiskt klubbslag

§3 Bildande av förening.
Mötets beslut var att bilda en PRO-förening, vars namn skall vara Smycket.
Så var det gjort.
Sju engagerade människor runt ett bort. Ett beslut, ett klubbslag. PRO-föreningen Smycket var född.
De sju utgjorde också Pro Smyckets första styrelse:
Lennart Johansson ordförande, Lars Tingvall kassör, Osvald Hiller sekreterare. Övriga ledamöter var Viola Hiller, Gunhild Törnqvist, Asta Hübinette samt Maj-Britt Johansson.
Men det fanns ytterligare några personer närvarande vid detta första
PRO-Smycketmöte i januari 1990 som förtjänar att nämnas. De var människor som redan var engagerade i PRO-distriktet Göteborg i olika funktioner och som hade fungerat som bollplank, stöttepelare och kloka rådgivare inför bildande av den nya PRO-föreningen. Där fanns ombudsman Birgitta Dovmyr, ordförande Silvie Johansson från västra samarbetskretsen samt Rune Brovall och Torborg Johansson från PRO-Opalen. Deras hjälp och medverkan var ovärderlig inför starten och den första tiden av föreningens verksamhet.
Det primära rekryteringsområdet för nya medlemmar var då som nu bostadskvarteret Smyckeparken. Vintern 1990 stod området inför ett omfattande renoveringsarbete där många hyresgäster tillfälligt tvingades flytta från sina bostäder till speciella evakueringslägenheter. Detta väckte naturligtvis en del frågor inte minst bland de äldre som såg ett behov en mötesplats där man kunde diskutera den uppkomna situationen med andra i samma belägenhet, och kanske även dämpa den oro som många kände.
Men minst lika angeläget var ett skapa en träffpunkt där man kunde informera och diskutera aktuella äldrefrågor. Och med en stor organisation som PRO i ryggen försöka påverka såväl lokalt som på riksplanet.
Men kanske ändå det viktigaste för du sju initiativtagarna var att kunna erbjuda en plats i gemenskapen. Där glädje och trivsel satt i högsätet. Att ha möjlighet bjuda in och delta, i musik- och sångstunder, roliga aktiviteter, i möten med intressanta människor och fängslande föredragshållare. En målsättning och ett arv som förpliktar, och som känns mins lika angeläget i dag som för 30 års sedan.