Vi stödjer inte din webbläsare!

Vi rekommenderar att du uppgraderar din webbläsare för en bättre upplevelse.

FOTO: Mostphotos

Blir det verkligen valfrihet?

Sedan år 2000 har antalet privata utförare inom kommunernas omsorg mer än fördubblats. Totalt är en femtedel av omsorgen privat – mest i storstäderna. Hur fungerar då lagen om valfrihetssystem i praktiken?

Lagen om valfrihetssystem, LOV, gör att kommuner och landsting kan överlåta vård och omsorg till privata utförare. Medborgarna kan därmed välja, och byta, utförare. De som inte väljer får ett alternativ som kommunen valt.

I praktiken är det tyvärr inte riktigt så enkelt. I glesbygden är antalet utförare begränsat, vilket gör valmöjligheterna små. I storstäder är situationen omvänd med ibland för många utförare att välja mellan.

Väldigt få äldre byter utförare. PRO:s erfarenhet är att äldre i första hand vill möta samma ansikten varje dag och tycker det är för otryggt att byta.

En del byter för att de är tvungna, för att verksamheten har upphört. Mindre företag läggs ner då de måste konkurrera med större.

Mest i storstäder
Idag är det frivilligt för kommunerna att införa LOV, men för regionerna är det obligatoriskt för nya vårdcentraler. Efter att lagen infördes 2009 har fler än 150 kommuner infört LOV. Jämfört med år 2000 finns det idag dubbelt så många privata utförare.

En femtedel av omsorgen är privat. Mest inom hemtjänsten. Skillnaden mellan olika kommuner är dock stor. I över tio kommuner, de flesta i storstäder, är över hälften av omsorgen privat.

När lönsamhet är avgörande är risken stor att vårdgivare försöker välja bort patienter som inte betraktas som lönsamma.

Istället prioriterar de patienter som inte kräver mycket tid och stora resurser. De som drabbas blir då äldre med många sjukdomar, kroniskt sjuka, psykiskt sjuka och invandrare med språkproblem.

Ojämlika tillägg
Utöver det offentliga åtagandet kan privata utförare erbjuda olika tillägg som brukaren måste betala ur egen ficka. Det kan handla om mer hemtjänst i form av fler timmar och/eller tätare besök, eller olika ROT-tjänster.

De som kan ta del av detta är främst äldre med resursstarka anhöriga. Risken är därmed att de som inte har det får mindre tid och hjälp.