A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Ekonomi & pension

PROpensionären: "Pensionsgruppen: Den hemlighetsfulla maktfaktorn"

Statsrådet Annika Strandhäll, med ansvar för pensionerna, och pensionsgruppen. Bakre raden fr v Fredrik Lundh Sammeli (S), Mats Persson (L), Lars Gustafsson (KD) och Lars-Arne Staxäng (M). Nedre raden: Solveig Zander (C), Annika Strandhäll, Teresa Carvalho (S) och Rickard Persson (MP). Statsrådet Annika Strandhäll, med ansvar för pensionerna, och pensionsgruppen. Bakre raden fr v Fredrik Lundh Sammeli (S), Mats Persson (L), Lars Gustafsson (KD) och Lars-Arne Staxäng (M). Nedre raden: Solveig Zander (C), Annika Strandhäll, Teresa Carvalho (S) och Rickard Persson (MP).

Vissa kritiserar den för att vara odemokratisk, andra menar att den är en garant för långsiktighet. Helt klart är att Pensionsgruppen har stor makt över din plånbok.

2018-05-04 De är åtta ledamöter och de måste alltid nå total enighet, deras överenskommelser får betydelse för allas pensioner, ingen för protokoll vid deras möten så vad som sägs i gruppen är till stora delar en hemlighet.

Pensionsgruppen är ett udda inslag i den svenska demokratin. Gruppen är en direkt arvtagare till den sammanslutning av politiker från båda sidor om blockgränsen som på 90-talet utarbetade och sedan genomförde den pensionsreform som ersatte ATP-systemet. 

Dess uppgift idag är att förvalta och utveckla den gamla överenskommelsen och gruppens ledamöter kommer för närvarande från alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. 

Klicka här för att läsa faktarutan.

Pensionsgruppen är en garant för politisk fred kring pensionsfrågan och dess funktion väcker avund utanför Sveriges gränser.

– I Sverige klarar ni av att upprätthålla tvärpolitiskt stöd för pensionerna på ett sätt som skulle vara omöjligt här i Storbritannien. Pensionsgruppen är en briljant idé, säger till exempel Nicholas Barr, professor vid London School of Economics och en av världens främsta auktoriteter på pensioner.

Det viktiga är att den långsiktiga pensionsfrågan skiljs från den kortsiktiga partipolitiken, genom att hanteras av en särskild grupp, anser Nicholas Barr.

– Utan något i stil med Pensionsgruppen kan en handlingskraftig minister få varje god idé att passera parlamentet. Här har vi därför en ny pensionsreform var tredje vecka – jag överdriver, men bara litegrann – och det beror oftast på den kortsiktiga partipolitiken, säger Barr.

Arbetet leds av socialminister Annika Strandhäll

Enligt bestämmelserna ska arbetet i pensionsgruppen ledas av den i regeringen som har ansvar för pensionsfrågor, vilket just nu betyder att socialminister Annika Strandhäll (S) är ordförande. Inte helt förvånande är hon, precis som Nicholas Barr, entusiastisk över gruppen och dess sätt att arbeta.

– Jag tror att det är bra och långsiktigt nödvändigt att pensionerna eller pensionssystemet inte blir ett slagträ i valdebatter, sa hon när PROpensionären intervjuade henne i höstas.

Annika Strandhäll. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet

Ole Settergren, analyschef vid Pensionsmyndigheten som administrerar och betalar ut pension, tycker också att gruppen fyller en viktig roll. 

– Det krävs en systematik och en klokskap när pensionssystemet förändras, som inte alltid är så lätt att hitta i politiken – det är kanske snarare undantaget än regeln. Och där tror jag att Pensionsgruppen har varit en stabiliserande faktor, i positiv bemärkelse, säger han.

”Lika demokratiskt som en sockenstämma på 1600-talet”

Dessa lovord till trots är det inte svårt att hitta invändningar mot att beslutsfattandet kring ett så stort och viktigt område som pensionerna i praktiken har brutits loss från riksdagen. ”Lika demokratiskt som en sockenstämma på 1600-talet”, skrev PRO:s pensionsexpert Anders Thoré om gruppen i ett blogginlägg förra året.

– Det är en väldigt konstig konstruktion i demokratiskt hänseende. Det saknar motsvarighet att man har en instans som gör att riksdagen blir betydelselös, trots att det är där beslut ska fattas och lagar stiftas, säger han.

Karl Loxbo, docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö, ser Pensionsgruppen som en väg till lugn i en fråga där det annars finns förutsättningar för storm. Skälet är att pensionssystemet är utformat så att det inte ger några absoluta garantier för individen men däremot slår vakt om en fungerande ekonomi, och att inget parti som står bakom överenskommelsen har intresse av att äventyra det senare.

– Det är en väldig avpolitisering som sker. Man skulle nästan kunna se det som en kartell där alla är överens om att inte politisera frågan och där ingen hoppar av eftersom alla tjänar på att ha fungerande statsfinanser, säger Karl Loxbo.

Han disputerade 2007 med en avhandling om Socialdemokraterna och att viktiga välfärdspolitiska beslut alltid har fattats i samförstånd mellan partier, men att samförståndet allt oftare utgår från oviljan att debattera offentligt.

– Det är tveksamt ur demokratisynpunkt att desarmera en fråga som är av så oerhörd vikt för medborgarna, säger han.

Historiker kritiserar Pensionsgruppens funktion 

Historikern Urban Lundberg, som för 15 år sedan disputerade med en avhandling som Socialdemokraterna och 90-talets pensionsreform, är lika kritisk till Pensionsgruppens funktion.

– Mitt viktigaste argument är att jag inte tror på att stänga in stora och komplexa frågor som har avgörande betydelse för både samhällsekonomin i stort och människors privatekonomi – då menar jag inte bara pensionärerna – i slutna rum, skriver Urban Lundberg i ett mejl.

Han fortsätter:

– Det hade kanske varit okej om det rört sig om rena tekniska beslut, men pensionssystemet handlar om så mycket mer och tangerar grundläggande värde- och intressekonflikter i samhället. Givet detta ser jag inget skäl till att skapa en särskild och på många sätt dysfunktionell beslutsordning vid sidan av riksdagen. Vikten av kontinuitet och politisk bredd och ekonomiskt ansvarstagande kan garanteras på andra och lämpligare sätt. 

Ledamöterna själva tycker systemet är bra 

Naturligtvis är det svårt att finna kritiker bland Pensionsgruppens ledamöter. Liksom Annika Strandhäll framhåller de systemets fördelar.

– Syftet är att vårda pensionsöverenskommelsen. Alternativet hade varit informella partiöverläggningar, säger Rickard Persson som representerar Miljöpartiet vars tillfälliga plats i gruppen varar så länge partiet befinner sig i regeringsställning.

Rickard Persson fortsätter:

– Vem som helst är fri att ställa interpellationer eller muntliga frågor till ansvariga ministrar eller skriva motioner i riksdagen, så jag vet inte vad man menar när man talar om en demokratisk brist.

Lars-Arne Staxäng, Moderaternas representant i Pensionsgruppen, tycker att den innebär för- och nackdelar. 

– Eftersom alla måste vara överens, så kan det vara svårare att komma till beslut. För att komma till konsensus så räcker det ju om ett parti inte vill vara med för att det ska falla.

I gengäld blir beslutet väldigt tungt i riksdagen när alla partierna i gruppen kommit överens, anser han.

– En fördel med modellen är att man verkligen lyssnar konstruktivt och positivt på varandra, istället för som i det normala politiska livet, där en opposition tittar kritiskt på olika förslag från regeringen, menar Lars-Arne Staxäng.

Anders Thoré, PRO:s sakkunnige inom pensionärers ekonomi. FOTO: Saga Berlin.

Centerpartiets ledamot Solveig Zander, som suttit i gruppen sedan den bildades 2007, avfärdar kritik om att systemet skulle vara odemokratiskt. 

– Tvärtom, skulle jag säga. Det är väldigt demokratiskt att vi måste vara överens. Demokratin bygger på att man ska säga sin mening och komma överens till slut, säger hon.

Att släppa lös frågan om pensionerna i riksdagen skulle innebära fara för att populistiska idéer tar överhanden, tycker Solveig Zander.

– På ett så här viktigt område krävs långsiktighet. Debatter i riksdagen och väldigt små majoriteter kan göra att saker ändras hit och dit och kors och tvärs. Det fungerar inte för en så här viktig fråga. Att ta ansvar för ett så här komplicerat system fordrar att man är insatt, hävdar hon.

Att pensionerna inte är föremål för politisk debatt leder till en tystnad som i värsta fall skapar en misstro riktad mot politiken, varnar dock Anders Thoré på PRO. 

Han anser att argumenten om att hålla undan pensionsfrågan från den kortsiktiga politiska dagordningen saknar hållbarhet.

– Det är en sida av den levande demokratin. Vi har andra områden inom vilka det inte finns en liknande grupp, till exempel sjukförsäkringen, där det inte heller är snabba kast och där det inte görs stora förändringar, men där man är överens om grunddragen. Man kan aldrig betrakta demokratin som ett hinder. 

Text: Thord Eriksson

PROpensionären nr 3, 2018.

Dela den här artikeln:

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.