Nej Aftonbladet, vi fick inte allt serverat

Aftonbladet lyfter i en ledare den 11 februari Länk till annan webbplats. en universitetsstudie som visar att de äldsta svenskarna är de lyckligaste, medan 18-25-åringar mår sämst.

Tidningens förklaring är att pensionärerna ”tillhör generationen som fick allt i Sverige” och ”fick mycket serverat för sig”. Det var lätt att få både jobb och bostad och reallönerna steg.

Det är helt enkelt inte så konstigt, fortfarande enligt Aftonbladet, att man mår rätt bra på ålderns höst om man växte upp under rekordåren. Och underförstått: det är väl ändå mer synd om de unga än om de äldre?

Inget generationskrig

Ja, det är synd om de unga. Vi vet – de är ofta våra barnbarn och vi vill att det ska gå bra för dem. Och det som är ungdomsproblem idag blir pensionärsproblem i framtiden. Den som inte får arbete efter studierna får en dålig pension. Den som inte har råd med tandläkarbesöken får betala för det på äldre dar.

Det finns inget generationskrig, och det finns ingen anledning att starta ett heller. Det som är bra Sveriges pensionärer är ofta bra för unga och förvärvsarbetande också, och vice versa.

Det stämmer att studien visar att äldre är mer tillfredsställda med livet, men det handlar inte om någon särskild efterkrigsgeneration som fått det bättre än alla andra. I själva verket ökar nöjdheten i jämn takt för varje år som går. Redan när man blivit 30 är man, tack och lov, mer tillfreds än när man är 20.

Aftonbladet kopplar pensionärers relativa lycka till god materiell standard. Men det är förhastat. För nästan alla som går i pension innebär utträdet ur arbetslivet en sämre hushållsekonomi. En undersökning från Länsförsäkringar nyligen visar hur vanligt det är att direkt behöva minska sin konsumtion Länk till annan webbplats..

Många äldre har det tufft

För genomsnittspensionären handlar det inte om några dramatiska förändringar, men bakom de nöjda genomsnitten finns – precis som för löntagare – stora grupper som har svårt att få ekonomin att gå ihop. Ensamstående kvinnor har till exempel ofta små marginaler. Hundratusentals pensionärer lever nära eller under gränsen för relativ fattigdom. Vi möter historier om äldre som inte har råd med tandläkarbesök eller måste äta hos hjälporganisationer.

För dem är det en klen tröst att äldre har det bra i genomsnitt. Det duger inte för PRO heller – vi är inte nöjda förrän alla får de trygga och innehållsrika pensionsår som de förtjänar.

Slutligen: de som i dag har bra pensioner och är nöjda med livet har sannerligen inte fått det ”serverat för sig”. De betalade för välfärdsutbyggnaden via skattsedeln, och pensionsinbetalningarna är deras egen uppskjutna lön. Det ligger hårt arbete bakom tryggheten. En trygghet som vi önskar kommer alla till del – oavsett om man lämnat arbetslivet eller precis är på väg in i det.