PRO i Västerås

PRO i Västerås
En Jubileumsskrift rubricerad ”Västerås Pensionärsförening 1943 – 1973” utgavs 1973. Vem som
författat denna framgår inte. Den innehåller en del intressanta uppgifter som till en del återges.
”Pensionärsrörelsens start
I slutet på 1930-talet hade några pensionärsföreningar bildats i Göteborg med hjälp från kommunistiskt och
syndikalistiskt håll. I Malmö bildades sedan i början på 1940-talet en pensionärsförening som vid starten fick stöd
av Malmö arbetarekommun. Därmed hade en period av explosiv utveckling för pensionärsrörelsen i Sverige tagit
sin början. Redan året därpå kom Pensionärernas Riksorganisation till stånd, genom vilken de lokala
organisationerna kunde få kontakt med varandra. Denna organisation var från starten partipolitiskt neutral. Det
torde dock inte kunna bestridas att pensionärsrörelsen skulle fått svårt att utvecklas så som skett om inte
arbetarrörelsens olika organisationer, i synnerhet under det första årtiondet räckt rörelsen en hjälpande hand.
Pensionärsföreningen i Västerås kommer till
I Västerås var det därför naturligt att det var från arbetarrörelsen som initiativet till bildandet av
pensionärsföreningen kom. Det var två dåvarande ungdomsklubbister Einar Jonsson, numera komrnunalråd för
socialroteln, och Olle Johansson som svarade för inbjudan och som hade ordnat introduktionsprogrammet.
Tvåhundra pensionärer hade enligt tidningarna infunnit sig i Folkets hus den 6 april 1943 för att deltaga i bildandet
av en pensionärsförening. Man lyssnade till ett föredrag av redaktör C. .J. Björklund, man valde interimsstyrelse,
man deltog i samkvämet åt tårta och drack kaffe, som Konsum bjöd på och så hade man bildat en
pensionärsförening. Interimsstyrelsen bestod av följande personer: Ida Olsson, Knut Lövgren, Gustav Lundberg, K.G.
Törnlöf och Herman Allard.
Syftet med pensionärsföreningen
När vi idag läser referat från det första sammanträdet kan det ju först förefalla som om syftet med
föreningens tillkomst var att ge pensionärerna tillfälle till en stunds förströrelse och kaffedrickning.
Men verkligheten var på den tiden - som dock bara ligger tre årtionden tillbaka - betydligt kärvare än
så. Ur tidningsreferatet från red. Björklunds anförande kan vi citera följande beskrivning av
pensionärsrörelsens främsta krav: ”Fattigvård och folkpension skola skiljas åt, dvs folkpensionen bör
höjas så mycket att pensionären kan leva på sin pension. En annan sak i vilken rörelsen vill försöka få
till stånd en ändring är fattigvårdstjänstemännen i många fall nedlåtande sätt.” Björklund lämnade
vidare uppgifterna att det i Sverige vid denna tid fanns 450.000 folkpensionärer och att deras
pensioner i genomsnitt var 36-56 kronor per månad.”
Ytterligare uppgifter ur jubileumsskriften var att vid det första kvartalsmötet den 24
oktober 1943 behandlades den otillräckliga pensionen. Ordföranden Ida Olsson hade inlett
debatten med att de flesta hade så små tillgångar när de blev pensionärer att de var
tvungna att gå till fattigvården för att begära hjälp. Det var svårt att få hjälp och många
besökare blev så bryskt mottagna att de avstod ifrån att söka hjälp. Många instämde vilket
innebar att fråga behandlades vid flera tillfällen.
Ett annat ämne som diskuterades vid många tillfällen var bostadsfrågan för gamla
pensionärer. Kriget innebar dyrtid och pensionärerna hade speciellt svårt och ofta
tvingades sänka sin boendestandard. Ordföranden i PRO Riksorg. Karl Pettersson, hade
enligt ett tidningsreferat förklarat sig nöjd med 1946 års pensionsreform, men att man
bara nödtorftigt klarade sig. Han ansåg att pensionsåldern skulle sänkas till 65 år. Vidare
att om förslaget om att kommunerna skulle ge hyresstöd vinner gehör skulle de gamla helt
slippa ifrån fattigvården, vilket var en oerhörd vinning.
PRO Västerås Historik av Brage Lundström 2020 Sida 2
I skriften förklarades att pionjärtidens viktiga krav hade i stor utsträckning tillgodosetts.
Efter den allmänna tjänstepensionens införande i slutet av 1950-talet hade mera
optimistiska tongångar gällande framtiden fått spridning. ”Naturligtvis kvarstår kravet att
pensionärerna, framför allt de som saknar ATP, skall få vara med vid fördelningen av samhällets
ökade resurser, men tonen hade blivit en annan. Den bär mindre trötthetens och resignationens
prägel än tidigare och innehåller mera av medvetenhet om rätten att ställa krav på ett samhälle,
som i stor utsträckning skapats av pensionärernas eget arbete. Istället för krav på insatser i syfte
att minska behovet att använda sig av en fattigvård, vilket upplevs av individerna som
förnedrande, står idag som främsta krav på samhällets stöd till en organisation, som bättre än den
nuvarande kan bidra till att hjälpa medlemmarna att fylla tiden efter pensioneringen med
meningsfull sysselsättning av varierande slag. Ett viktigt led härvidlag kommer naturligtvis de nya
lokalerna i kvarteret Kåre att bli.” Det upplevdes som en något försenad 30-årspresent.
En fråga som ofta diskuterades var om PRO skulle diskutera politiska frågor. En motion
1947 från Albert Tillmon om att man skulle ta bort den passus i stadgarna som sa att man
inte fick diskutera partipolitiska frågor avslogs. Styrelsen var rädd för att split mellan
medlemmarna skulle bli resultatet. Styrelsesammanträden ägde oftast rum hemma hos
någon av ledamöterna och som avslutades med kaffe och kakor. Under 1955 fick man en
egen lokal i Folkets Hus. 1961, samma år som riksförbundet anställde en ombudsman
inbjöd ABF pensionärsföreningen att tillsammans med socialdemokratiska kvinnoklubbar,
dels ordna småträffar i de olika stadsdelarna, dels en gång per månad anordna en större
sammankomst i Folkets Hus. Under oktober 1962 hade en sammankomst ägt rum där 105
deltagarkort hade sålts för 5:-/st. Tillströmningen hade varit stor vid efterföljande träffar.
I skriften redovisas även, att bland många som lagt ner mycket arbete fanns följande
två personer som förtjänar speciellt omnämnande. Föreningens första ordförande Ida
Olsson samt Hilda Johansson som båda 1959 utsågs till hedersmedlemmar. Ida som
fortsatte att arbeta aktivt i föreningen långt efter att hon avgått som ordförande och Hilda
som hade varit sekreterare i 11 år.
Ordförande i föreningen hade varit:
Ida Olsson, Oskar Dahlberg, August Stenberg, K G Lindekrants, Johan Kvarnström, Axel
Grankvist, Gunnar Bodin samt nuvarande (1973) Eric R Karlsson.
PRO Samorganisation i Västerås
Föregångaren till PRO Samorganisation med namnet ”Pro Samarbetskommitte i Västerås
kommun” bildades den 29/10 1973. Ordförande vid sammanträdet var Erik R Carlsson som
representerade Västerås Pensionärsförening. Verksamhetsberättelsen 1974 anger att
pensionärsföreningarna i Västerås, Dingtuna, Skultuna, Tillberga, Kungsåra samt PRO Finska
var medlemmar. Bland annat utsågs Bo Andersson som konsulent vid detta första
sammanträde. Den första stadsdelsföreningen – Bäckby-Råby - bildades i december 1974.
Vid första årsmötet den 15/3 1974 valdes Gustaf Fredricksson, som representerade Västerås
pensionärsförening till ordförande. Kassör blev Folke Pettersson Västerås. Under året hade
de erhållit 335.000 kronor av Västerås kommun. Till detta hade kommunen anslagit
ytterligare 20.000:- som gått till föreningarna. Konsulenten Bo Andersson hade sagt upp sig
PRO Västerås Historik av Brage Lundström 2020 Sida 3
och Lilian Borg anställts. Övrigt av intresse kan vara att man hade haft 221 studiecirklar med
1 840 deltagare och 496 trivselträffar med 27 050 deltagare. Omsättningen var drygt
450.000:- och med ett resultat på knappt 4.000:-.
1975 tillkom Haga-Malmaberg PRO-förening. Såväl studieverksamheten som deltagare vid
trivselträffar hade ökat något. Bowling och promenader var populära motionsaktiviteter.
Omsättningen och resultatet hade ökan något.
För 1977 kan noteras att förra metallarbetaren Johan Henrik* Andersson i Västerås hade
testamenterat 25% av sin kvarlåtenskap – 20.495:68 - till Västerås pensionärsförening.
Styrelsen beslutade att dessa medel skulle fonderas till ett kommande sommarhem för PRO
medlemmar i Västerås. Vid tillfället fanns 12 PRO-föreningar i kommunen.
Sommarhemsfonden uppgick vid årets slut, med tillskott av lotterier och ränta, till 24.100:-
Ordförande och kassör var lika som 1974.
Verksamhetsberättelsen för 1983 anger att styrelse i Samorganisationen och
Sommarhemskommittén varit samma, med Gustaf Fredriksson som ordförande och Folke
Pettersson som kassör. Styrelsen och representantskapet hade kallats två gånger för att ta
ställning till två förslag om sommarhem, dels köp av skolan i Kungsåra för 50.000:-, dels
arrende av Björknäs i Kvicksund under 5 år hyresfritt och därefter 5.000:-/år. Vid ett
representantskapssammanträde den 22/4 1983 beslutades att från den 1 maj 1983
arrendera Björknäs i 5 år med de två första åren arrendefritt mot att Samorganisationen
gjorde vissa reparationsarbeten på huset. Kommunen skulle tillhandahålla material för
utvändig reparation. Ett 30-tal medlemmar, såväl kvinnor som män, hade deltagit i det
ideella arbetet att ställa huset i skick. Deltagarna hade själva stått för förtäring och i de flesta
fall även för resekostnader. Fonden uppgick vid årets slut till 135.266:83.
Den 11 juni 1984 skedde invigning av Sommarhemmet under medverkan av
kommunalråden Sven Engvall och Stig Lundberg. Roffes trio skötte musikunderhållningen.
Styrelsen bestod av bl.a. Folke Karlsson ordförande och Folke Pettersson kassör. Värdinnor
under detta första år hade varit Linnéa Holmberg, Margit Källberg, Naimie Pettersson och
Märta Vickström medan övriga sysslor som gräsklippning hade utförts av Erik Forsberg.
Gåvor och insamlingar hade inbringat 41.149:60 medan reparationer hade uppgått till drygt
40.000:- och inköp av inventarier till drygt 9.000:-. Kapitalbehållningen uppgick till
139.484:42.
Vid sammanträde i april 1983 fungerade vice ordf. Ragnar Grävfeldt som ordförande, utan
att någon anteckning om Gustaf Fredriksson finns i protokollet. Fredriksson avtackades dock
under 1984 efter att ha varit ordförande sedan 1974. Vid årsmötet i april 1984 valdes Folke
Karlsson till ordförande för 2 år. Vid årsmötet i april 1985 valdes Stig Löfstrand till
ordförande. Alltsedan bildandet till april 1987 hade Folke Petterson varit kassör, då han
efterträddes av Eric Elvelin. Vid årsmötet i april 1988 valdes Hilding Nilsson till ordförande
med Eric Elvelin som kassör.
PRO Västerås Historik av Brage Lundström 2020 Sida 4
1990 valdes Anton Lundkvist från PRO Skiljebo till ordförande med Erik Elvelin som
kassör. 1992 blir Erik Elvelin ordförande med Allan Svensson som kassör. Vid
styrelsesammanträde i januari 2002 rapporteras att Monica Löfqvist anställts på
expeditionen. Ett brev hade utgått till alla föreningar, antagligen från valberedningen, om
förslag till ny ordförande för samorganisationen. I protokollet står att man ville ha Stig
Pettersson som ordförande men han sade sig inte vara intresserad p.g.a. ”allt skitsnack och
personangrepp som förekom.” Elvelin fortsatte, men den 28/6 2002 skrivs i protokollet att
valberedningen avsatt Elsa Norman, trots att hon hade 1 år kvar på sin valda period. Därpå
att skrivs att följande avsade sig från den 29/7 2002: Arnold Wahlund, Marianne Hellman,
Birgitta Pihl, Ronny Eriksson, Gunhild Modig, Eric Elvelin, Ingegerd Kumlin och Ellen
Johansson. Från samma datum 29/7 väljs en interimstyrelse bestående av Raili Alari ordf.,
Ingmarie Clase sekr. och Karl-Henrik Nilsson kassör. Vid ett extra möte den 26/8 2002 utses
Gun Rautio till ordförande för 1 år. Vid årsmöte den 25/4 2003 väljs Ulf Sandberg till
ordförande för 2 år. Vid styrelsemötet den 13/9 2006 hälsar ordföranden Ulf Sandberg
välkommen till de nya lokalerna på Gulmårastigen 4 på Gideonsberg i Västerås. Under 2015
var Ulf Sandberg ordf., med Owen Olofsson som vice ordf., Elsebeth Dellenfors sekr. och
Gunilla Jäderberg kassör. Vid ett extra årsmöte den 26/2 2016 väljs Owen Olofsson i ett
fyllnadsval till ordförande för 1 år och vid ordinarie årsmötet i april till ordförande på 2 år.
Ordf. i Samorganisationen (byte oftast i april månad)
Gustaf Fredricksson Västerås 1974 – 1984, Folke Karlsson Kungsåra 1984 – 1985, Stig Löfstrand
Västerås 1985 – 1988, Hilding Nilsson Västerås 1988 – 1990. Anton Lundkvist Västerås 1990 – 1992,
Erik Elvelin Västerås 1992 – 29/7 2002, Raili Alari Västerås 29/7 – 26/8 2002, Gun Rautio Västerås
26/8 2002 – 2003, Ulf Sandberg Västerås 2003 – 26/2 2016, Owen Olofsson Västerås 26/2 2016 –
Vem var Ida Olsson? 3 personer är möjliga
1. Ida Sofia Antonia Olsson född Johansson 1877-03-23 i Ryterna död 1969-07-17, änka efter
Lars Oskar Olsson som dör 1937-10-01. Hade en dotter Greta Sofia Louise Olsson född 1901-
10-19 i Västerås domkyrkoförs.
2. Ida Vilhelmina Olsson född Lundin i Västerås 1871-10-29 död 1964-12-14 i Västerås, änka
efter Alfred Olsson som dör 1941. Hade barnen Anna Elisabeth Olsson född 1894-12-09, Kurt
Olof Erik Olsson född 1908-12-19 i Västerås gift med Anna Elvy Axelina Olsson född 1911-03-
15 i Västerås med sonen Per Olof Olsson född 1931-03-26 i Västerås.
3. Ida Vilhelmina Olsson född Eriksson i Sala lands 1874-09-27 död 1965-11-28, änka efter
Gustaf Adolf Olsson som död 1921-10-29. Hade barnen Ester Vilhelmina född 1905-10-22 i
Sala, Kerstin Margareta född 1913-05-04 i Västerås.nnehåll