"I den härliga vårsolens glans...." kunde man tänka sig att höra från dem som hade i tankarna att äta våfflor. Tänkt och gjort blev resultatet av tankesmedjan och in på 7:an styrdes stegen för att där få ta del av smakligt välgräddade våfflor som PRO UME så välvilligt erbjöd. Ett lockande våffeldoftande os fick smaklökarna att låta sig kännas av och en efter en fick plats vid borden i FIKA och när där var fullt fanns plats i TRANAN. Liksom vid alla våffelcaféer fanns styrelsefolket på plats i god tid för att vara väl förberedda för att ta emot alla de gäster som välkomnades in. Inget gör sig av sig självt och nog hade det vispats både smet och grädde, satt de två sorterna sylt i skålar,  ombesörjt att kaffebryggarna var fyllda och klara att ur dem få kaffe i kopparna. När klockan var slagen, d.v.s 13.00 kunde första våfflan serveras som de uppvärmda våffeljärnen gjort till vackert gyllenbruna, frasiga våfflor av den smet som lagts i laggarna. Beredvilligheten var på topp och förutom att några skötte gräddandet fanns några på plats för att hjälpa till om någon behövde få hjälp med att få sin tallrik. Värdfolket kunde glädjande se ut över alla gäster sugna på våffellunch-----stamkunder men även nya som upptäckt var man kan få sig godheter till livs. Som alltid vid dessa våffelstunder fanns mycket att samtala om.....det vackra vädret, de grönskande löven på träden, fågelkvittret ute i naturen, hur man ska få bort små ettermyror som kan ta överhand i en bostad, hur långt rabarberstjälkarna kommit upp och annat som hör vårtiden till men lite grus i maskineriet fanns också med som samtalsämne och då rörde det sig om oron i världen och hur grymheter visar sig. Samtalen rörde mycket om vår tillvaro. Att gemenskap betyder mycket är bortom allt tvivel och att komma samman för ett par timmar betyder så mycket av trivsel och den faktor som räknas dit kan med rätta höjas till skyarna. Värmande kändes de tackord som PRO UME fick höra. Nu blir det uppehåll fram till september.