"Vad vore himlen utan stjärnor, vad vore bröllop utan tärnor, vad vore dagen i all sin glans, om inte 7:an med våfflor fanns?"(--------travestering på en vers på ett bröllopstelegram från förr). Veckans måndagsaktivitet var det populära våffelcaféet som PRO UME stod som värdar för. Alla seniorer, oavsett föreningstillhörighet eller ej, är välkomna. Inte är det svårt att förstå att det blivit en självklarhet att tillsammans med nya och gamla vänner få träffas och troget stå i kö och vänta på tallriken med den efterlängtade våfflan. Som grädde på moset och lök på laxen garneras våfflorna med klickar av två olika syltsorter som liksom den vispade grädden finns att tillgå. Till detta gott kaffe, antingen i kopp eller om man hellre föredrar i mugg. I köksregionen rådde febril verksamhet med att se till att den vispade smeten fick bli till frasiga våfflor som gräddades utifrån de önskemål om läckerheterna skulle vara ljusa eller mörka, frasiga eller icke. För PRO UME steg värmen inombords när kön allteftersom växte. Även där samtalades det om allehanda händelser i världen men även vad som händer i vår omedelbara närhet. När platserna i FIKA var fyllda sökte besökarna sig till TRANAN där det inte heller var att underskatta vikten av att odla de kontakter man har eller varför inte skapa nya? Utanför fönstren lyste det av stjärnor i fönster och på de uppställda granarna. Runt borden frodades samtalsämnena och att tro att de skulle tryta var inget som stämde. Inget är för stort eller för litet att samtala om och allas åsikter är lika mycket värda. Timmarna går fort i trevlig gemenskap och skymningen föll ute i det fria. Det började så smått bli dags att tänka på att uppbrottets stund började infinna sig. En efter en reste sig från borden, riktade tack till arrangörerna som i sin tur inte var sena att säga Tack tillbaka och på frågan om nästa våffelcafé svara att det blir i början av februari nästa år. Mätta och belåtna vandrade man åt det håll där hemmet väntade.