Äntligen dags! En schlagertext som gott och väl kunde sjungas är den som Thore Skogman en gång sjöng om att "Hon är äntligen, äntligen min......." men vem är hon/han som sjunger och om vad och vem är hon som äntligen blev någons? Jo, sången stäms upp av alla som hela sommaren gått och längtat och trängtat och som denna andra måndag (mao första våffelcaféet för hösten 2025) i september äntligen skulle bli serverade våfflor på 7:an. För inbjudan till kalaset stod PRO UME som sett till att flera våffeljärn var framställda, ställt fram många skålar med färdigt iordningsställd våffelsmet och skålar med sylt i en skål och vispad grädde i en annan. Kaffetermosarna stod färdiga att hämta kaffe från. PRO UME hade inbjudit samtliga seniorer till denna gourmetfest på klockslaget 13.00. Redan 12.15 anlände de första och därefter blev det en aldrig sinande kö fram till serveringsdisken. Tallrikar med våfflor lyftes från järnen och serverades till de förväntningsfulla besökarna. Såväl Fika som Tranan blev fullsatta.  Att lyssna till alla varierande samtalsämnen var givande. Här avhandlades de senaste krigshändelserna, översvämningar och vägras i Västernorrland, Kulturkanons vara eller icke vara, den varma sommaren som än inte tagit slut, serier på TV som antingen är nyproducerade eller går i repris. Inget är vare sig för litet eller för stort att samtala omkring. Styrelsefolket för PRO UME gladdes åt alla lovord för de otroligt frasiga våfflorna (hur kan man få dem så----jo, genom att sätta till lite LOKA i degspadet / så var den hemligheten avslöjad) och tackade i sin tur för de varma orden. Som alltid när man har trevligt så svinner timmarna iväg, uppbrottets timma var slagen och de församlade reste sig från sina platser, tackade för det goda som undfägnats dem. De ansvariga för kalaset tackade på sitt sätt alla som kommit och hälsade givetvis ett välkommen åter.