Det talas ofta om "vägs ände". Något som stämmer bra in på den soliga måndag i maj när sista våffelcaféet för terminen stod för dörren. Våffelgästerna trotsade solen och valde att träda in på 7:ans mötesplats där det av dofterna att döma vankades våfflor. Många byttor med färdigvispad smet, färdig att sätta i de varma våffeljärnen samt skålar med de två sorters sylt och vispad grädde som traditionsenligt stod till buds stod framdukade på serveringsdisken. Ljudet från våffeljärnen fick den långa kön att känna snålvattnet rinna och suktandet efter det goda lät inte låta sig bli ohört. Redan i kön samtalades det livligt, skratt blandades med allvarsamma tongångar och trivselfaktorn stod högt i kurs. "Inte är som väntans tider" och om man "väntar på nåt gott väntar man aldrig för länge". Kring borden i Fika samlades besökarna och när alla platser där var fyllda så förflyttade man sig in i Tranan där samma härliga gemenskap visade sig. Samtalsämnen fanns det gott om och det dryftades såväl världens orostid som att våren och sommaren nalkas, att vädret är gynnsammare och att det skett en explosion bland alla träd som låtit visa de utspruckna löven. Det framkom tips på böcker värda att läsa, intressanta TV-program och mycket annat som finns att prata om när man möts i gemenskap. Nya bekantskaper knöts och de man haft sen tidigare fortsätter gro. Det är lätt att låta tankarna vila vid minnet av det man en gång lärt sig om Fågel Fenix som återföddes ur askan och klev fram eller det som berättats om grisen Särimner som slaktades varje dag men som på kvällen återställdes. Detta går att överföra på det som nu sker med våffelcaféerna------de lägger sig nu för att vila några månader men till hösten återkommer verksamheten i samma goda anda som det hittills varit. Många tack med handtryckningar kändes för PRO UME som ett uttryck för tacksamhet och de i sin tur var inte sena med att tacka alla som funnit vägen till en fin afton. Slutorden kan bli: PÅ ÅTERSEENDE NÄR HÖSTEN NALKAS.