"Var gång vi kommer samman blir livet till en fest..." och att komma samman för att njuta av våfflor är inte helt fel. Återigen bjöd PRO UME upp till, om inte till dans men gott och väl att komma till 7:ans mötesplats för att trivas och umgås med vänner, samtala om vad livet har att ge och att låta magarna fyllas av frasiga våfflor garnerade med sylt och grädde. Alla seniorer oavsett föreningstillhörighet eller ej välkomnas och en stor skara hade även denna gång hörsammat inbjudan och trots regn och rusk funnit sin väg till en afton i gemenskapens tecken. De uppvärmda våffeljärnen fylldes med smet, ett fräsande ljud hördes och doften av nygräddade godheter gav vid handen att de suktande våffelbesökarna kunde få sitt lystmäte. Det angenäma sorlet som gav sig till känna gick inte att ta fel på----- trivselfaktorn steg allteftersom besökskön ringlade sig fram. Dagens värdar uppsnappade att bland gästerna fanns en som firade sin 87.e födelsedag. Detta gav anledning till att en hyllningssång stämdes upp och gästen hyllades varpå han tackade för uppvaktningen. Vid borden fördes samtal av olika dignitet alltifrån trafikfrågor, färdtjänstens dilemma, vardagsrealism, kontanternas vara eller icke, vädret som kunde ha varit bättre och mycket annat dryftades. Samtalsämnen finns det gott om och mycket berör oss på ett eller annat sätt. De glada leenden som avspeglades värmde och tacken till dagens värdar lät inte vänta på sig. Uppbrottets timma var oundviklig men innan timmarna var till ända kunde ett "Välkommen åter" höras. En vinkning, ett hejdå och dagens träff var tillända men bara för att liksom Valhallasagans Särimner inte dö utan uppstå gång efter annan.