Medlemmarnas bidrag

Andra varvet

Owe är uppe vid hålet, jag står vid utslagsplatsen och väntar, bredvid mig står Gun-Britt. Hon ska slå efter mig. Jag hör glada röster omkring mig och luften fylls av utrop av två, tre, fem och spik. Någon ropar snyggt och i nästa sekund tråkigt från annat håll, jag hör att Janne skyller lekfullt på Lennart att det var hans fel att han missade.

Jag älskar att vara här, det värmer inom mig. De är hjärtliga, uppmuntrande och uppskattande. Är man borta eller fungerar dåligt frågas alltid någon vad som är fel. Jag ler när jag hör en road röst säger, du ska sikta i mitten. Personen svarar, visa det efter mig, de är vid bana 13 och spelar svårt.

Det är snart min tur, jag är på bana 12. Den är lång, brant och har fyra gula hinder. De sticker ut från väggen med avkapade hörn, när det är svårt spel är de mer som pilar, de bildar ett sicksackmönster med en minimal korridor på kanske fem cm i mitten, jag spelar på lätt bana så nu har jag 2 - 3 dm att leka med. Pilarna är nu uppvikta, det är plattor på var sin sida som enas med ett gångjärn på varje över banans mörkgröna matta.

Jag placerar min svarta boll som är den bästa på denna bana för mig, ställer mig rätt och för klubban till den glänsande avlånga plattan med fem små hål vågrätt, en tredjedel från toppen. Bollen ligger på tredje hålet från höger, jag tittar upp mot målet på den upphöjda delen. Siktar och koncentrerar mig, jag slår iväg bollen. Genast vet jag felet, den tar sig förbi hinder ett, två, tre och fyra upp mot höjden men bollen har för lite kraft så den rullar tillbaka mot hinder fyra och fastnar på dess kant.

Slag två, jag slår och bollen passerar hinder ett, två och tre men träffar hinder fyra och kommer sakta nerför den tygklädda och lätt blöta banan. En droppe träffar min hud, det luktar regn, jag tittar upp och ser några halvstora gråa moln. Det är lugnt nu blandad med fågelljud, borta är motorsågarnas upprepande höga uppjagande ljud, som ett nära ilsket bi eller någon som varvar en stillastående motorcykel ständigt.

Kroppen talar om att jag måste dricka snart, halsen är lite torr, jag hostar lätt några gånger. Jag ser fram emot mitt te och lite fikabröd, som väntar på paviljongen som finns bakom mig på golfklubbens natursköna område, när min runda är klar.

Tyvärr kommer jag inte upp igen och det blir sju slag på detta hål, jag säger det och Owe för in det i protokollet.