Hur jag hamnade i föreningsträsket

Historia tidigare ordf PRO Össeby ”Hur jag hamnade i föreningsträsket”

Allt började redan i söndagsskolan. Vi barn i Vada skjutsades till söndagsskola i baptisternas Betaniakapell i Lilla Garn. I Svenska kyrkan fanns ingen söndagsskola. När vi blev större blev vi Goda Kamrater (GK). I GK:s provbok skrevs det in olika fullgjorda prov. Vi var på läger – delades in i byar som fick olika namn. Vi hade mannekänguppvisning för besökare – mest våra föräldrar antagligen.

Barnen i Vada bildade en egen förening på 1950-talet – Solvargarna. Protokollsboken finns kvar. Den visar att allt var ordentligt protokollfört. Val till olika poster, regler, avgifter, vara påsktanter, bestämma lösenord m m.

När vi från Vada skulle börja ”riktiga” skolan fick vi åka taxi till Angarns småskola – både ettan och tvåan. I trean och fyran gick man i skolan vid kyrkan. Morgonbön och eldveckor i kaminen. Fröken Andersson var även kantor i kyrkan så därför övades det särskilt inför Gudstjänster då vi skulle medverka. En krona var om man ställde upp.

Femman och sexan gick vi i Vada skola (nuvarande köket). Då kom barnen från Angarn i taxi till oss. Dass ute på gården. Så småningom började vi få skollunch. Tant Hilda stod i korridoren och delade ut mat. Vi la plastskynken på bänkarna och satt där och åt. I stora salen gick sjuorna – alla från hela kommunen, Össeby-Garn, Kårsta, Vada och Angarn. Det var ju spännande för oss som gick bara i femman. Femmor och sexor fick gå Luciatåg för sjuorna.

Vi som under läsåret 1958/1959 gick i sjuan konfirmerades också på våren 1959 i Kårsta eller Össeby-Garn. Efter 25 år(1984) hade vi en återträff i vår gamla skolsal. Då var skolan omgjord till församlingshem. Tipsfrågor med bl a ”hur många fjölar var det på tjejernas dass”.

Efter den gången har vi träffats vart femte år – senast 65-årsjubileum 2024. Då inbjöd vi även dom som kunde fira 75-årsjubileum. Gunvor Lundberg och Erik Forsberg kom.

En förening bildades i Stångberga skola som blev vår undomsgård – Össeby Spisarklubb. Bertil Eriksson hjälpte oss mycket med iordningställande av lokalen. Egen orkester – The Twanglers. Träffar och danser flera gånger i veckan. Även här hade vi en maskerad – jag var tandkrämstuben Signal som fanns på den tiden. Med röd lampskärm på huvudet. Som jag minns det kom kusin Kurt och jag tvåa i utklädningstävlingen. Vilka som vann minns jag inte. En egen sång fanns också ”En gång i Stångberga plugg”. Vi hade också en återträff i Karbyskolan och en på Vallentuna bibliotek då vi tittade på bildarkivet.

Sedan blev det olika idrottsföreningar. Brottby sportklubb, Össeby Orienteringsklubb – senare Vallentuna Össeby OL. Otaliga bullar och kakor har bakats och en del andra uppdrag. Administration vid tävlingar slukade många ”arbetare” innan datorn intåg. Nu behövs bara Gunnar.

I Kårsta Folkdansgille var det övning en gång i veckan. Uppvisningsdans och iväg på danstävlingar som Upplandsschottis, Hälsningshambo m fl.

I Össeby Hembygdsförening gjorde jag en period i styrelsen. Då var jag också med i Vallentuna Folkrörelsearkiv och deltog i arbetet att ta fram DVD-filmer med fyra olika resor i kommunen. En film om Vallentuna på 1960 och 70-talen.

Medlemsskap i Frösunda Hembygdsförening krävdes för att få vara med i Frösunda Bensprattel. Dans varje söndagkväll och flera resor. Bl a till Hälsingehambon eftersom ett av föreningens par fått i födelsedagspresent att ställa upp.

I mitt arbete blev jag ganska snart engagerad i fackföreningen – SKTF i Vallentuna kommun. Min chef på socialförvaltningen var medlem i samma förening och vi hade sedan kontakt med varandra ända fram till hans död. Även om jag hade bytt arbetsplats – men fortsatt fackligt arbete.

Inom Svenska Kyrkan har jag haft olika uppdrag, olika tidsperioder. Nu är jag bara representant för Össeby församling i Vallentuna Kristna Råd.

När jag varit medlem i PRO Össeby en tid var det årsmöte 2012. Kerstin Persson hade varit ordförande men ville sluta. Göran Pettersson, som var ordförande vid detta möte, frågade mig – Elisabeth, Du kan väl bli ordförande? Du får en kram om Du säger ja. Vem kunde säga nej till det? Och på den vägen blev det ända till årsmötet nu 2026. Det har varit roliga och givande år. Nu har jag kvar uppdraget som föreningens representant i Vallentuna kommuns seniorråd, där jag också är vice ordförande.

+++

Jag är glad att mitt föreningsengagemang har gått i arv till mina barn och barnbarn.

Numera lyssnar jag gärna på musik av olika slag. Spelar gärna Ett Glas ÖL med Hasse och Tage. ”När man set på hur barnen, växer upp och står i, Kan man undra om barnen nånsin får det som vi….”

Här följer ett bildspel med alla Elisabeths bilder...

Bilderna är dels Elisabeths egna och en del hämtade från Vallentuna Bildarkiv