CASE-Dagen 2026

Uppslitande hemska avslöjanden om våld mot äldre i deras trygghet – deras hem – ramade in seminariet. Med vittnesmål från forskare, att de äldres ”borg” även kan vara det stora hotet i tillvaron.

Vi var några PRO:are på seminariet och vill kort ge en rapport, och börjar med det värsta!

Det farliga hemmet!

Kriminologen Anders Östlunds forskning över grovt dödligt våld i nära relation kring kvinnor över 65 år chockade. Han inledde med följande konstaterande: ”Våld är inte en privatsak, Sveriges farligaste plats är hemmet!

Han har kartlagt alla våldtäkter mot kvinnor över 60 år, som polisanmälts från 2021 till i dag – 398 fall. Av dem var 112 våldtäkt i parrelation, i resten 286 pekas person i hemtjänsten ut som gärningsman.

286 anmälda våldtäkter på äldre kvinnor i deras hem under knappt fem år – det är drygt en våldtäkt per vecka.

Det kriminologen reagerade mest över är gärningsmännen - hemtjänsten!

_ Att kvinnor våldtas inomhus av en okänd gärningsman är väldigt ovanligt... utom just för äldre kvinnor.

Ett mörkertal

Han betonade att alla anmälningar inte innebär att det verkligen skett; en del äldre ifrågasätts för att de är förvirrade eller dementa. Men av samma anledning kan vi inte utesluta att det finns ett gigantiskt mörkertal. Att äldre inte kan berätta vad de utsatts för. Eller att ansvariga i hemtjänsten inte tror på dem.

Statistiken visar att äldre kvinnor är mer utsatta än man trott. Ett större problem i hemtjänsten än vi anat.

_ Ansvariga runt dem måste reagera mycket skarpare!

Ställ krav

Vi från PRO lyssnade ganska förvånade över rapporten. Ett mörkertal? undrar också vi. När grova våldsdåd mot äldre sker just i deras hem. Att fler inte anmäls kan bero på att offret, den äldre kvinnan, känner skam, rädsla, eller upplever att hon är beroende av förövaren.

Den avslöjade även vår okunskap. Men vi inser att vår skyldighet gentemot äldre är att kräva att hela äldreomsorgen och hemtjänstens ansvar och kontroll inte bara ses över, den måste skärpas rejält. För att förebygga övergrepp och upptäcka dem. Hur annars skydda äldre.

Det tar emot att rapportera detta, men nödvändigt! Vi kan inte höra om fler hemska fall!

Vem får duscha mig?

Det tangerar en annan aktuell fråga: rätten att välja kön på hemtjänsten. Glenn Möllergren är doktorand vid socialhögskolan och leder ett forskningsprojekt om äldres erfarenhet av manliga skötare.

Debatten nu handlar om att äldre kvinnor ska kunna kräva att bli duschade bara av kvinnor. Det har regeringen lovat en lag om.

_ Självklart! menar Glenn Möllergren. Allt annat är ovärdigt och kränker äldres integritet.

_ Men vår studie visar också att de flesta äldre upplever att omsorgens kvalitet är det viktiga, hur arbetet utförs tillsammans i duschen, snarare än om det är en man eller kvinna.

I PRO diskuterar vi på samma sätt. Rätt att själv välja JA! Men är kön verkligen är den stora riskfaktorn – eller ligger problemen i hur omsorgen organiseras, leds och följs upp, i underfinansieringen, och i äldre har så små möjligheter att göra sin röst hörd.

Forskaren knöt det till frågan om valfrihet. Äldre lär sig att hantera ett system med många olika personer i hemtjänsten. De upplever ”en stor omsättning av ansikten, som ofta inte vet hur jobbat ska göras”. Så valfriheten är i praktiken begränsad. Vems rätt - organisationens eller den äldres! Då är det lätt att tänka att viktigast är att bli ren.

Vad är skäligt? tänker vi. En äldre kvinna anmäler att hon inte fått duscha denna vecka, eftersom det kom en man??? Där behövs lagen. Det är som rätten att inte äta uppvärmd mikromat resten av livet! Men dagens äldreomsorg gör det till avvägningar.

Forskaren betonade att det finns en gräns – att inte bara misstänkliggöra utbildad personal.

Vad är CASE

Mer från seminariet... men först: Vad är CASE?

Ett centrum vid universitetet, social- och tekniska högskolan i Lund kring forskning om åldrande och hälsa, allt för att med vetenskapen som grund utveckla äldres rätt. Denna CASE-dag visar att det sker så intressant och spännande forskning kring äldre, som måste bli känd utanför den akademiska världen.

Mänsklig rätt

Håkan Jönsson professor med specialitet Äldre och åldrande och Titti Mattsson, professor i offentlig rätt, visade att äldres rättigheter är väldigt utmanande, både härhemma och internationellt. Och lyfte arbetet i FN för en äldrekonvention som urviktigt!

_ Det har blivit en fråga om mänskliga rättigheter, och kräver en juridiskt hållbar konvention.

För vår del, menar forskarna, lyfts äldres rätt i tre lagar: Socialtjänstlagen ger rätt till omsorg, trygghet och ett värdigt liv, men kräver stor delaktighet av den äldre; Folkhälsan och hälso- och sjukvårdslagen om rätt till hälsa; och Brottsbalken som ska ge äldre skydd mot våld. De definierade olika vinklar av våld och övergrepp: våld i nära relation och vanvård, övergrepp, våld från samhället (= äldreomsorgen). Fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, sexuellt övergrepp.

Äldre letar trygghet i att isolera sig i hemmet; men där finns en motsättning – generellt är äldre minst utsatta men mest rädda för våld. Rädslan är påfrestande och ökar en isolering. Håkan Jönsson såg det som en klar form av ålderism... att äldre sitter hemma och är rädda ger sämre livskvalitet.

Våldsspiralen

Helena Nilsson Lannegren, ordförande för CASE, läkare och tidigare Sveriges ambassadör i Sydafrika, såg hur våldsspiralen ökar och med det äldres isolering... i en falsk trygghet. Yngre tjejer och äldre kvinnor är mest rädda för att vara ute på kvällarna, men äldre reagerar med att avstå från umgänge. Sedan kom rånvågen mot äldre i hemmen och tryggheten blev att inte öppna dörren. Då ringer telefonen och de skräms till att ge ifrån sig bankkoder. Tryggheten är att inte svara i telefon längre. Kanske nätet ger sällskap och trygghet?

_ Ska äldre våga gå ut ens på nätet! När verkligheten kommit i fatt med ny teknik och nya kriminella som ser till att äldre inte längre är trygga ens där.

Kräver motkraft

Så vad göra? Att leva isolerat och inte ha kontakter med andra människor skapar en känsla av otrygghet redan det. Massmediarapportering av våld mot äldre bygger på det och leder till ännu mindre tillit till den egna förmågan.

Det kräver en motkraft, att äldre med stöd av ansvariga, pensionärsföreningar mm, stärker kraven på äldreomsorgen och äldres rätt. Att äldreomsorgen öka vaksamhet utan att skrämma upp äldre, och utan att göra det till en miljö som präglas av misstänksamhet. Med tydliga regler för hur hantera problem och ansvar, alla kategorier.

Forskarna var kritiska till att i all statistik slutar vid 84 års ålder, efter det räknas man inte. Ändå är det 80-åringarna som nu ökar mest i befolkningen.

Anhörigas rätt

Flera inledde om forskning kring hur välfärdsteknik upplevs och kan göra vardagen lättare för äldre, men varnade samtidigt att det inte kan ses som en lösning på resursbristen i äldreomsorgen och att data inte byggs av äldre personer, dvs få lyssnar på dem och anhöriga.

Just anhörigas röst måste lyftas mer i allt kring äldreomsorgen. Självklart... när man ser statistiken att anhöriga sköter mer än 60 procent av all äldreomsorg i Sverige. Över en miljon svenskar hjälper närstående i deras hem, men det finns ingen rätt för det. Eva Wiman från Malmö Anhörigförening var inbjuden inledare och menade, att anhörig är en etikett tilldelad för att täcka över en äldreomsorg som inte räcker till.

_ Vi är ingen lösning på demografiproblemet! För sköra äldre som behöver stöd och hjälp är det inte självklart att deras hem är deras trygghet. De kan inte välja vem som kommer dit.

Hon visade, att anhöriga har kunskap som personalen inte vet och lyfte kravet att anhöriga ska ingå som självständig del i teamet runt den äldre.

Krävs förändring

Sergio Garay, förvaltningschef för hälsa, vård och omsorg i Malmö, lyfte en annan akut brist - kompetensförsörjningen. Problemet är inte att äldre blir fler, utan att de som jobbar i äldreomsorgen måste bli fler och mer professionella. Idag jobbar 25 procent i välfärdsyrken, år 2034 måste de vara 54 procent... var finns de?

Digitaliseringen hjälper en bit, likaså att utbildad personal har rätt arbetsuppgifter och att onödig administration skalas bort. Men stor förhoppning sätts på att äldre ska klara sig själva litet längre, innan man får bistånd.

Forskarna visar fakta, samhället måste agera. Allt detta vet vi. Så ta vara på vår ilska och skaffa oss övertaget. Vill vi som land ta äldres rättigheter på allvar så måste det synas på riksnivå, även i hållbara lagar. Men vi kan inte vänta på lagstiftarna. Här krävs bättre arbetsvillkor, bättre personkontroll, och att bli smartare än bedragarna. NU!

Även att vi i PRO reagerar och talar om problemen. Så att vi får äldres rätt i centrum.

.... från PRO deltog Stig Åhlund, Eva Sivertsdotter, Sven Englesson och Susanne Björkenheim på CASE-dagen.