När bilderna fick namn – en gemensam historia från Möllan

Författaren Daniel Möller från Himlens mörkrum berättar om fotografen Jean Hermanson, som flyttade till Möllan i början av 80-talet. Efter Jeans bortgång upptäcktes något alldeles särskilt – ett enormt bildarkiv, fullt av ögonblick från bland annat Möllevången.

Deltagarna började känna igen sig – hus, gator, ansikten. Minnen väcktes till liv. Det som först var en samling bilder blev snabbt något mer: en gemensam berättelse. En historia på ungefär 40 år, men som kändes mycket större än så, eftersom så många kunde spegla sig i den.

Tillsammans med sin kollega Nils-Petter Löfstedt har Daniel gått igenom Jeans bilder från hemmakvarteren. Ett helt arkiv som legat gömt för världen – utan datum, utan platser, utan namn. Bara bilder. Det kunde ha stannat där, men nyfikenheten tog över. De ville veta mer, ge människorna i bilderna en röst.

Så de gjorde något så enkelt – och så genialt – som att ta med sig bilderna ner till Möllevångstorget. Där frågade de folk, en efter en: “Känner du igen någon?” Och det gav resultat. Plötsligt fick ansikten namn: Bosse, Margit, Heidi, Bodil, Jefrim, Ronny, Mogens… och många fler. Bilderna började andas igen.

Enligt Bukowskis räknas Jean Hermanson som en av Sveriges främsta skildrare av arbetslivet. Han växte upp i en småländsk gjutarfamilj och kände sig alltid hemma i arbetarklassen. Det var också där hans livsprojekt tog form – att dokumentera människorna bakom det framväxande svenska välfärdssamhället.

Under 60- och 70-talen reste han runt till industrier i svenska bruksorter och skapade starka reportage som blev till böcker som Byggnadsarbetare och Nere på verkstadsgolvet. Det bredare genombrottet kom senare med dokumentärfilmen Arbetets döttrar, som lyfte fram kvinnors hårda arbete i bland annat fiskindustrin i Göteborg och en strumpfabrik i Malmö.

När Jean gick bort 2012 lämnade han efter sig ett enormt arv – hyllmeter av bilder. Två år senare köpte Landskrona Foto hela samlingen: omkring 250 000 negativ och tusentals kopior.

2017 släppte Nils-Petter Löfstedt dokumentären Himlens mörkrum, där denna bildskatt får nytt liv. I filmen framgår också att Jean själv ångrade att han aldrig tog reda på namnen på människorna han fotograferade – han ville då skydda dem, eftersom bilderna ofta bar på kritik mot deras arbetsvillkor.

Genom arbetet med filmen har Nils-Petter lyckats identifiera runt 400 personer i arkivet. Han söker upp några av dem, men återvänder också till platserna där allt en gång utspelade sig.

Jean Hermansons bilder bär på en särskild tyngd – mörker, skärpa, detaljrikedom och en stark respekt för människan framför kameran. Det är bilder som inte bara visar, utan också känner. Och kanske är det just därför de fortsätter att beröra.

Det känns som att tiden äntligen har hunnit ikapp hans arbete. Att både bilderna och människorna i dem får ta den plats de förtjänar i svensk fotohistoria.

Vill du själv ta del av berättelsen? Dokumentären Himlens mörkrum Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. finns att se på SVT Play.