Vi skäms

I PRO… vi skäms när vi läser det, i Sydsvenskan. Förfärligt!

PRO:s medlemmar minns på 60- och 70-talet hur det var givet att välfärden måste till för alla, unga som äldre, ingen skillnad. Idag skäms och skräms vi över hur ojämlik välfärden är.

PRO har klara krav: fler händer i vård och omsorg, mer resurser till bra utbildning och bra arbetsvillkor för äldreomsorgens anställda. Detta fall är en ny topp på isberget av en underfinansierad äldreomsorg. Det vet politikerna!

Vi får hela tiden veta, att vi äldre blir fler, vi lever längre och ska bo kvar hemma. Men vilken äldre, som måste ha hjälp för att bo kvar hemma, känner sig trygg med hemtjänst när det blir så här.

PRO tog i kommunala pensionärsrådet upp frågan om missvård på privata Fridhemmet, vilket fick äldreomsorgens kommunalråd att lova, att det fanns beredskap att ta över de äldre där i kommunens regi, om det inträffade fler missöden hos det privata. Vem tar över äldre när kommunens egen hemtjänst missar så grovt?

Nu är det nog med ”missöden”!

Hälsa-, vård- och omsorg gick 90 miljoner plus förra året, bland annat för att färre ansökte om hemtjänst. Vi undrade redan då om en orsak var att äldre är skrämda av alla skräckrapporter om bristande omsorg.

Nu har åldreomsorgen i sin budget en satsning på 100 miljoner åren 2026-2028 på framtidens välfärdsteknik med sensorer, mobila larm, robotar och annat sofistikerat. Och JA! det behövs. Lika skriande är behov att få kvalificerat folk att villa jobba i äldreomsorgen.

Men med ”långvarig neglekt…” så är det det sociala som brister. Tiden med och att se den äldre. Det elementära. Empatin!

Är du äldre och hemma med hemtjänst vill du bli respekterad, omtagen, att man bryr sig om dig och hjälper dig med det du behöver. Det är det viktiga, att bli sedd som människa, inte bara teknik.

Hur mäter vi empati, medkänsla, i dagens Malmö.