3-By-Mödet 12 september på Fredriksberg i Köpenhamn

Äldreråd runt sundet

Direktvalda danskar

Det är lag där att varje kommun har ett äldre- eller seniorråd, som väljs direkt i öppna val vart fjärde år. Det enda formella kravet är att den som kandiderar ska ha fyllt 60 år och ställer upp som enskild person, inte för ett parti eller organisation.

Äldrerådet i Köpenhamn har 25 direktvald medlemmar, Seniorrådet i Frederiksberg nio. Inga politiker sitter i råden, men de möter regelbundet ansvariga i kommunen och deltar i nämndernas budgetmöten. Råden har inte beslutsrätt men är ändå mer direkt de äldres talrör till politikerna än våra pensionärsråd.

Kommunen ska höra rådens åsikt i alla frågor som berör äldre. För att vara bra insatta är råden uppdelade i arbetsgrupper för äldreboenden trafik och kommunikation, fritid mm och får arvode och bistånd av kommunen.

Så är råden en värdefull resurs i samhället och äldres stämma hörs som en naturlig del i den offentliga debatten.

_ Vi arbetar för att nedskärningar i kommunen inte ska drabba välfärd och lägger fram budgetkrav på äldreområdet, berättade Hanne Illum, seniorrådets ordförande i Frederiksberg.

Spännande är att det i Köpenhamn ska väljas ett nytt råd i oktober, medan Frederiksbergs fyra års period går ut först i mars 2027.

Det finns fler skillnader. Malmö år långt i arbetet att bli en äldrevänlig stad, enligt Världshälsoorganisationens standard. Frederiksbergs borgmästare, som välkomnade oss från Malmö, skakade på huvudet… Nej, danskarna är inte inne på det!

Fasta arbetslag

Kirsten ordförande i Köpenhamn berättade att folketinget nu godkänt en ny äldrelag, där det stora är att kommunerna måste ha fasta arbetslag i omsorgen. Ett lag för en äldre, som ska känna alla som kommer hem till sig. Kommunerna får extra miljoner i två år för att lägga om arbetet.

Intressant var att Frederiksbergs seniorråd nyligen var över i Helsingborg för att få veta mer hur politiken där tagit över ett tidigare privat äldreboende i kommunal regi. Dålig skötsel hos privata lyfter frågan även på andra sidan sundet. Dock har politikerna i Frederiksberg lagt planerna på att bygga ett nytt boende i malpåse, av ekonomiska skäl.

Vi besökte ett stort äldreboende i Fredriksberg, egna lägenheter som hos oss, stora samlingsrum och uteplatser med boule och annan sport runt huset. Men inga obehöriga släpps in, knappt ens vi, de verkade mer stängda än våra?

Frivilliga i arbete

Standarden i Köpenhamns gamla bostadshus är huvudorsak till att fler äldre bor på boenden än kvar hemma. Och äldreboendena har mycket frivillig arbetskraft, från Röda Korset och andra betrodda organisationer. Anhörigas del i omsorgen är lägre än på vår sida sundet.

Vi undrade vad det innebär för verksamheten att frivilliga föreningar är inne, vilka arbetsuppgifter de har och om de har koll på vem som kommer?

Rådet såg det som en positiv sak: de frivilliga går ut med äldre, en cykelförening trampar runt äldre i parcyklar, biodlare odlar honung på uteplatsen, frivilliga krafter står för mycket kultur mm. Vi uppfattade att de ansvarar för att äldre kommer ut och har roligt; nöjen.

Men det är inte allomgivet. Råden har sett de frivilliga träda in på bredare front under de senaste årens tuffa ekonomi, när boendena slopat kultur och sommarresor för äldre. Risken är att de tas in för att spara pengar och personalen får göra de tunga jobben, medan frivilliga tar de lätta, roliga. Det tär på arbetsglöden. Och var går gränsen? Vem bär ansvaret? Frivilliga ska inte ta på sig regelrätta arbetsuppdrag.

En företrädare för de frivilliga intygade att de ser det som ett socialt samarbete, att göra något för andra, ge livsglädje och mening i tillvaron. Och nu ska det frivilliga formaliseras med fleråriga partnerskap.

När blir vi en åldring
Vi kallar mötet mellan våra pensionärsråd för Trebymötet. Nu hann vi också med en intressant diskussion med temat ”Bli äldre och få nya möjligheter”.

En pensionerad läkare höll i trådarna Danskarna ser det som att en senior är litet äldre, medan en pensionär är en äkta åldring!

Unga och äldre har lägst status i samhället. Snittåldern i folketinget, riksdagen, är 45 år medan man är mest tillfreds med livet när man är runt 50.

Så han ställde frågan: _ När vi blir en åldring?

Och utmanade: _ Ålderism är inget nytt. Äldre vet hur det är att vara ung, men unga vet inte vad det är att vara äldre. Så vad ska vi med ålderdomen ? Hur håller vi hjärnan skarp?

Han menade att det är en personlig hållning hur vi ser på att bli äldre. Alla talar om demens idag, forskning visar att ju positivare vi är till att bli äldre, desto senare bryter en eventuell demens ut i oss.

Och utvecklingen talar sitt språk:

• 1850 dog 25 procent innan man fyllde 1 år, man var vuxen vid 14, medelåldern var 44 och det fanns varken tonåringar eller pensionärer.
• 1960 dog 2 av 100 innan 1 år, man hade 7-årig grundskola, blev folkpensionär vid 67 och äldres medelålder var 72 år.
• 2020 blev grundskolan 10-årig, 35 procent var lågutbildade, resten hade högre utbildning, pensionsåldern var 66,5 år och man lever i snitt 17 år som pensionär, men många 90-åringar cyklar till själv till butiken och för ut tomflaskorna.

Läget är ungefär lika runt sundet.

Så hur ska vi få ut mer av livet under vår korta tid på jorden! Vad ska samhället koncentrera sig på!

Han hade sitt svar klart: arbetsmiljön. Många blir sjuka av arbetet. Det krävs stor satsning på att omskola folk. Men de drabbas med att åldras snabbare än andra.

Samtidigt blir färre dementa idag, trots att det talas mycket om demens. Fysisk aktivitet, bra mat, god sömn, att lära nya saker, vara social…. det är att använda hela hjärnan. Då har vi mycket att slåss för!

Det gäller nog på alla sidor sundet.

Text Susanne Björkenheim Foto Ingrid Mardell