Konsert

I en ringlande kö kom många förväntansfulla besökare till PRO:s underhållning i onsdags, den 6 maj på Sågen i Klippan. Stolsraderna fylldes snabbt och ljus och ljud testades från scenen. Ett behagligt sorl spred sig i lokalen då de flesta känner varandra sedan innan. Några provade lyckan med att köpa en skraplott från PRO med olika utgång.

Gunnel Lundin hälsade oss välkomna och pratade säkerhet och annat som var bra att veta innan artisterna Pontus Stenberg och Maria Stille gjorde entré under applåder.

Pontus och Maria, är två underhållare med vad jag har förstått lite olika repertoar. Han var klädd i hatt och brun väst och han hade en spjuveraktig blick. Maria var klädd i vit tunika, svart väst och hade blommor i håret. Hon såg lika spröd ut som älvan ”Tingeling” i filmen om Peter Pan. Hon hade en fantastisk röst, och de båda var väldigt samspelta och trevliga att lyssna på. Pontus berättade många episoder ur sitt liv och även ur Marias samtidigt visades bilder från tiden när de var små kottar upp till ungdomsåren. Allt presenterades med en glimt i ögat och de drog ner många skratt.

Deras show kallar de för ”Dolly Parton Story” och på namnet kunde man förstå vilken musik vi skulle bjudas på. Första sången som också är min favorit var ”A coat of many colors”. Sen följde en rad populära sånger, allt från ”Jolene” till ”Working nine to five”.

Vi i publiken sjöng så gott vi kunde när de bad oss om det och många gungade med i rytmen. En sång avslutades med att vi alla sträckte händerna viftande i luften under det att vi utbrast ”Halleluja, Praise the Lord”. Lydiga som vi är så gjorde vi detta och hade någon utifrån då öppnat dörren hade de förmodligen trott att de kom in på ett Maranatamöte under ledning av Molle Lindberg.

Föreställningen var i två delar för folk som är med i PRO måsta ha kaffe och kaka också, och det fick vi! En jättegod kaka som man liksom föreställningen önskade aldrig skulle ta slut, men som alla vet så har allt roligt ett slut, och så var även fallet här.

Pontus och Maria tackade för sig med ett extranummer, och sen talade de om att den 17 september är de tillbaka på samma scen i Klippan med en egenskriven teater som heter ”Primadonnas död” i två akter där det utlovas 50-tals allsång i andra akten. Många ser säkert fram emot det!

När showen var slut och lamporna slocknat begav sig de som var hungriga till förbokad mat på restaurang ”Rackis” där vi åt och fortsatte umgås. Framåt kväll gick vi hem, mätta på mat och musik som båda gav mersmak.