Julmarknadsresa till Kiel

Det regnar inte men snålblåsten drar runt husknutarna. Bussen känns varm och välkomnande och det gör chauffören Emelie och reseledaren Tina också.

Bussen kränger vidare genom det skånska landskapet och hämtar upp resenärer längs vägen. Via Öresundsbron tar vi oss ner genom Danmark och så småningom når vi Rödby där färjan tar oss till Puttgarden. De flesta passade på att få lite mat och dryck på den 45 minuter långa överfarten.

Målet för resan är Kiel i norra Tyskland, och min make och jag är med på denna resa. Vi ska ut och vidga vyerna med en julmarknadsresa för första gången. Jag har arrangerat många julmarknader och nu är det min tur att bara vara “besökare”, inte arrangör eller försäljare.

Framme i Kiel checkar vi in på hotellet InterCity som verkligen är centralt beläget och vi går så att säga rätt ut till det vi har kommit hit för, nämligen julmarknaden. Vädret är som hemma, det vill säga grått, fuktigt och något blåsigt.

Ett enormt pariserhjul står precis utanför hotellet. Maken och jag bestämmer att vi ska nog ta en tur under dagen. Hjulet lyser upp i alla färger man kan tänkas ha på en palett och sen skiftar det färg i takt med musiken som spelas.

Julmarknaderna kantar gator och framför allt de små torgen i stan. Små röda bodar med grangirlanger och ljusslingor frestar med sina alster. Dofter av mat ringlar fram som en orm i luften. Här finns något för alla och mat och dryck dominerar i de små bodarna. Det är allt från varm punch, gluhwein, chokladmjölk med rom och vispgrädde, till currywurst och vitlöksstekta champinjoner. En hel granskog på över 500 granar har placerats ut för att besökare ska få känslan av att befinna sig mitt i skogen.

Jag tvärstannar vid en bod där det säljs “Original Holländische Poffertjes.” Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. För cirka 30 år sedan smakade jag poffertjes i Holland och de är otroligt goda. Små bollar av typ pannkakssmet, som steks i ett särskilt järn och sedan pudras med florsocker. Jag blundar, åter och njuter, så härligt att få bli nostalgisk för ett ögonblick.

En stadsrundtur står på programmet efter frukost tisdag förmiddag och den trevliga reseledaren Tina för med säker hand gruppen runt i staden. Kiel har många spännande köpcenter, små butiker, bagerier och restauranger. Jag letar efter Netto på ett köpcenter, men det är förgäves. Två gånger frågar jag i andra butiker och får två helt olika svar.

En säger höger och en vänster och utan att finna något Netto går jag till sist rätt fram och ut.

Middag är bokad på Ratskeller för de som vill, och det vill vi. Redan på bussen till Kiel har vi beställt maträtt och allt fungerar enligt plan på restaurangen. Proppmätta lämnar vi för att åter vimla runt i gatorna en stund före läggdags.

Onsdag morgon är det åter dags att styra kosan hem till Klippan, men först ska vi köpa det som vi svenskar oftast reser till Tyskland för. Vi ska på Calles i Heiligenhafen för att köpa billiga drycker och eventuellt en liten chokladbit. Vägen till Calles visar sig bli något längre än beräknat för det är avstängt där vi ska ta oss fram. Nu får vi bevis för vilken eminent busschaufför vi har bakom ratten. Emelie passerar genom en smal passage med gatuarbete på båda sidor. Vi är nog många som både drar in magen och håller andan för här gäller det centimetrar, men det går galant. Vi finner fram till Calles och efter en timme bland flaskor och kartonger packar vi in dagens fynd i bagageutrymmet, och Emelie kör oss till resturang Salzpeicher, en liten bit bort, och än en gång blir vi mätta och nöjda.

Bussen lämnar Tyskland på samma sätt som vi kom hit, men är nu betydligt tyngre, dels på grund av det klirrande bagaget, men också på mätta resenärer. Något kilo mer men med många goda minne från ett vackert Kiel i ett julpyntat Tyskland.

PS. Det blev ingen tur i pariserhjulet för oss eftersom vi rantade runt så länge att attraktionen var stängd när vi gick hemåt på kvällarna.