Open Art – en källa till glädje, förundran eller förtrytelse?

Vår visning började i Konsthallen där vi tittade på verk i olika tekniker.
Bland annat sådana med modern teknik.
Exempelvis var några framställda genom utskrifter i 3D-skrivare, ett abbat exempel avr verk som framställts med en printer som skapade drömmar varje natt som sedan skrevs ut och togs in i utställningen.
Vid en TV-skärm fanns bilder som förändrades av betraktarens ögonrörelser.

Ut på stan för att se det som fanns där. Första stoppet blev vid Nicolaikyrkan där vi såg en fotoutställning av en fotograf som föddes i Leningrad men som växte upp i Sankt Petersburg. Bilderna gav hans reflektioner kring frihet, krig och vapen och vilka makter och ekonomier som finns bakom utvecklingen.

Ett mera fridsamt uttryck såg vi längst ner på Stortorget där det första intrycket är en trave med vitvaror som ställts på varandra. Verket hade titeln Babylons hängande trädgårdar.
Konstnären ville skildra längtan, främst efter ett hem, vilket han som kurd kände saknad av.
Genom att använda vitvaror i verket speglades också vårt överflöd men också möjligheten att ta till vara och skapa om det vi har. I verket fanns också växter och vatten.
Längst upp på toppen frodades majsplantor som man hoppades skulle ge skörd innan utställningsperiodens slut.

Sista stoppet gjorde vi i Slottsparken där det finns fisknät uppspända som gångar över en stor yta. Fisknäten är spöknät, dvs nät som lämnats och som driver runt i haven och skadar bottnar och där fiskar fastnar. Spöknäten skadar miljön, framförallt är de ett hot mot korallreven. Installationen i parken har formen av det senast upptäckta korallrevet. Revet finns i Stilla Havet och man gör nu insatser för att rädda det från den förstörelse som drabbat andra korallrev.

Många tankar väcktes av det vi fick se och uppleva.